Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 TEXTIL ARBETA REN
Plumpar i kongressprotokollet.
Det fanns en gång i min hemstad en
rådman, som var känd som en glad lax. Han
var duktig jurist men förblev i själva verket
ingenting annat än den gamle men evigt unge
studenten. För övrigt var han en förnämlig
bassångare, känd vida omkring, gammal
O. D.-ist, en godmodig och älskvärd kurre,
som egentligen helst ville ta hela världen i
famn. Under en sångarresa till Paris hade
han brutit ett ben och nu linkade den
väldige bjässen omkring med ett träben. Den
glade trubaduren var värmlänning till börden.
En natt kom han saligt knallande från
krogen och glada vänners lag. På en av de
smala kullerstensbelagda bakgatorna stötte han
händelsevis ihop med en landsman, en
journalist, som var på väg från arbetet till sin lya.
När han fick syn på denne, slog han ut med
båda armarna och ropade med hela sin
väldiga basröst ut i småstadens nattliga
stillhet:
— Gosse, gamle gosse — hick! Vilken
kväll, vilken kväll — hick! Jag har
varit i lag med hästskojare ■— hick —
värmlänningar — hick — hääärrrliga
karlar!
Så där kan man nog känna sig, när man
— alldeles bortsett från hickandets orsaker!
— träffar folk i förskingringen "hemma
-ifrå". Skrivaren kände sig också •—
likaledes med absolut bortseende från hickandet!
— som rådmannen bland värmlänningarna,
då han fick det arbetssamma nöjet att vara
generalsekreterare på Textils kongress. För
den, som under några år från Norra
Kungsgatan eller Järven i Sveriges Manchester
känt den odefinierbara lukten av ull, från
Bergsbron och Spången känt doften av ånga
och bomull och från Luntgatan hört
vävstolarnas klick-klack, klick-klack — för den
känns det lika skojigt och hemvant att på
nytt träffa textilfolk, som det gjorde för
rådmannen att träffa landsmännen och de
värmländska hästhandlarna.
Och därmed låta vi rådmannen avträda
från scenen och förflytta oss i stället till
Stockholms konserthus’ vackra podium,
varifrån generalsekreteraren (vilken titel, vilken
titel, den påminner faktiskt om Nationernas
förbund!) då och då kunde kasta ett spanande
öga ut över den kongressande församlingen.
Men för det mesta måste skrivaren i ett litet
sidorum gräva ned sig i den aldrig sinande
floden av protokoll.
Emellertid: Vi, som voro med, kunna
intyga, att det var en ovanligt stilig kongress
i alla avseenden. Den stora, vackra
konsertsalen — en av de skönaste vi ha här i landet
■— var fylld av övervägande ungt folk. Jag
måste också tillägga: och trevligt folk. Det
har uppstått vissa litterära klichéer och
schabloner kring textilarbetarna. Man har
velat ge dem en hallstämpel av
mindervärdighet och proletär nedtryckthet. Man har
gärna velat se dem som sömmerskan i den
berömda "Linnesången" ■— bleka, böjda,
lungsiktiga, utsläpade, gärna också vanmäktigt
in-dolenta. Vi minnas kanske också Ture
Ner-mans ungdomsdikt från hemstaden
Norrköping, vari lungsoten och glåmigheten också
är ett framträdande karakteristikon.
Nåväl, litterära schabloner ska man
handskas försiktigt med. Den
klasskampslitterära textilarbetaretypen tillhör numera
— litteraturen. Åtminstone här i Sverge.
Det är sant, att det inte ligger många sedlar
i avlöningskuvertet på fredagskvällen, men
den som får kuvertet vet att hålla på sitt.
Och han och hon vet också, att det låg ännu
färre slantar i kuvertet förr. ..
Det var som sagt trevligt och
övervägande ungt folk, som utgjorde Svenska
Textilarbetareförbundets trettonde ordinarie
kongress. Och kunnigt folk sedan! Jag hörde
bara bråkdelen av debattinläggen — men jag
har dom i protokollet. Så ska ett
meningsutbyte föras! Det var ovanligt lite tjatter
— något förekom ju för all del, se
protokollet ! —- men så mycket mera av tränade, kloka
och om stort kunnande vittnande inlägg. Ni
skulle ha hört exempelvis Uno Lindberg från
Borås. En klar skalle på den pojken. Ja,
man skulle rentav ha kunnat gå ut på
Hötorget, tagit en sig på Konserthustrappan
solande och körsbärskärnespottande kille i
nackskinnet och fört in honom på läktaren
och sagt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
