Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1940 - Finland och den ryska propagandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
TEXTILA II BET ÄREN
mått kommit oss till del från de övriga nordiska
länderna. Vad våra egna fackorganisationer
beträffar bemöda sig dessa om att allt efter råd och
lägenhet bringa hjälp och lisa åt de stupades
familjer och andra nödställda samhällsmedlemmar.
Med hjälp av alla goda demokratiska krafter tro
vi oss kunna klara våra nuvarande svårigheter
och fortfarande få andas i frihetens ljuva
atmosfär.
Tampere den 29 januari 1940.
Emil Huunone n."
Utan att krigsromantisera förhållandena i
Finland f. n. måste man ändock inför ett
sådant mod och tillförsikt, som denna skrivelse
andas, uttala sin varma beundran för och
medkänsla med det finska folket, som utan
fraser och falskt patos om upprätthållande av
den traditionsmättade krigaräran sätter in [-]le]a-] {+]le-
]a+} sin kraft på att försvara friheten och
demokratin med allt vad däri inrvmmes av
tankefrihet, yttrandefrihet och självständighet.
De förlora inte modet, utan jämsides med
försvaret av dessa värden fortsätta de sin
dagliga gärning för att då ljusare tider stunda
röja upp och bygga vidare, beredda på de
tyngsta offer utan klagan.
Det rör sig inte om sårad nationell ära,
det är högre värden som stå på spel ocli som
måste vårdas vad som än händer. Att det
sker litet buttert, med sammanbitet allvar och
utan stora låter och krigshjältepropaganda är
kanske något speciellt för det finska folket,
men en sådan anda passar bättre vår tids
inställning till problemen och icke minst
krigsproblemet. Men denna anda fordrar
solidaritet och hjälp. En oändligt stor offervilja
har också redan visats, inte minst bland de
svenska arbetarna, genom ekonomiska bidrag
och extra arbete för Finland förutom genom
direkta anslag från organisationerna, och det
ser inte heller ut som om man skulle
förtröttas. Även textilarbetarna ha på detta
sätt bidragit med sin del, och
Textilarbetareförbundet har dels genom
Landsorganisationen anslagit 9,000 kr. samt dels i dagarna
beslutat att direkt till det finska
textilarbetareförbundet översända 10,000 kronor till hjälp
åt de finska textilarbetarna. En del
avdelningar av förbundet ha vidare bundit sig för
regelbundna bidrag genom att så länge kriget
varar i Finland utan att vårt eget land blir
indraget avstå en viss procent av sin inkomst
pius läkarvårdsbidraget. Det är ett veckert be-
vis på samhörighetskänsla med ett lidande och
kämpande folk, som manar till efterföljd.
Det är tragiskt att tänka sig att vad som
byggts upp i Finland under ett par
årtionden till människornas bästa och icke minst till
arbetarnas bästa, förutom alla gamla värden,
grusats eller kominer att grusas på några få
timmar eller dagar, och ännu mera tragiskt
är det att tänka sig att det är arbetarnas
representanter i en socialistisk stat, som
åstadkomma förstörelsen och som villigt och utan
skrupler offra sitt lands söner för att
tillfredsställa maktlystnaden. Åsikterna om
vägarna till salighet äro ju divergerande, men
säkerligen kan idealsamhället aldrig uppnås
och vila på fast grund genom våld, förräderi
och förintelse av stora värden eller
undertryckande av ett visst folkskikt. Det har
Ryssland visat. Många av oss
"västerlänningar" följde i flera år med intresse
utvecklingen i Sovjetunionen, i tankarna jämförande
denna mecl förhållandena i Tsarryssland före
revolutionen med atmosfären ännu förtätad av
reminiscenserna från livegenskapens dagar.
Vi gladde oss åt förbättringarna för det
förtryckta ryska folkets skull utan att därför
sätta upp Sovjetunionen som en förebild; det
som åstadkommits i socialt hänseende där, var
ju redan ett passerat stadium i Västeuropa.
Utvecklingen i Ryssland var alltså ingenting
för oss, men den passade giganten i öster
utmärkt. Trodde vi. Vi trodde också, att
människovärdet stigit i Ryssland. Men även den
illusionen har i grunden krossats. Det visade
sig att man bara lyckats åstadkomma ett
temporärt camouflage för det vanliga
maktbegäret.
Att det var en illusion har även kriget
visat och att Finland och de finska arbetarna
redan visste det visar deras fasta
beslutsamhet att till varje pris söka bibehålla
demokratin och friheten. Det måste ju betyda något,
att de finska arbetarna, som dock bo närmast
Ryssland och som haft erfarenhet av såväl
Tsarryssland som Sovjetunionen, inte på
några villkor vilja tillhöra Kominterns
"utvalda", utan hellre bringa de största offer för
att få behålla sin frihet, självständighet och
människovärde. Detta om något borde väl
komma de svenska bolsjevikerna att
hesi-tera i sin verksamhet, att betänka sig mer än
en gång innan de fortsätta samarbetet med
ryssarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
