Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 TEXTIL ARBET ÄREN
Den fackliga verksamheten under 1941.
Den fackliga verksamheten under det nu
gångna året ger i främsta rummet ett starkt intryck av
orubblig värnkraft och inre sammanhållning. Med
påtaglig lätthet ha de arbetsuppgifter och
inbördes förpliktelser, vilka så att säga ingå i den
fackliga rörelsens vardag, pä ett i allo
tillfredsställande sätt kunnat fyllas, och detta i en tid, som varit
Övermättad av de mest allvarliga påfrestningar,
och i en värld, där kulturgemenskapen synes
ersatt av den totala livsförnekelsen.
Väl är det sant och förnekas ej heller, att en
reformpaus av yttre omständigheter påtvingats
även den fackliga rörelsen, men detta har av
medlemmarna mötts med vidsynt förståelse och
samstämmig enighet om att häråt var intet att göra.
De lösa förutsägelserna om inre splittring och
upplösning ha blivit grundligt pulveriserade. I
stället har en av lugn och säkerhet uppburen
utveckling till ökad styrka och stabilitet ägt rum.
Genom målmedvetenhet, klokt omdöme och
djupgående insikter ha de problem och
frågeställningar, som undan för undan trängt sig fram och
pockat på en lösning, blivit nöjaktigt uppklarade. I
mängden av mänskliga ansträngningar, som satts
in på att förebygga äventyrandet av vår
neutralitet och vår fred samt i strävandena att avvärja
sådana katastrofala förskjutningar i vårt
försörjningsläge, som kunnat spoliera folkets
sammanhållning och tillförsikt — i dessa ansträngningar
ha arbetarna och deras organisationer stått bland
de främsta som en gammal beprövad
frontbataljon.
I övrigt har den fackliga verksamheten under
1941 i ännu högre grad än under 1940 dominerats
av stormaktskriget och dess återverkningar på
framförallt ett flertal av det ekonomiska livets
områden. Det har inte enbart varit den av
krigsläget frammanade försvarsberedskapen, som krävt
atora ekonomiska offer av befolkningen och blivit
en tung börda för i främsta rummet
arbetarklassen med dess av minskade reallöner sänkta
levnadsstandard. Även de med avspärrningen av
våra in- och utfartsvägar sammanhängande
utvecklingstendenserna på varumarknaden och inom
prisvärlden ha undan för undan fått en alltmera
oroväckande karaktär och i hög grad minskat
möjligheterna för övervinnandet av de med läget
förbundna svårigheterna. Allra kännbarast inom
arbetarvärlden ha naturligtvis varit de våldsamt
stegrade livsmedels-, beklädnads- och bränslepri-
serna. Socialstyrelsens levnadskostnadsindex, som
lägges till grund vid beräknandet av de
indexreg-lerade avtalslönerna, fastställdes vid
oktoberkvartalets ingång till 141 med 1935 som basår. Häri
ingingo livsmedel och beklädnadsvaror med resp.
149 och 176 som indextal. För bränsle uppgick
indexet till 173. Prisstegringen på kött och fisk
noterades till resp. 95 och 84 proc.
Liksom under 1940 har fackföreningsrörelsen
även under 1941 funnit en av sina förnämsta
uppgifter given i strävan efter en rättvis fördelning
av kristidsbördorna och i tillvaratagandet av
arbetarnas berättigade löneintressen med hänsyn till
prisutvecklingen. Det har nämligen gällt att så
långt möjligt förhindra att prisstegringen skulle
bli i tillfälle att pressa ned arbetarnas reallöner
och därigenom sänka deras levnadsstandard. Av
erfarenhet är det sedan gammalt både känt och
omvittnat, att det städse varit de ekonomiskt
svaga i samhället, som fått bära de tyngsta
kristidsbördorna. Vissa tendenser i denna riktning ha ej
heller saknats vid detta tillfälle. Och inför detta
hot ha de ledande inom fackföreningsrörelsen av
hänsyn till tidsläget tillfälligt accepterat
principen om indexreglerade avtalslöner, ehuru man på
fackföreningshåll under normala förhållanden är
föga tilltalad av denna löneform.
Sedan krisens början ha sålunda efter
förhandlingar mellan Landsorganisationen och
Arbetsgivareföreningen två s. k. ramavtal slutits, ett för
1940 och ett för 1941, innebärande att arbetarna
till en viss grad skulle kompenseras för
inträdande prisstegringar genom att utgående avtalslöner
tillfördes ett rörligt eller procentuellt
dyrtidstill-lägg, beräknat på grundval av Socialstyrelsens
levnadskostnadsindex. Full kompensation för
prisstegringen ha arbetarna hittills dock icke lyckats
erhålla. I det för 1940 gällande ramavtalet, som
undertecknades den 16 dec. 1939, uppgick
kristidskompensationen till 75 proc. av vad som skulle ha
utgått, för den händelse full kompensation kunnat
erhållas, men i fjolårets ramavtal, som slutligt
godkändes och undertecknades den 9 jan. 1941,
erhöllo arbetarna endast omkring 50 proc. av vad
som skulle utgjort full kompensation och detta
blott till en viss gräns. Enligt avtalet för 1940
skulle dyrtidstillägget obegränsat höjas i mån av
indextalets stegring, men i avtalet för fjolåret
bestämdes däremot, att endast två löneregleringar
under året skulle få förekomma, en med 2,4 proc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
