Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TEXTILAR BET ÄREN
Centrum för bomulls- och linnefabrikerna
är staden Gent. Jag har redan nämnt, att
fabrikerna äro mycket modernt utrustade, och i
många fall ytterst moderna såväl i fråga om
inredning som maskinutrustning. Jag hade
också tillfälle att få detta bekräftat vid ett av
de stora företag, ett väveri, som jag besökte.
På en tidrymd av cirka sju år hade företagel
successivt lagt om hela sin tillverkning och
inköpt fullständigt ny maskinpark helt
automatiserad. Den allra sista maskinen, ett
underverk till spolmaskin, hade endast varit i
fabrikens ägo några veckor. Det var med andra
ord ett av de i minsta detalj mest
rationaliserade företag jag sett inom denna bransch.
I motsats till England t. ex., där de flesta
företag ha marketenterier eller restauranger
vid fabrikerna, äro matsalar vid fabrikerna
ett fullständigt okänt begrepp i Belgien.
Lönerna inom den belgiska textilindustrin
äro väl lägre än inom den svenska
textilindustrin, om man endast räknar om dem i svenskt
mynt, men i fråga om realvärdet har en
företagen undersökning visat, att de t. o. m. ligga
något bättre till än inom den svenska
textilindustrin i genomsnitt.
Liksom här hemma äro lönerna i regel
reglerade genom riksavtal, men även separata
avtal förekomma på samma sätt som här.
Glädjande nog synes någon tvekan om
likalöns-principen vid samma arbete inte föreligga, en
sak som ju är värd att framhålla med tanke
på förhållandena i en del andra länder, även
om några accepterat denna princip.
Även i Belgien bidraga de låga hyrorna att
höja realvärdet av arbetarnas löner, och även
i detta land räknar man, som jag redan
tidigare nämnt, med att en familj med ett eller
två barn måste ha minst två sovrum och ett
eller två ytterligare rum. Ett besök i en
arbetarbostad i Gent bekräftade också denna
uppfattning. Helt naturligt äro även de
belgiska bostäderna mycket varierande i fråga
om såväl inredning som gediget utförande.
Den bostad, jag bereddes tillfälle att titta på
här, var en av de bättre, om också icke den
allra bästa.
Liksom i England och Frankrike har man
i Belgien motvilja mot de stora hyreshusen
och man ser dem inte heller så ofta. Även
här bor man hellre i mindre hus, företrädesvis
enfamiljshus med sovrum på övre våningen.
För tre rum och kök utan större
bekvämligheter, alltså utan bad och värme, betingades
en hyra av ungefär 440 svenska kronor och
något mera, dock inte så överväldigande, för
motsvarande bostad med badrum. Detta
gällde alltså hyror i öppna marknaden. I ett av
staden Gent uppfört bostadskvarter för
mindre bemedlade arbetare utgjorde hyran för
fyra rum och kök å bottenvåningen, till vilken
bostad hörde en liten bit jord, cirka 220 sv.
kr., på andra våningen cirka 200 kronor och
i tredje våningen cirka 180 kronor. Här
saknades givetvis såväl badrum som
värmeledning, men det gjorde ändock ett gott intryck,
att man tänkt på samma utrymmen även för
sådana familjer, som inte ha råd att betala
den högre hyran.
I detta fall gällde det hyreskasärner, även
om de voro högst 3 våningar höga, men
människor, som inte nödvändigtvis behövde anlita
denna utväg att få billigare hyra, rynkade på
näsan åt dessa bostäder, då jag framhöll den
billiga hyran och utrymmena. Den bostad,
jag besökte, var mycket väl hållen och
betydligt bättre än man kan få se i industrikvarter
här hemma. Familjefadern var målare till
yrket och besatt tydligen konstnärliga anlag,
som han givit utlopp åt genom att dekorera
väggarna i en del av rummen riktigt trevligt.
Den oerhört försämrade exporten av
textila varor har givetvis även medfört en
katastrofalt stor arbetslöshet. Vid mitten av
fjolåret uppgick denna till sammanlagt 43,43 %,
varav 12,49 % kom på partiell arbetslöshet
och 30,94 % helt arbetslösa. I början av detta
år hade den totala siffran stigit till 49 %, och
man räknar med att 70 % av de belgiska
textilarbetarna varit mer eller mindre berörda av
arbetslösheten under 1938.
I Belgien är arbetslöshetsförsäkringen av
samma art som t. ex. den svenska, men förslag
till lag om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
har förelagts riksdagen för behandling. Detta
lagförslag förutsätter att såväl arbetsgivare
som arbetare skola erlägga avgifter till denna
försäkring. Med den nuvarande formen av
försäkring betala arbetarna enbart avgifter
och staten beviljar subvention.
Arbetslös äger i princip rätt att uppbära
understöd under 60 dagar, fördelat på två pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
