Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1940 - 1939 satte nytt rekord ifråga om antalet olycksfall i arbete, av —n - Förtroende och ansvar, av V. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 TEXTILARBETAREN
Förtroende och ansvar.
Förtroende och ansvar — se där samlivets
och samverkans egentliga grundval. Våra
materiella och kulturella livsformer, såsom
samhällsliv, näringsliv och föreningsliv, bygger
på dessa faktorer. Vi kunna absolut inte
undvara dem. Utan detta ömsesidiga förtroende,
vilket grundar sig på vårt personliga ansvar
och vår tillit till medmänniskornas
hederlighet och ansvarskänsla, skulle det bli klent
beställt med vårt arbete och samarbete på skilda
områden. Ju mera välgrundat förtroende, ju
mera fruktbärande samverkan och ju bättre
resultat.
Förtroende är en god sak, en oumbärlig
faktor. När vi tro oss kunna lita på
människornas heder och ansvar, skänka vi dem vårt
förtroende. När vi inom föreningslivet
fördela sysslor och uppdrag, så är ju detta en akt
av förtroende till kantaternas goda vilja och
redbarhet. Detta gäller inte endast
föreningslivet, utan alla former för samfundsbildning
och samverkan. Det på en stark ansvarskänsla
grundade förtroendet är grundvalen för
samarbete och social trevnad.
Föreningslivets olika sysslor och uppdrag
äro förtroendeposter. När vi som medlemmar
skifta ut sysslorna, få vi inte göra detta hur
lättvindigt som helst. Vi måste ha klart för
oss, att de som vi ge vårt förtroende, måste
på det hygieniska området, så betyder det
likväl icke att allt är gott och väl. Nej, ifråga
om den egentliga hygienen återstår alltjämt
oerhört mycket att göra. Först och främst
förekommer ej sällan, att arbetet utföres
under temperaturförhållanden, vilka icke äro
gynnsamma. Vidare ha vi dragfrågan.
Denna tillmätes ännu alltför ringa betydelse.
Vidare kvarlever på många håll en oriktig
uppfattning om den betydelse, som bör
tillmätas fuktighetens och icke giftiga resp. icke
sårande dammslags inverkan. Möjligt är
likväl, att yrkesinspektionen får dröja med
ingripanden beträffande dessa förhållanden
intill dess man lyckats skaffa sig siffermaterial,
varmed inspektionen kan statistiskt bevisa
ingripandenas nödvändighet på liknande sätt
som nu sker beträffande olycksfallen.
—n.
vara detta värdiga. Huvudsaken är inte, att
vederbörande äro några överdängare i något
avseende, utan att de på grund av sina
personliga egenskaper inge oss tillit och respekt.
Förmågan är en god sak, men redbarheten och
pålitligheten är ännu viktigare. Finns blott
hederlighet och god vilja, då ordnar det sig
i regel bra med uppdragens fullgörande.
Om vi själva ta emot förtroendeuppdrag,
måste vi vara livligt medvetna om att detta
ställer krav på oss. Mot kamraternas
förtroende svara vid med vår ansvarskänsla.
Denna påverkar både viljan och förmågan, till
fromma för det vi ha för händer. En stark
ansvarskänsla och en lagom portion självtillit
ha mycket att betyda.
Ansvar var det, ja. Är det inte här, som
det brister mest? Det är ju ganska vanligt,
att vi i första hand ta sikte på våra
rättigheter. Vi ha önskemål, fordringar, krav.
Detta är ju i och för sig alldeles riktigt. Vi böra
inte pruta på rimliga och rättvisa krav. Men
det vore säkerligen inte ur vägen, om vi
samtidigt gjorde klart för oss våra skyldigheter
och vårt ansvar, d. v. s. ansvaret mot arbetet
och omgivningen, organisationerna och
samhället. Det vore nog hälsosamt, om vi på ett
klokt och sympatiskt sätt kunde stimulera det
personliga ansvaret — genom vårt personliga
föredöme och genom goda ord. När
exempelvis nya föreningar bildas eller när nya
medlemmar tas in, bör det inskärpas att allt
föreningsarbete måste bygga på deltagarnas
intresse, arbete och ansvar, samt att det
gemensamma blir vad de enskilda deltagarna göra
det till.
En framgångsrik verksamhet, av vacl slag
det vara må, förutsätter en hög grad av
personligt ansvar. Vi få intet för intet. Att
komma någon vart — i föreningslivet liksom i det
enskilda livet -—- kräver ett vaket
ansvarsmedvetande samt ett gott och förtroendefullt
förhållande till omgivningen. Förtroende och
ansvar äro sålunda absolut oumbärliga ting.
En föreningsman berättade en gång, att
han strax efter det han kom in i en förening,
fick en förtroendepost, vilken han då kände
sig mycket glad och stolt över. Men så
småningom fick han andra intressen, och kom att
slarva med skötseln av sitt föreningsuppdrag.
Han hade inte lust eller mod att säga ifrån
sig föreningssysslan, och inte heller tillräcklig
ansvarskänsla och energi för att rycka upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
