Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1940 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
TEXTIL ARBETAREN
Pröva först.
I dessa orosfyllda tider kräves, att man
vet vad man vill. Vankelmod och misströstan
gör oss inga tjänster. Nu mer än någonsin
kräves, att vår målsättning är klar, och att vi
hålla fast vid vad vi anse vara vår rätt. Vår
inställning till rätten kan icke förändras,
därför att man i vissa delar av världen endast
erkänner en rätt — den starkes rätt. Beundran
för det kraftfulla får icke leda dit hän, att vi
förbli passiva emot det, som vi anse vara
orätt. Ställningstagandet måste ha sin grund
i vår åskådning, höra samman med vår
målsättning och livssyn. Naturligtvis allt under
förutsättning, att vi fortfarande tro på vår
ungdoms ideal. Att viljelöst följa med
strömmen, är oss icke värdigt. Tendenser i åsyftad
riktning saknas inte. Man märker att
personer, som tidigare hade svårt att ta ställning,
plötsligt fått en "tidsenlig" uppfattning,
under det att andra, som sannerligen icke
skrädde orden åt visst håll, nu blivit synnerligen
förstående inför vad som skett. Att man
tidigare haft en annan uppfattning, struntar man
blankt i.
En sak är att kallt inregistrera fakta och
förstå händelsernas gång. Fakta kunna icke
utplånas, genom det att man icke vill eller icke
låtsas se dem. Men det är en annan sak att
byta tänkesätt, så snart som det blåser andra
vindar inom vårt politiska liv. Det ingiver
inget förtroende, när personer, som förut bekänt
sig till en uppfattning, plötsligt vänder
denna åskådning ryggen. Och vad blir det till
sist kvar av den andliga motståndskraften, om
nästan allting som man tidigare varnat för, nu
kan accepteras.
Det förestående valet av riksdagsmän till
andra kammaren kommer att visa, om vår
uppfattning varit grundmurad eller inte. Tro
vi på vår rörelses inre styrka och på det
berättigade i våra anspråk, kommer
valresultatet att lämna bevis härpå. Det kommer då att
understryka vår tillit till ett system, under
vilket de svenska folkrörelserna haft möjlighet
att hävda sig och sina intressen. En
tillbakagång kan komma att tolkas på annat sätt, och
bli anledning till att vår rörelses motståndare
få luft under vingarna. Motståndare till den
nuvarande fackliga rörelsen saknas ingalunda.
Den diskussion, som förts i pressen angående
"korporatismen", klargör med tydlighet
detta. I en artikel i Nationell Tidning skriver fil.
lic. Per Engdahl i samband med en polemik
med Axel Brunius, ’ ’Industrias’’ redaktör:
"Inställningen är typisk för det tunna
skikt i vårt land, som har klasskampen att
tacka för sin ställning och sitt inflytande. Vad
vore arbetarna utan fackföreningspamparna?
I det ögonblick, som Sverges arbetare kastade
sina fackliga ledare över bord, vore de på nåd
och onåd utlämnade åt företagarna, därför att
det inte finns någon statlig rättsordning, som
tillvaratager deras intressen. Sammalunda är
förhållandet med arbetsgivarna, även om
saken här inte träder lika bjärt i dagen.
Samarbeta kunna arbetarnas och arbetsgivarnas
organisationer, när faran för en tredje part
dyker upp, faran från staten. Men så snart
denna fara försvinner, kommer kampen mellan
klasser och organisationer åter att rasa, den
ekonomiska vendettan mitt i det moderna
kultursamhället. Organisationernas pampar
tjäna mest på detta förhållande.
Organisationernas förening i för alla arbetskamrater inom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
