- Project Runeberg -  Textilarbetaren : Svenska Textilarbetareförbundets Tidskrift / Årg. XXXVII. 1940 /
123

(1936-1943)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1940 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123 TEXTIL ARBETAREN



En föregångerska.

De schweiziska textilarbetarnas tidning
har i ett av sina nummer en kort artikel om
en föregångerska för kvinnorörelsen och för
social omvälvning för mer än 2,000 år sedan,
såsom hon framställes av den stora grekiska
komediförfattaren Aristofanes (född omkring
år 450 f. Kr.), en artikel av så aktuellt
innehåll och så intressant, icke minst på grund
av de synpunkter tidningen själv lägger på
denna kvinnliga föregångares verk, att vi
inte kunna neka oss nöjet att översätta
artikeln. Tidningen skriver:

"Aristofanes skildrar i sin komedi
"Kvinnoförsamlingen" en kvinna, vars uppträdande och verk
ännu i dag kunna anses vara förebildliga. Det är
Praxagora, en kvinna av folket, som här står för
oss som kämpe och ledare med blicken riktad mot
en ny, bättre världsordning. Hon visar, att även
kvinnan kan uppträda självmedvetet, handla med
omdöme och vara medbestämmande i
mänsklighetens öde. Denna kvinna är icke försagd eller
fa-talistiskt inställd, utan full av mod, upprorsanda
och begeistring, som hon ofta ger luft åt i folkligt
kraftiga och bitande uttryck. Full av hänförelse
och uppfylld av stort allvar verkar Praxagora
bland sina ödesledsagarinnor för kvinnans
befrielse. Hon är icke endast fiende till de sociala
missförhållandena, utan även till politisk likgiltighet
och tröghet. Därför kan hon harmset utropa:

"Du pliktförgätna! Ännu finns ingen av er där!
Redan gryr dagen och folkmötet börjar
omedelbart ..."

Dessa ord borde många kvinnor, ja till och med
män i vår tid taga ad notam. Likaså vänder hon
sig med all skärpa mot oskicket med störande och
avledande sysselsättningar vid folkmötena. Så
t. ex. blir en kvinna, som ämnar plocka ull vid ett
folkmöte, av Praxagora betecknad såsom "toka".
Denna kvinnliga kämpe har insett det hotande
förfallet i samhällslivet och söker förbättra staten
genom att sträva efter att få statens roder
överlämnat i kvinnornas händer. Väl tvivla många av
hennes kamrater på denna möjlighet och tro, att
de icke kunna tala inför folket, men Praxagora
vet alltid att uppmuntra de missmodiga och
oerfarna och giva dem råd. Så avfyrar hon åt de
obeslutsamma:

"Åt kvinnorna råder jag att staten helt
överlämnas. Även i hemmet sköta de dock ekonomin
såsom förvaltare."

Genom ett sådant uppträdande tillkämpar hon

sig aktning och förtroende bland sina kamrater
och blir av dem utkorad till ledare. Hon förstår
även att bemöta väninnornas farhågor för att de
skola bli förhånade och tagna i häkte genom att
framhålla, att man då icke får spara på starka ord
eller ens dra sig för att göra kraftigt bruk av
knytnävarna. Till och med sin egen man vet hon
att övervinna med slagfärdighet och list. Vid ett
folkmöte väljes också Praxagora till
statsöverhuvud. Hon är naturligtvis även fullt
medveten om svårigheterna i sina uppgifter och
förverkligandet av sina idéer, som bestå uti att söka
lösa människorna från gamla seder och bruk och
vänja dem vid ett nytt levnadssätt. Ty:

"Allt blir i framtiden gemensam egendom, och
allt kommer att alla tillhöra, alla och en var
komma att hädanefter få sitt uppehälle; det gives
icke rika, icke fattiga..."

Dessa ideal, som låta fullständigt socialistiska,
vänta ju dock tyvärr alltjämt på sitt
förverkligande. Praxagora hyser den fasta tillförsikten, att
ingen människa mer skall förgripa sig på den
andras egendom och att det icke längre skall finnas
plats för avund och stridigheter. En brist, som
man måste förstå vidlåder hela inställningen på
denna tid, är visserligen, att denna kvinnliga
föregångare icke dessutom upphöjt arbetet till
gemensam egendom, över huvud taget får man väl
kanske anse de dåvarande kvinnornas befrielsekamp
mera såsom en kamp mellan könen än en
ekonomisk och politisk kamp. Trots detta kan dock det
sätt, varpå Praxagora uppträder som kämpe och
ledare, även tjäna som förebild för den kvinnliga
eftervärlden och som exempel på att kvinnorna
icke heller i det offentliga livet behöva stå
tillbaka för männen. Visserligen äro denna kvinnas
ord många gånger osminkade och fulla av gyckel,
men bakom dem finns dock en högre sanning. Det
vore därför synnerligen önskvärt, att en hel del
män kunde komma till samma insikt som
Praxa-goras man, som förstod sin hustrus strävanden
och accepterade dem och som till och med
räknade det som en ära, att man om honom sade: "Det
är en stor kvinnas man."

DET AR EN HEDERSSAK

att sköta förpliktelserna mot sin
organisation. Deltag i avdelningens
arbete och fullgör punktligt erhållna
uppdrag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:08:17 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/textarb/1940/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free