Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1940 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
TEXTIL ARBETAREN
Omdöme och kurage.
Vår tid är som ingen annan en
samarbetets och föreningslivets tid. Det finns väl
knappast någon enda vaken medborgare, som
inte i någon mån sysslar med föreningsarbete,
med möten och andra bestyr. Detta arbete
ger säkerligen en mängd skiftande
erfarenheter och intryck. I somliga fall bedrives arbetet
inom våra föreningar ganska bra, men
mycket ofta lämnar det nog en del övrigt att
önska. Det finns i allmänhet anledning till
kritik — och självkritik! Så har vi ju sällan
anledning till fullständig belåtenhet men ofta
orsak att vara mer eller mindre missnöjda
med våra möten och deras förlopp.
Deltar man flitigt i föreningslivet, har
man också en mängd möten att besöka. Det
händer nog, att det rent av blir lite för
mycket av det goda. Har vi ont om tid, måste
vi ibland känna oss förargade över det slöseri
med denna vara, som äger rum. Vem har väl
inte plågats av den tråkiga företeelsen, att
tal-trängda personer uppträder så flitigt och
ibland så omotiverat i diskussionerna, att
tiden och tålamodet tas i anspråk på ett
otillbörligt sätt. — En annan och motsatt
ytterlighet är den, att verkligt goda krafter håller sig
i skymundan och avstår från att lämna sitt
bidrag till överläggningen.
Det är ju bra, om det som bör sägas också
blir sagt. Den som kan rikta en diskussion
med nya och värdefulla synpunkter, bör
också göra det. Ingen omotiverad blyghet, ingen
onödig tunghäfta! Men å andra sidan måste
vi noga följa den principen, att endast ta till
orda när vi ha något av värde att säga. Det
är visst inte ovanligt, att en mötesdeltagare
begär ordet och håller långa anföranden med
ett magert innehåll. I en diskussion gäller
det att komma till klarhet i en viss fråga, att
utreda en sak, att väga skäl och motskäl. Man
måste hålla själva saken i sikte, och skala bort
allt oväsentligt och ovidkommande. (Dit hör
allt onödigt prat, liksom de personliga
färgade anspelningar, gliringar och tjuvnyp, som
nog förekommer ibland).
En inledning, en redogörelse eller ett
huvudanförande bör vara så pass fylligt, att allt
det nödvändiga kommer fram. Men det är
onödigt att berätta, vad alla känner till förut.
Onödiga fraser bör uteslutas. Mången talare
säger: Som bekant förhåller det sig så och
så. Är det sagda verkligen bekant, så är det
i allmänhet överflödigt att uppehålla sig
därvid. Är det däremot inte bekant, då är "som
bekant" en onödig fras.
De inlägg och repliker, vilka så att säga
ska hålla måttet, bör vara kortfattade och
sakliga. En kort, saklig och välfunnen replik
gör bättre verkan än långa utläggningar.
Det går nog inte alltid att helt undvika
missförstånd av olika slag. De flesta sådana,
som jag iakttagit under mötesdebatterna, har
dock varit ganska onödiga. De har haft
någon av följande orsaker: En talare har
brustit ifråga om formuleringens klarhet och
precision, varför det sagda lätt nog och alldeles
oavsiktligt kunnat missuppfattas. En
mötesdeltagare har låtit sin uppmärksamhet
slappna, och därvid tappat bort en del av vad som
sagts, och så har missförstånd eller oklarhet
blivit följden. Eller också har någon
avsiktligt och medvetet "missförstått" vad som
sagts, för att ha något att slå ner på. (Inte
särdeles sympatiskt eller honnett men sådant
förekommer dock.)
I de allra flesta fall skulle missförstånd
vara uteslutna, om vi sökte uttrycka oss klart
och tydligt, om vi kunde konsten att lyssna
och om vi alla vore besjälade av en god vilja
att förstå och att tyda allt till det bästa.
Det är bra att lia mål i mun och kurage
att sjunga ut med sin mening. Men det är
nödvändigt att ha något av värde att säga.
Annars kan det hända, att inläggen få
ungefär samma sakinnehåll som gubbens på
kommunalstämman i en gammal Strixhistoria:
"Jag har inget att säga", sade han, "men jag
kan inte tiga. Det var bara det jag ville
säga."
Ett sådant inlägg är naturligtvis, sakligt
sett, ganska onödigt. Men det har dock en
sympatisk sida: det är kort, ärligt och rakt
på sak. En god del av de ganska mångordiga
och anspråksfulla inlägg, som göras, förtjänar
inte samma omdöme.
Somliga klagomål över tråkiga möten och
alltför utdragna debatter är säkerligen
överdrivna eller obefogade. I vissa fall bottnar
de i deltagarnas tråkiga inställning, deras
brist på ett varmt och levande intresse.
Klagomålen torde dock ofta ha mer eller
mindre fog för sig. Detta beror nog i regel
därpå, att de här framförda synpunkterna
inte beaktas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
