Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEXT IL ARBET ÄREN 36
Inför rådslaget.
Den 3 augusti samlas befullmäktigade
ombud från Svenska Textilarbetareförbundets
avdelningar till rådslag i Stockholm.
Kongressen blir förbundets största. Nära 40,000
medlemmar representeras av 300-talet ombud. Då
"vi sist voro samlade till kongress, hade
förbundet 33,000 medlemmar. Vi ha sålunda
lyckats att öka vårt medlemsantal med nära
7,000. Man kan därför icke påstå, att
textilarbetarna stå likgiltiga inför
organisationsarbetet. Textilarbetarekåren har ryckt fram
till jämbördighet med övriga
industriarbetaregrupper, och det är en väl organiserad
arbetaregrupps representanter, som komma
att samlas i Stockholms vackra konserthus till
överläggningar i gemensamma intressefrågor.
Ett studium av föreliggande motioner och
yrkanden ge vid handen, att en del frågor,
som stått på dagordningen vid tidigare
kongresser, återigen aktualiserats. Så är t. ex.
förhållandet med omröstningsförfarandet i
avtalsfrågor. Några nya synpunkter på frågan
lämnas icke, utan man kör i de gamla
hjulspåren. Talesättet om att bereda
medlemmarna tillfälle att själva avgöra, under vilka
förhållanden de skola arbeta, har flitigt
utnyttjats i motiveringen. Vi skulle vilja fråga:
Är det något annat som har skett under
de lönerörelser, som ägt rum under den
nu snart tilländalupna kongressperioden?
Nej, i stadgeenlig ordning valda ombud ha
som talesmän för övriga textilarbetare själva
fått avgöra, huruvida föreliggande förslag till
uppgörelse skulle godkännas eller ej. Vare sig
förbundsrådets eller förbundsstyrelsens leda-
möter ha deltagit i röstningen vid våra
avtals-konferenser. Lägger man så härtill, att våra
avtalskonferenser nära nog enhälligt godkänt
de föreliggande förslagen till uppgörelser, så
ligger däri ett bevis så gott som något, att
medlemmarnas intressen blivit tillvaratagna.
Medlemmarna ha ju också genom omröstning
valt sina representanter bland de aktivaste
inom förbundet, medlemmar, som genom sitt
arbete i organisationernas tjänst erhållit
övriga medlemmars förtroende. Det borde
vara ganska enkelt att förstå, att dessa, med
hänsyn till den erfarenhet de ha i
avtalsfrågor, ha större förutsättning att bedöma en
situation. Detta kan endast vara till fördel
för medlemmarna själva. Är det för övrigt
någon som vill påstå, att en annan
handläggning av våra avtalsfrågor skulle gett ett
bättre resultat, därför att medlemmarna var och
en hade fått avge sitt votum 1 Ett jakande svar
på den frågan skulle förutsätta, att
avtalskonferensernas ombud icke skulle ha haft
möjlighet att rätt bedöma föreliggande utgångsläge.
Men med hänsyn till avtalskonferensernas
sammansättning av kunnigt organisationsfolk,
faller ju ett sådant påstående platt till marken.
Men, säger man, om varje medlem själv
direkt finge ta ställning till en
avtalsuppgörelse, så skulle det innebära, att vederbörande
liksom kände sig mera knuten till sin
organisation, intresset för förbundets arbete skulle
bli större o. s. v. och man förmenar, att
fackföreningsrörelsen förlorar sin demokratiska
karaktär, om medlemmarna tillerkänna sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
