Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1940 - Vårvisa, av Axel Frithiofson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårvisa.
Var de† inte ett sus som av vingeslag som
just nu över kojan min drog —
är det inte ett tranföljes rop jag hör över
bidande nordanskog?
Är det inte en trast som stämt upp sin sång,
med sjudande vår i sitt blod,
därborta på ängen, där sist han sjöng —
där liljekonvaljerna stod?
Så skall jag då möta dig ännu en gång du.1
undrens och vardandets tid,
när livsglädjens brusande orgelkör skall gå
hög över berg och lid,
när viddernas armod skall skylas på nytt i
skaparens mantelflik —
och min bygd som var naken och grå och,
blyg på nytt skall bli stolt och rik.
Så vill jag då öppna mitt hjärtas dörr — in
till gråvädersdagarnas is.
Skänk mig din lisa, som förr du har gjort
i livets stormar och dis.
Ack, kunde du ock i min örtagård få en vän
liten blomma att gro,
som dolde dess armod och bar i sin kalk,
några stänk av min ungdoms tro!
AXEL FRITHIOFSON-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
