Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1941 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TEXTIL ARBETA REN
Aktivitet.
Med aktivitet menas bl. a. handlingskraft
och företagsamhet. Detta är egenskaper,
vilka kännetecknat och alltjämt kännetecknar
svensk fackföreningsrörelse. Bevis därpå ha
icke saknats, och detta icke minst under de
brydsamma tider vi nu genomleva.
Är aktiviteten sålunda ett utmärkande
drag för svensk fackföreningsrörelse, så
gäller detta även i hög grad för ett stort antal
av rörelsens enskilda medlemmar. Många
utav dem göra dagligen sina aktiva insatser
och detta icke blott inom den egna
organisationen utan även utanför densamma.
Sålunda veta vi, att en stor del av
fackföreningsrörelsens aktiva medlemmar ställt sin
handlingskraft och företagsamhet till det allmännas
förfogande. Därigenom ha de aktiva
fackföreningsmedlemmarna blivit en tillgång icke
allenast för den egna organisationen utan även
för samhället som sådant. Detta är
betydelsefullt redan under normala förhållanden men
så mycket mer under en tid, då svårigheter
torna upp sig och fordra sin lösning. Då om
någonsin kräves handlingskraft och
företagsamhet inte blott av organisationen som sådan
utan kanske i första hand av de enskilda
medlemmarna. Och varför? Svaret har delvis
lämnats i det föregående. Därav framgår
nämligen, att aktivitet är någonting
gemensamt för organisationen och den enskilde
medlemmen. En organisations handlingskraft
och företagsamhet är nämligen ingenting
annat än frukten av enskilda medlemmars aktiva
insatser. Eller med andra ord. Kräver man
aktivitet, d. v. s. handlingskraft och
företagsamhet, av sin organisation, är den första
betingelsen för att man skall få detta krav
tillgodosett, att den enskilde medlemmen själv
är beredd att göra sin aktiva insats. Så
enkelt är det hela. Och detta gäller alla
medlemmar.
När vi nu kommit så långt i tankegången
så låt oss uppställa frågan: Ha alla fyllt
måttet i detta avseende? Säkert inte. Visst kan
vi med rätta säga, att vi ha det relativt bra i
detta avseende. Vi ha nämligen ett stort
antal aktiva medlemmar. Men å andra sidan är
ingenting så bra, att det ej går att göra bättre.
Säkerligen föreligga förutsättningar för att
kunna få ett ännu större antal av våra
medlemmar med i det aktiva arbetet. Dessa
förutsättningar måste även utnyttjas. De redan
aktiva medlemmarna måste söka få de
passiva intresserade och med i arbetet. Och den
passive medlemmen själv måste lära sig
känna ansvar för det gemensamma arbetet. Göres
detta, så kommer även de aktiva
medlemmarnas skara att starkt ökas till nytta och gagn
för hela vår rörelse, för oss själva.
Någon frågar kanske nu, på vilket sätt jag
skall göra mina insatser? Alla kunna ju icke
vara med i organisationens styrelse. Ja, detta
senare är alldeles riktigt. Kanske till och med
att medlemsantalet inom min organisation är
så stort, att jag icke heller har möjlighet
komma med ens i den minsta lilla kommitté. Om
så är förhållandet, få vi dock hålla i minnet,
att en aktiv insats icke ovillkorligen måste
sammanhänga med ett styrelsemandat eller
annat likvärdigt uppdrag. Dessa insatser
kunna med all säkerhet utföras från en vida
mer undanskymd plats men det oaktat bli av
bestående värde. Och därmed är vi inne på
de små insatsernas betydelse. Värdet av våra
insatser är säkerligen icke beroende på att de
utföras från någon mera framskjuten
ställning eller om de göras bullrande och
högröstat. Här gäller nog i lika hög grad som
annorstädes att "vad som sker stort sker tyst".
De små och ofta till synes obetydliga
insatserna få sitt rätta värde, först då de infogats i
sitt rätta och stora sammanhang. Därvid har
det alltid visat sig, och detta icke minst inom
vår rörelse, att de små, och ofta från en
undanskymd plats gjorda insatserna, ingalunda
äro de minst betydelsefulla. Därmed är även
fastslaget, att passiviteten ingalunda är
ursäktad med att man ej beretts tillfälle göra
sina insatser från en mera framskjuten ocli
synbar ställning. Huvudsaken måste vara, att
man besjälas av en fast vilja till aktivitet, och
gör man detta, så bjudes säkerligen även rika
tillfällen till handling och företagsamhet. Om
detta sedan får ske från någon mera
undanskymd plats, måste i detta sammanhang
vara av underordnad betydelse. Dylika
förhållanden få icke stå hindrande i vägen, då
det gäller vår plikt mot oss själva och vår
organisation.
Denna plikt måste i dagens situation, som
allt framgent, vara att alltid stå beredd att
göra våra insatser, de må sedan vara små eller
stora, samt att hos oss själva och våra
kamrater driva passiviteten på flykten och få
densamma utbytt mot aktivitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
