Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1940 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T EXT IL ARBET ÄREN
101
pressen förklarat, att textila råvaror finns i
lager till och med i något större omfattning
än under normala förhållanden. Någon
katastrof för textilindustrin kan det sålunda
icke vara tal om.
Tar man så upp frågan om industrins
möjligheter att bära löneutgifterna, så kan
man icke undgå att lägga märke till att
textilindustrin under en följd av år haft
möjlighet att förränta sitt kapital, göra
avskrivningar och utdela vinster. Med andra ord,
textilindustrin har befunnit sig på solsidan.
Vi ha visserligen inga uppgifter på det sista
årets resultat, men vi äga kännedom om att
textilindustrin väl aldrig tidigare haft sådan
högkonjunktur som under större delen av
detta år. Lägger man därtill att
prisstegringen på textilvaror varit synnerligen kraftig,
så förstår man, att vinstmarginalen icke varit
i avtagande. Det finnes för övrigt anledning
antaga, att prisstegringen kommer att
fortsätta, och med den möjlighet, som förefinnes
för textilindustrin att hålla produktionen
i gång, finns det sannerligen inget skäl för
textilindustrins arbetsgivare att ansluta sig
till de tankegångar, som kommit till uttryck
från visst håll. Tvärtom vore det berättigat,
att textilindustrins arbetare finge en större
bit av den gemensamma kakan. Ingenting
kan motivera försämrade lönevillkor och vi
komma i fortsättningen liksom hittills att
hävda, att det är textilindustrins skyldighet
gentemot sina arbetare att dela med sig. De
senare årens utveckling liar visat, att det
förhållandet, att arbetsgivarna inom
textilindustrin i viss utsträckning tillmötesgått
arbetarnas krav, ingalunda verkat störande för
industrins utkomstmöj ligheter.
Ur dessa utgångspunkter är
Textilarbetareförbundets ställning klar vid de
kommande förhandlingarna. Vi kunna icke frivilligt
medverka till att textilarbetarnas
levnadsvillkor försämras. Textilarbetarna tillhöra
fortfarande en lågt avlönad industriarbetare-
grupp, varför deras levnadsvillkor redan äro
så pressade, att någon ytterligare försämring
över den, som automatiskt kommer till stånd
vid tillämpningen av det nu gällande
ramavtalet, icke kan komma i fråga. När därför
attacker mot detta ramavtal göres i olika
former bl. a. genom socialstyrelsens nu
framlagda förslag om rensat index, måste från
vårt håll med bestämdhet sägas ifrån, att vi
inte kunna godtaga en ordning, som skulle
verka så, att de sämst ställda skulle få bära
den största bördan. Arbetarna äro förvisso
redo att bära sin del, och de ha redan, som
ovan framhållits, fått stark känning av
bördans tryck. Men självklart måste vara, att
vi, som representera en lågt avlönad grupp,
måste kräva, att det blir en rättvis fördelning
av bördornas tryck, d. v. s. att ju högre
levnadsstandarden är, ju större bör andelen av
bördan vara.
Vi förmoda, att det blir i detta avsnitt
av förhandlingarna som den hårdaste
dragkampen kommer att stå. Med den
centraliserade form, som förhandlingarna numera
tagit, och med Svenska Arbetsgivareföreningen
ensambestämmande från arbetsgivaresidan
äro vi fullt på det klara med svårigheten för
det enskilda förbundet att få sina intressen
tillgodosedda. Ville man emellertid vid ett
bedömande taga hänsyn till textilindustrins,
och textilarbetarnas särskilda förhållanden,
borde clet inte vara svårt för vederbörande
att förstå det orimliga i att kräva av oss att
medverka till att i någon form taga ett steg
tillbaka på löneskalan. Även om det skorrar
i öronen på vederbörande, våga vi påstå, att
textilarbetarna äro förtjänta av förbättrade
lönevillkor, inte enbart därför att vi ligga
lågt till på löneskalan, utan därför att vi
veta, att textilindustrin har förmåga, att bära
ytterligare förhöjningar. De ansvariga på.
arbetsgivarehåll bör lära sig förstå detta, och
för dem bör det vara angeläget att så handla,
att den förhandlingsform, som nu åter pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
