Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBET ÄREN
55
flertal. Alla synas därvid ha varit
besjälade av samma vilja och av samma tanke,
nämligen: att vid försvaret av vår hävdvunna
frihet och vårt demokratiska statskick kunna
inga offer anses vara för stora. Visst och sant
är att alla dessa samverkande orsaker medfört
en nödtvungen sänkning av vår standard.
Men förhållandena ha krävt detta och om
detta skall bli vårt offer till krigsvanvettet kunna
vi nog trots allt känna oss lyckliga. Det
väsentliga är nog att kunna bevara freden åt
vårt land och därigenom skänka dess
befolkning den oskattbara förmånen att icke
behöva uppleva krigets alla fasor. Detta är mer än
vad som förunnats flertalet andra europeiska
stater, och lite var behöva vi nog ha detta i
åtanke, då vi gå att bedöma våra egna
förhållanden, ty vad betyder väl en, som vi hoppas,
tillfällig standardsänkning mot att behöva
uppleva krigets inferno.
Detta har icke ens förunnats våra nordiska
broderfolk. Vid återblick på händelserna
stannar man osökt inför vårt finska
broderfolks heroiska kamp mot en, såväl i numerärt
som materiellt avseende, överlägsen fiende.
Den strid, som det finska folket därvidlag
förde, var av den art att den gav genljud världen
över. Den gav prov på ett litet folks
okuvliga mod och tapperhet då det gällde att
försvara rätten att själv få forma sitt framtida öde.
Men det finska folkets ödeslott blev tung.
Trots visad tapperhet påtvingades vårt
broderfolk en våldsfred. Ett förmådde dock icke
den mäktige angriparen nämligen, att
fråntaga det finska folkets dess frihet. Efter
striden står Finland där fortfarande som en fri
nation, troligen mer enig än någonsin, beredd
att ånyo, om så skulle krävas, kämpa för sin
frihet och sitt oberoende. Finland liar
under denna strid för alltid ristat sitt namn i
världshistorien. I likhet med Finland har
även Norge drabbats av krigets tunga
öde. Anfallet på Norge kom plötsligt och
oförberett. Det motstånd som restes,
nedkäm-pades. I olikhet mot Finland kan Norge i dag
tyvärr icke räknas till de fria nationerna. Det
är fortfarande underkastat sin besegrares
vilja och vi kunna endast hoppas att framtiden
skall återskänka landet dess frihet och
oberoende. Vad så vårt södra grannland,
Danmark, angår så känna vi till att detta land
nödgats ställa sig under en annan makts be-
skydd och vad detta kan innebära för
framtiden vet ingen. De nordiska länderna ha
sålunda icke kunnat undgå krigets verkningar.
Ödeslotterna ha visserligen utfallit olika och
vårt land synes vara det av ödet hittills mest
gynnade. Om framtiden känna vi däremot
intet.
Om det pågående kriget sålunda ställt de
nordiska folken inför svårigheter av olika
slag torde detta i ännu högre grad gälla för
flertalet andra europeiska länder. Ett flertal
länder och folk vilka högt skattat frihetens
ideal och intet högre önskat än att få leva i
fred med den övriga världen har mot sin vilja
dragits in i krigets häxdans. Befolkningen i
dessa länder har därigenom tvingats att
genomleva det moderna krigets alla fasor. Vad
detta betytt i mänskligt lidande kan knappast
beskrivas. De små nationernas vilja då det
gällt rätten att hävda sin frihet och sitt
oberoende har betytt föga. Dessa båda första
krigsår bära tydligt vittnesbörd därom.
Det är sålunda ingen vacker bild som
fram-skapas vid en återblick på de två första
krigsåren. Detta är även naturligt, ty när har väl
ett krig förmått framskapa en vacker bild.
Den som tror sig se något vackert däri, kan ju
tänka sig bilden av en skara åldringar av
båda könen, kvinnor med hejdlöst gråtande barn
vid handen, dragande i en ändlös karavan
fram efter vägen förbi brinnande byar och
städer. Det är krigets olyckliga offer. Det är
den tusenhövdade armé som krigets järnhårda
lag ryckt bort från hus och hem och från
fredligt värv, för att hemlös och förtvivlad drivas
ut i det ovissa. Detta är en bild av krigets rätta
ansikte. Och detta är vad som under dessa
båda första krigsår blivit tusen och åter tusen
olyckliga människors hårda öde.
Till sist. Är icke detta ett brott mot
mänskligheten och bruka icke brott bestraffas.
Säkert är det så. Den dag kommer då förnuftet
segrar. Ve då brottslingarna. Då kommer
säkert den tusenhövdade armén, av en under
kriget förpinad mänsklighet, som fått se sina
hem i grus och spillror, som förgäves ropar
efter sina kära och anförvanter, att vilja vara
med om att utmäta straffet. Straffet kommer
att bli därefter. Vi kunna endast hoppas att
det trots allt skall utmätas så, att det för
framtiden omöjliggör ett återupprepande av det
oerhörda vanvett som nu pågått under två år
och vars slut vi ännu icke kunna se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
