Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Juni 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBET ÄREN
59
proc. Vidare tillfredsställes världens behov av
papper från Skandinavien med 27 proc. Sveriges
andel i dessa siffror uppgives överstiga i
allmänhet 50 proc. En stor tillgång för vårt land
utgöra även de högprocentiga mellansvenska och
norrländska järnmalmerna. De nu kända
malmtillgångarna i landet uppskattas till mellan 1,500
och 2,000 milj. ton. Under sista fredsåret
exporterade vi omkring 14 milj. ton malm.
Järnmalmens bearbetning inom landet gav samma år till
resultat: 668,000 ton tackjärn, 972,000 ton stål
och 642,000 ton valsverksprodukter. Våra
kvalitetsjärnvaror ha ävenledes utgjort en betydande
post i vår exportstatistik. Via våra handelsvägar
västerut ha de spritts över hela världen. I
jämförelse med 1939 har vår export under 1940 gått
tillbaka med över 500 milj. kr., med ett
importöverskott på 661,3 milj. kr. Sammanlagda
exportvärdet under fjolåret uppgick endast till något
över 1,337 miljoner kronor.
Vårt näringspolitiska läge av i dag som den
närmaste synbara följden av vår isolering är
sålunda först och främst ett utmärkt skolexempel
på vad vår utrikeshandel under normala
förhållanden betyder för vår levnadsstandard och vårt
välstånd, samtidigt som därav framgår att
krigets sönderbrytande av rättsförhållandena i
världen måste tvinga människorna tillbaka under
levnadsvillkor, som tillhöra en förfluten tid. Men
ett objektivt bedömande av läget nödgar oss dock
medgiva, såsom redan antytts, att det kunde ha
varit värre. Mänskligt att döma äro de
orsaksförhållanden, som ligga bakom svårigheterna i
vår folkförsörjning sådana, att vi kunnat vänta
oss långt hårdare verkningar, än vad vi trots allt
hittills haft känning av. I varje fall ger läget
ingen anledning till misströstan och tvivel på vår
förmåga att utan alltför stora kraftförluster lotsa
oss igenom krigskrisens farofyllda bränningar
och skär.
Väl är det sant, att vårt näringsliv har att
brottas med stora svårigheter, men de äro dock
icke större, än att vi skola kunna övervinna dem,
blott vi få behålla vår frihet och vår rätt att
göra detta på för oss fördelaktigaste sättet. Det
är också nödvändigt, att vi bedöma situationen
sådan den föreligger, utan undervärderingar eller
överskattningar. Den första elementära
iakttagelsen, vi ha att göra, är, att isoleringen tvingar
oss att på egen hand och i eget land lösa våra
försörjningsproblem. Detta bör också kunna
lyckas oss blott viljan härtill förefinnes.
Egentligen är läget alls inte hopplöst, endast de medel
och möjligheter, som stå till buds för
upphjälpandet av detsamma, bli förnuftigt utnyttjade. Ehuru
industrin numera är vår huvudnäring och vi
därigenom i högsta grad äro beroende av
världshandeln, så har dock jordbruket ännu ett sådant
omfång, att vi äro i stånd att skaffa oss livsmedel
och en nödtorftig försörjning. Detta framgår
tydligt av att vi hittills icke behövt lida brist
på någonting, med undantag givetvis för sådana
förnödenheter, som vi av klimatiska och därmed
jämförliga skäl icke kunna framställa eller skaffa
ersättningsmedel för. Av stor betydelse torde
säkerligen härvidlag ha varit, att myndigheterna
i tid tillgripit ransonering för varor med knappa
tillgångar, varigenom en någorlunda rättvis
fördelning av dessa kunnat säkerställas, samt de
reserver, som funnos vid krigskrisens inträdande.
Naturligtvis måste det oförbehållsamt
erkännas, att vår folkförsörjningsfråga i dess helhet
är synnerligen mångsidig och komplicerad. Det
är ju inte enbart livsförnödenheter, som måste
framskaffas, utan även ersättningsmedel för
uteblivna råvaror för produktionen inom skilda
områden. Men i den mån vi lyckas häri, kommer
också vårt allmänna ekonomiska läge att
fär-bättras. De betalningsmedel, vilka voro avsedda
för utlandet, men som på grund av
importav-stängningen kommit att stanna i landet, böra icke
få ligga som något slags överskott utan komma
till användning. Våra timmer- och
trävarutill-gångar böra tagas i anspråk för höjandet av vår
bostadsstandard. Härför är tidsläget och
tillgången på annan byggnadsmaterial si tillåter i allra
högsta grad lämpligt.
Krisen måste övervinnas, och det går genom
allas solidariska samverkan. Att nu gå omkring
och sprida modlöshetens anda är mer än en
förbrytelse, det är en dumhet. Genom skärpt
priskontroll och samverkan mellan krisorganen och
de folkliga organisationerna skall mycket komma
att vinnas för en sund näringspolitik. Tack vare
insatserna i försvars- och arbetslånet kommer
kampen mot åtminstone den svåraste
arbetslösheten att intensifieras. Alla och envar börjar
alltmer inse, att det bästa sättet för stärkandet av
folkhushållets uthållighet mot kommande
påfrestningar utan gensägelst är att bereda de
arbetslösa sysselsättning. I tider sådana som de
nuvarande, då arbetsuppgifterna kunna
mångfaldigas i det oändliga, är det en oförlåtlig
misshushållning med människokraften att icke alla
arbetsvilliga armar få något att göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
