Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1940 - 1939 satte nytt rekord ifråga om antalet olycksfall i arbete, av —n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEXTILA II BET ÄREN
1939 satte nytt rekord ifråga om antalet olycksfall i arbete.
Antalet olycksfall i arbete har i riket
under 1939 ökats, så att ett nytt rekord blivit
satt. Antalet anmälda olycksfall uppgick år
1934 till 134,605, år 1935 till 149,658, år 1936
till 161,973, år 1937 till 188,516, år 1938 till
189,646 och 1939 till i runt tal 193,000. Under
månaderna januari—november 1939 uppgick
antalet anmälda olycksfall i arbete till 177,485
mot 174,006 motsvarande månader 1938 och
till 171,997 under samma tid 1937. Under
denna period föreligger alltså en ökning med
2,009 från år 1937 till 1938 och med 3,479 från
år 1938 till 1939. Stegringen i
olycksfallsantalet är alltså ej så stor från 1937 till 1939,
medan ökningen från 1936 till 1937 var
ofantlig, nämligen 26,545.
Med hänsyn till nu inträdda förhållanden
torde en nedgång vara att emotse, såvida inte
i stor utsträckning på arbetsplatserna i
stället för till neutralitetsvakt utkallade arbetare
insättas ovana arbetare, en åtgärd, som
naturligtvis måste medföra ökad olycksfallsfrekvens.
Å andra sidan får man räkna mecl ökat antal
olycksfall inom krigsindustrierna.
Att en stegring skett i antalet olycksfall i
arbete under 1939 beror på den
högkonjunktur som rått med ökad sysselsättning och
stegrat intresse bland arbetarna att även anmäla
mindre olycksfall.
I anslutning till ovanstående kan anföras
följande inom yrkesinspektionen gjorda
reflexioner med hänsyn till det allmänna
tillståndet i skyddstekniskt hänseende. I
fråga om skyddsarbetets förutsättningar i vårt
land, säger yrkesinspektör Ödlund, ha dessa
under senare åren varit förhållandevis
ogynnsamma. Vi ha haft vissa svårigheter att följa
med i utvecklingen. På ett och annat område
äro vi kanske rätt väl med, medan vi i andra
komma i efterhand. Uppgifter från en del
håll utomlands tyda på att man där tagit i
med oförskräckt optimism. IIos oss sätter man
nog i allmänhet mera värde på den lugna,
trygga utvecklingen. Inom maskinindustrin
har utvecklingen mot direktdrift respektive
separatdrift fortskridit på ett glädjande sätt.
Detta kan sägas vara fallet även inom övriga
industrigrenar. Maskinfabrikanternas
insatser för att göra maskinerna även i
skyddstekniskt hänseende "färdiga" vid leverans äro
på sina håll märkbara. En del goda resultat
ha uppnåtts. Men i stort sett återstår mycket
att göra på detta område. Anmärkningsvärt
är, att vissa industriers maskiner t. ex. inom
textilindustrin ligga betydligt efter flertalet
andra industrigrenars. Maskinindustrins
arbetsmaskiner äro i många fall numera
inbyggda på sådant sätt, att de tidigare vanliga
olycksfallsriskerna i största utsträckning äro
avlägsnade. Men man kan alltjämt inom
textilindustrin finna även nyinkomna maskiner
relativt ofullständiga i skyddshänseende, i det
t. ex. kuggväxlar, vevstakar och hävstänger
ligga utan skydd. Sådana maskiner påträffas
här och var och företrädesvis inom textil-,
livsmedels-, garveri- och läderindustrierna m. fi.
Man kan dock icke förbigå, att producenter av
vissa maskiner ha stora svårigheter att
brottas med för att finna nyskapelser, som på ett
mera effektivt sätt minskar de nuvarandes
betydande risker.
På det hygieniska området kan det
allmänna tillståndet så till vida sägas vara
gynnsamt, att förståelsen för en förbättrad hygien
har vuxit. Sålunda är det numera mycket
lättare än för blott ett 10-tal år sedan att
vinna gehör för behövligheten av
dammbortsug-nings- och ventilationsanordningar.
Förståendet sträcker sig även längre än till damm och
skadliga gaser. Ej sällan gör man betydande
uppoffringar för att luften i arbetslokalerna
skall bli, ej endast dammfri utan även så
behaglig som möjligt att vistas uti. Man söker
reglera förutom temperaturen jämväl
fuktighet och luftrörelse.
Den största förbättringen har likväl skett
på belysningens område. Tidigare var det icke
ovanligt, att man vägrade erkänna belysningen
såsom ett skyddsintresse. Numera är
inställningen i regel den, att belysningen bör vara
den bästa. Frågan är blott, hur man skall
finna vad som är bäst. Betydande ansträngningar
göras också på många håll för att få verkligt
god belysning. Tack vare den billiga
elektriska energi, som nu i regel står till buds, är
också långt lättare än tidigare att vinna
förståelse för att belysningsstyrkan genomgående
behöver höjas över "16-ljus "-standarden.
Om det nu sagda innehåller ett
oförbehållsamt erkännande av att stora framsteg gjorts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
