Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T E X T 1 L A Ii B E T A Ii E N
117
Moraliskt mod.
Vi möter mycket av ständigt virvlande
händelser, när och fjärran ifrån. På grund
av det våldsamma skeendet, snabbt förmedlat
till oss av en i tekniskt hänseende perfekt
nyhetstjänst, lever vi starkt med i vad som sker.
Det vore ju otänkbart att vi i en tid av drama
och spänning skulle kunna vara oberörda.
Nej, vi måste helt enkelt leva med. Är vi
aldrig så lite känsliga och varmhjärtade, så
kan vi inte endast tänka på våra egna små
bekymmer. Vi känner varmt för hela den
olyckliga, blödande och lidande
mänskligheten.
Har vi något intresse till övers, så tas
detta i anspråk av den både enträgna och
suggestiva propagandan. Det propageras väl
alltid för en mängd olika ting: politiska och
sociala idéer, religiösa och andra åskådningar,
nya behov och varor o. s. v. Till detta
kommer så nu den statliga propagandan som hos
oss tar sikte på samhällsanda, beredskap och
försvarslån, alltsammans i dagens situation
viktiga ting.
Det är helt naturligt att dessa båda
faktorer — det dramatiska händelseförloppet och
den starka propagandan — lägger beslag på
våra tankar och känslor. Men häri ligger
också en fara som vi bör se opp med. Med
verkligt god vilja skulle det nog vara möjligt
att inte helt ryckas med, utan att i viss mån
bevara förmågan till sans, självständighet och
lugnt omdöme. Detta är inte lätt, men det
är nödvändigt att vi allvarligt bemödar oss
därom.
Även i och för sig goda ting, nödvändiga
åtgöranden eller allmänna talesätt bör inte
lojt accepteras, utan vidare prövning och
eftertanke. Vi bör göra oss reda för dess
innebörd och betydelse — och dess krav på
oss. Genom vår frågande, medvetna och
aktiva inställning får den sak det gäller ett
verkligt värde.
Vi har nu dagligen en längre tid mött
ordet beredskap. Ett bra ord, förresten. Det
innebär väl allt som kan göra oss beredda att
möta livets krav, och särskilt dagens och tidens
påfrestningar. Och dock händer det ofta att
detta ord liksom alla andra halkar förbi utan
eftertanke och ännu mindre utan någon analys
av dess innebörd och konsekvenser.
Vi bör för egen del reda ut begreppet.
Sedan kan vi fortsätta med att rikta en och
annan tankeställare till vår omgivning: Vad
inlägger du för mening i detta begrepp? Vad
är det väsentliga i dagens beredskap? Hur
ser du på den personliga beredskap som vi
människor alltid behöver för att kunna
bemästra livets svårigheter ? Svaren kommer att
bli ganska skiftande, men också i många fall
osäkra och trevande. Av egen erfarenhet vet
jag, att materiella betingelser och
samhälleliga åtgärder dominerar tankarna, medan man
ofta helt förbiser det personliga, den enskildes
anda och moral.
Den sociala, ekonomiska och militära
beredskapen i all ära. Dessa arter av beredskap
är vi ju i stort sett eniga om, och de kan
därför helt lämnas åsido i detta sammanhang.
Det finns en del andra synnerligen väsentliga
ting, och ifråga om dessa är vi kanske ganska
eniga i teorin, medan vi alltför ofta kommer
till korta i den praktiska gärningen. Hur är
det med vår samhörighet och det moraliska
modet?
Vad beträffar samhörigheten — en
verklig sinnenas gemenskap, uttryckt i anda och
handling — är det väl si och så. Nog finns
det åtskilligt av äkta samkänsla, men hur
mycket finns det inte av motsatsen ...! Hur
många utslag av antisocial egoism möter oss
inte, och det särskilt i dessa tider! Hur är
det med oss själva i detta avseende?
Beträffande moraliskt mod är det inte
bättre ställt. Vi vill nog gärna anse oss
kavata och modiga, men har vi det tysta
orubbliga modet att alltid följa våra bästa
intentioner, vår plikt och vårt samvete ? Har
vi den portion beslutsamhet och mod som
fordras för ett värdigt liv och en god inre
beredskap ?
Det är tyvärr inte säkert, att vi kan
besvara dessa frågor jakande. Låt mig styrka
detta påstående med ett par små episoder:
En mycket sympatisk och rättskaffens
person berättade nyligen, att han under en resa
haft några lösmynta ocli obalanserade
reskamrater som pratat ocli skroderat på ett
olämpligt sätt. Han kände sig obehagligt berörd,
men kom sig inte för med att säga sin
hjärtans mening. Fruktan för att inte kunna
hävda sig och vinna gehör för sin mening
förledde honom att tiga i en situation, där han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
