Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1940 - Det nya avtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
TEXTILA II BET ÄREN
Det nya avtalet.
I föregående nummer av Textilarbetaren
uttalade vi den förhoppningen, att en central
lösning rörande indexreglerade löner skulle
underlätta en slutlig uppgörelse av
avtals-frågorna i övrigt. Detta antagande visade
sig vara riktigt. Sedan Landsorganisationen
och Arbetsgivareföreningen träffat
överenskommelse om det s. k. ramavtalet, kunde den
ena stora arbetaregruppen efter den andra
slutföra sina förhandlingar och träffa
uppgörelse. För vårt förbunds vidkommande
kunde underhandlingsdelegerade tillstyrka
en preliminär uppgörelse natten till den 31
december. Tidigare hade överenskommelse
träffats för stora områden av vårt
näringsliv. Sålunda hade lantarbetarna,
verkstadsarbetarna, sågverks- och pappers- samt
sko-och läderarbetarna med sina motparter
överenskommit om förslag, som av vederbörande
förhandlingsdelegationer voro enhälligt
tillstyrkta. Senare har den ena uppgörelsen
efter den andra följt slag i slag, och
arbetsfreden har kunnat tryggas under en för land
och folk orolig tid.
Vi betecknade i en föregående artikel
Landsorganisationens förslag om centrala
förhandlingar för att åstadkomma en
enhetlig lösning i frågan om indexreglerade löner
som ett djärvt initiativ. I dag vilja vi även
framhålla, att det var ett lyckligt initiativ.
Den centrala fackföreningsrörelsens ledning
har genom sitt handlande visat, att den äger
förmåga att bedöma det speciella läge, i
vilket vi befann oss, och den har också med kraft
tagit fasta på vad stunden krävde, och
utformat sin verksamhet därefter. De enskilda
förbunden ha gått in för att genom
förhandsförhandlingar ordna upp avtalsfrågor-
na och på detta sätt komma ifrån den
irritation, som alltid en avtalsuppsägning
medför. Det finns anledning tolka även detta
handlande som ett uttryck för
fackföreningsrörelsens ansvar inför läget och den svenska
folkförsörjningen.
Vi lia i ett annat sammanhang redogjort
för utgångsläget vid de nu avslutade
förhandlingarna, varför anledning saknas att här
upprepa vad som då sades. Emellertid torde
det vara påkallat att påminna om den
allmänna inställning, som man på s. k. ansvarigt
håll hade mot varje åtgärd, som kunde bringa
prisskruven i rörelse. Att löneökningar
verksamt skulle bidraga till att prisskruven skulle
komma i gång, var man hos vederbörande fullt
klar över. Finansministern själv hade ju
gjort sig till tolk för denna uppfattning. Sä
fingo vi bevittna, hurusom arbetsgivarna för
en gångs skull prisade den regering, som man
eljest mycket ogärna velat ge något
erkännande. Det var rent av rörande att höra, med
vilken energi man gick in för att, som man
sade, slå vakt om regeringens politik. Några
allmänna uttalanden av framstående
folkrepresentanter utnyttjades på samma sätt, och
arbetsgivarna appellerade till vårt ansvar som
goda medborgare i samhället. Kände vi
samhällsansvaret rätt, skulle vi även förstå det
omöjliga i att nu påyrka förbättringar i våra
arbetsvillkor. På detta sätt fördes
diskussionen, och vi ha med detta endast velat ge
ett exempel, i vilken atmosfär
förhandlingarna till en början kom att föras. Det var
först sedan vi fingo det s. k. ramavtalet
godkänt som förhandlingsarbetet kunde
fortsätta på vanligt sätt. Utan överdrift våga vi
påstå, att det just är detta ramavtal, som är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
