Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
TEXT IL ARBET ÄREN 58
Näringslivets svårigheter.
Den 9 april i fjol innebar ett fruktansvärt
avbrott i den löftesrika utveckling till ökat
väl-ständ, som under senaste seklet varit utmärkande
för de nordiska länderna och deras innevånare
—■ Sverge och svenskarna icke undantagna. I
själva verket är det i högsta grad förvånansvärt,
att händelser av detta slag icke åstadkomma mera
fördärv, än de till synes göra. Vid närmare
eftertanke frapperas man av att vi kommit undan
som vi gjort. Genom övergången till totalkriget
blevo vi ju i stort sett skilda från den värld,
med vilken vi efter år av anpassning, redlighet
i uppträdande och ömsesidig samverkan skapat
oss de mest förmånliga, för att inte säga rent
omistliga förbindelser. Avstängandet av våra
handelsvägar västerut blev ett hot mot vår
existens av allvarligaste slag. Liksom roten
binder växten vid marken, så fjättras också vi
människor vid det näringsliv, som är den
grundläggande betingelsen för våra livsvillkor.
Av de förnödenheter, som för närvarande ingå
i vår dagliga försörjning, produceras stora
mängder med fördel för oss på andra sidan haven —
ett förhållande som är en följd av dels
planmässig organisation och dels att alla länder icke ha
samma naturtillgångar. Under åren 1850—1890
tillverkades i vårt land praktiskt taget vad vi
behövde, framförallt i livsmedelsväg, men sedan
dess är detta ej längre fallet. Ännu för 100 år
tillbaka livnärde sig 75 proc. av landets
befolkning uteslutande av jordbruk och 25 proc. av
annan verksamhet. Vid sekelskiftet hade den
rena jordbruksbefolkningen sjunkit till 45,8
proc., medan antalet övriga näringsidkare stigit
i motsvarande grad, alltså till 54,2 proc. Och vid
1930 års folkräkning fördelade sig landets
näringsidkare på följande sätt: jordbruk 30,6 proe.,
industri och hantverk 31,8 proc., handel 15,5 proc.
samt allmän tjänst och fria yrken 6,5 proc.
Jordbruket är ej längre huvudnäringen, utan det är
industrin.
Drivkraften i denna utveckling och orsaken
till att vi givit efter ifråga om vår
självförsörjning bottnar däri, att det med hänsyn till våra
naturtillgångar varit mera ekonomiskt
fördelaktigt för oss att överlämna framställningen av
vissa varuslag till andra länder. Om man i
utlandet kan tillverka en del varor billigare, än vad
vi kunna göra — och inga moraliska
betänkligheter föreligga, såsom fallet bl. a. är, då
produktionen drives med underbetald arbetskraft — så
är det uppenbarligen både fördelaktigt och
förnuftigt att vi köpa dessa där, förutsatt naturligtvis
att vi ha möjligheter att transportera hem dem
utan alltför stora kostnader, risker och
äventyrligheter. Vid dessa köp betala vi med varor, som
vi ha lättare att framställa och i allmänhet kunna
tillverka till lägre produktionskostnader än vad
de kunna göra i utlandet.
Beroende av det varuutbyte, som under
normala förhållanden äger rum genom vår
utrikeshandel, är icke blott den allmänna konsumtionen
utan även både jordbruket och industrin.
Jordbruket är i stort behov av fodermedel, kraftfoder,
gödningsämnen m. m., industrin behöver
driftsmedel, maskiner o. s. v. Av de produkter och
förnödenheter, för vars åtkomst I tillräckliga
mängder vi äro hänvisade till utlandet, må i
främsta rummet nämnas oljor av olika slag, kol
och koks, kolonialvaror, framförallt vegetabiliska,
kemiska produkter såsom apoteksvaror, färger,
fernissor och gödningsmedel, bomull, tobak,
kautschuk, textilier, hudar och skinn, maskiner,
instrument o. s. v. Under fjolåret uppgick
importen av dessa varor till ett värde av i runt
tal 2,000 milj. kr., mot 2,500 milj. kr. 1939.
Av de produkter, som vi lämna 1 utbyte på
den internationella varumarknaden i form av
råvaror, halvfabrikat och förädlade kvalitetsvaror,
intages främsta platsen av skogarnas avkastning,
trävaror av olika slag, sågat timmer,
pappersmassa, papp och papper, järnmalm samt
kvalitetsvaror av järn och stål. Våra skogar är landets
största rikedomskälla. På varje invånare
kommer i medeltal 3,6 hektar skogsmark. Varje år
tillväxer i Sverge 48 milj. fastmeter trä. Av
landets hela exportvärde kommer i det närmaste
hälften från skogarna. Om man undantager
Ryssland, äger Skandinavien 56 proc. av Europas
skogar, medräknas Ryssland blir den
motsvarande siffran 25 proc. Av Europas produktion av
mekanisk pappersmassa svarar Skandinavien för
48 proc., beträffande den kemiska massan är
motsvarande siffra 58 proc. Av hela världens
totalexport av mekanisk massa levererar
Skandinavien 25 proc. och av den kemiska massan 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
