Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1940 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
TE X T ILARBETAREN
Ett betyg.
Axel Brunius skriver i Arbetsgivareföreningens
tidskrift Industria om den Hanssonska ministären
bl. a.:
"Ställde man i denna stund en samvetsfråga
till mången tänkande människa i det eller de
läger som hittills icke varit företrädda i
regeringen och finge man
ett ärligt och
fördomsfritt svar, så
bleve det enligt
undertecknads tro att
medborgarna känt sig
trygga under den
Hanssonska
regeringens ledning. I en
katastroftid är det
ingenting som får en
så skarp relief och en
så blodröd belysning
som försummelserna.
Men å ena sidan är
det mänskligt att
begå misstag även för
en regering och ingen
regering skulle undgå
att göra sådana. Och
å andra sidan kan
ingen efterklokhet
påstå att så oerhörda,
så förutsättningslösa
och så omänskliga
olyckor som färgat de
senaste årens himmel
eldröd och blygrå
borde kunnat ens till
sin största del
förutses. Att i en sådan
ödesstund stå rustad
mot det otroliga, det oförnuftiga, det rått
förintande är svårare för den som väger kostnader och
folkets bördor än för den som alltid kräver det för
tillfället, men också blott för tillfället, maximala.
Icke ens i en katastroftid är det hopknipta,
sammanbitna draget det rätta i en regerings
fysionomi. Även då, och kanske mest då, forskas
ängsligt efter mänsklighet, värme, till och med
humor i de styrandes blick. En ledande man, vars
ansikte med möda förvrides till en grimas i
stället för ett leende, sprider kyla till hela folket.
Hjärtats regemente bör inte avsättas i en stund
av bittraste allvar. Statens viktigaste uppgift är
dock alltid umgänget
med människorna,
folket. Den
lättvunna populariteten -—
lättvunnen därför att
den oemotståndligt
utstrålar från ett
varmt och lugnt
gemyt — är under alla
förhållanden en
tillgång och en makt.
Den fordrar
åtminstone e n taburett i
kunglig majestäts
regering. Man kan, allt
klander till trots,
aldrig komma ifrån
att statsminister
Hansson besitter
denna betvingande, utan
tvång betvingande,
makt över det
svenska folket. Han är
medborgaren Per
Albin ej blott för sina
trogna utan för oss
alla. I ett
demokratiskt samhälle, där
sympati aldrig
förväxlas med hundlik
underdånighet, är en
sådan tillgivenhet en
sällsynt förläning, en gåva som kan brukas till
hela samhällets fromma. Ett brett leende kan
dölja mannen därbakom. Hos Per Albin däremot
öppnar det dörren till hans väsen. Och inga
diagnoser av bekymrade politiker kunna rubba
vår tro att hans kapacitet icke blott är en Kraft
durch Freude.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
