Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBETAREN
101
legat till grund för Landssekretariatets
djärva initiativ att föreslå representantskapet vid
dess sammanträde den 29 november att
uppdraga åt Sekretariatet att gemensamt med
Arbetsgivareföreningen upptaga
förhandlingar för åstadkommande av en enhetlig
lösning av denna fråga. Eepresentantskapets
beslut hade till följd, att vårt förbund icke
hade några förutsättningar att slutföra
förhandlingarna intill utgången av november
månad, därest vi skulle komma att i vårt
avtal få infört den överenskommelse
beträffande lönernas anknytning till
levnadskostnadsindexet som kunde komma att träffas mellan
arbetsmarknadsparternas spetsorganisationer.
Då vår avtalskonferens hade att taga
ställning till den uppkomna situationen, beslutade
denna enhälligt, på förbundsrådets förslag,
att ytterligare uppskjuta uppsägningstiden
till den 30 november. Yi utgå ifrån, att
Landsorganisationens förhandlare före
denna tidpunkt skola komma fram till en
lösning i indexfrågan, så att vi kunna fortsätta
våra förhandlingar för att åstadkomma de
ytterligare förbättringar i avtalet, som vi anse
vara påkallade.
Vi tillåta oss i detta sammanhang erinra
om, att våra löner äro låga i jämförelse med
andra industriarbetares. Tidigare anförda
argument, att de svenska textilarbetarnas
löner skulle vara högre än lönerna i utlandet,
kan vederläggas genom påståendet, att den
svenska textilarbetarens arbetsförmåga
borgar för att de uppnå både ett betydligt större
och bättre arbetsresultat än många av sina
utländska kolleger. Den svenska
textilindustrin är också en av de mest rationaliserade,
vilket haft till följd att kravet på
intensifierade arbetsprestationer ökats. Argumentet, att
de svenska arbetarnas löner ligga högre än de
utländska arbetarnas, är ju för övrigt endast
en sanning med modifikation. Bevis på att
förhållandet är det motsatta i en del fall
finnas. Då det gäller att bedöma de svenska
textilarbetarnas löneläge bör det vara
riktigare och mera rättvist att taga hänsyn till
förhållandena här hemma och anställa
jämförelser med de löner, som utgå till andra
svenska industriarbetare.
En sådan jämförelse ger vid handen, att
textilarbetarna, oaktat att vi under de senaste
åren lyckats att framflytta våra positioner
steg för steg, alltjämt höra till de sämst
avlönade industriarbetarna. Med detta
förhållande för ögonen, anse vi oss ha anledning
appellera till den solidariska lönepolitiken,
även om vi befinna oss i ett svårt utgångsläge.
Vi vilja emellertid understryka, att vi till
fullo förstå, att en livskraftig textilindustri är
den bästa förutsättningen för att bägge
parternas intressen skola kunna tillgodoses. Det
ligger emellertid så att säga i sakens natur,
att vissa motsättningar mellan vad som är
möjligt och vad som icke är möjligt att
åstadkomma förefinnas, och bedömandet av
möjligheterna sker oftast ur skilda synpunkter
och utgångslägen. Vid förhandlingarna har
det varit vår uppgift att framföra våra
synpunkter på de krav, som i nuvarande läge vi
anse böra och måste bli beaktade. Att kraven
samtidigt måste stå i proportion till
industrins möjligheter att bära dessa utgifter, står
också klart för oss. Ett bedömande ur dessa
utgångspunkter ger emellertid vid handen,
att textilindustrin ingalunda är någon
bankrutterad industri, varför det sålunda borde
finnas möjligheter för herrar arbetsgivare
att beakta de krav, som under
förhandlingarnas gång framställts i olika avseenden.
I nästa nummer av Textilarbetaren skola
vi återkomma med en utförlig redogörelse
över förhandlingarnas resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
