Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1939 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
TEXTILAR BET ÄREN
När man hjälper andra...
Yi människor äro i allmänhet ganska
egoistiska. När vi få vad vi skola ha och väl det
och andra få vad de skola ha och knappt det,
då äro vi nöjda. Det slår sällan fel!
En lagom egoism i all ära. Det vore
säkerligen inte bra, om vi så helt tänkte på att
gagna andra, att vi glömde bort oss själva.
Ordet egoism har fått en ful klang. Yi kunna
dock i detta ord lägga in vår sunda strävan
till självuppehälle, till hävdande av de egna,
materiella och personliga värdena. Om vi
fatta det så, då ger denna term uttryck för
ett nödvändigt karaktärsdrag.
Men det är inte alldeles utan fog, som
ordet egoism fått en dålig klang. Vi bruka ju
ofta använda det för att beteckna den
sinnesbeskaffenhet, för vilken det egna jaget och
de egna fördelarna är allt. Det finns gott om
individer, som är så egocentriska att de
uteslutande tänka på sig själva och med alla
medel söka främja sin framkomst. Om man så
skulle behöva förtrampa andra för att själv
komma fram, så bekymrar det inte. Man är
väl sig själv närmast!
Om vi med egoism mena denna sinnesart
—• och så är vanligen fallet ■—- då är egoismen
ett ont. Den är också, djupare sett, oklok och
ofördelaktig. Varken enskilda, grupper,
organisationer eller folk kunna bygga varaktig
Forts, från sid. 119.
kläder ordförandeposten. Det är sålunda under
20 år Aug. Magnusson varit verksam som
tjänsteman för Malmös textilarbetarekår.
Efter uppnådda 60 levnadsår och 20 tjänsteår
inträder Aug. Magnusson i pensionsställning. Vi
ha oss bekant att försök gjorts för att förmå
honom ytterligare kvarstå i tjänst, men ha tyvärr
försöken misslyckats. Vi hylla sålunda icke
enbart 60-åringen Magnusson utan även den trogne
arbetaren för hans insatser till fromma för
textilarbetarnas sak. Då han nu efter den uppnådda
pensionsåldern drager sig tillbaka från arbetet,
är det oss en kär plikt, att få uttala ett tack för
det utomordentliga arbete i förbundets tjänst som
han utfört. Vi hoppas att Magnusson även om
han nu drager sig tillbaka från arbetet i främsta
linjen ändock har kraft att i fortsättningen av
sin levnad kunna ägna såväl
fackföreningsrörelsen som arbetarrörelsen i övrigt sitt intresse.
vinning på andra ofärd. Solidare måste
grunden vara. Vi äro alla så starkt beroende av
varandra, att den enes olycka i längden också
blir den andres.
En sund egoism måste vara medveten om
att det är bättre att hjälpa än att stjälpa.
"Den som hjälper andra, hjälper också sig
själv." Det ligger åtskillig livserfarenhet
bakom detta påstående.
Det i vår tid så omfattande föreningslivet
ger talrika belägg härför. Med förenade
krafter hjälpas vi åt, och vi föra därmed våra
gemensamma strävanden framåt. Vi gagna oss
själva och varandra. När vi ta
organisationerna till hjälp för att hävda våra intressen,
då sker en sådan växelverkan. Även om vi
helt naturligt ha vårt eget bästa i sikte, så
hjälpa vi ändå varandra.
Det händer att man någon gång möter den
uppfattningen: "Ja, jag klarar mig nog
framdeles som hittills utan den där
föreningen. Det finns väl de, som behöva vara med
där, men det är inget för mig. Om jag skulle
gå med, så blir det endast till att hjälpa
andra..."
Detta verklighetsfrämmande resonemang
är ingen tankekonstruktion. Vi ha nog hört
det mer än en gång. Den allra minsta
eftertanke bör dock säga oss, att det är alldeles
felaktigt.
Vill man vara rättvis, får man emellertid
erkänna att föreningsarbetet för somliga
innebär ett offer av tid och arbete, och detta
delvis även för de andra. Det är inte lätt, att få
de stora medlemsskarorna verkligt aktiva. I
de flesta fall får ett fåtal bära den egentliga
arbetsbördan. Detta förhållande är nog
ganska svårt att komma ifrån.
Huru bedömes då detta faktum av den
mera verksamme medlemmen själv? Känner
han sitt arbete som en orättvis börda, en tung
offergärd? Betraktar han sin insats som en
otacksam strävan för de andra?
Ett exakt och allmängiltigt svar ges väl
inte. Vi reagera ju så olika, och bedöma
samma företeelse mer eller mindre olika. De
flesta av de mest arbetstyngda medlemmarna
klaga dock sällan. De äro glada åt att kunna
göra en god insats. Denna gagnar dem själva.
Många gånger har jag hört mycket duktiga
och framstående personer säga, att deras
deltagande i hembygdens föreningsliv gett dem
den första skolningen. Man har gett sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
