Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Mars 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 TEXTIL ARBET ÄREN
Försäkringsrådet jubilerar.
Fackförbundens representanter i riksdagen kämpade hårt för arbetarnas
inflytande i rådet.
Arbetsgivarna tvivlade på L. 0:s fortbestånd.
Försäkringsrådsinstitutionen fyller i år 25
år. Det var nämligen år 1917 som
riksdagen beslöt att inrätta densamma. Under
detta kvartssekel liar ett ofantligt stort antal
ärenden för arbetarna behandlats av rådet.
Som bekant, kan över
riksförsäkringsanstaltens eller försäkringsbolags beslut besvär
anföras hos försäkringsrådet, som jämväl i
övrigt har att med uppmärksamhet följa
olycksfallsförsäkringslagens tillämpning. Våren
1917 föreslog k. m:t riksdagen att antaga
förslag till lag om försäkringsråd. Enligt av
dåvarande riksdag fattat beslut skall rådet
bestå av 7 ledamöter, varav 2 skola
representera arbetarna och 2 arbetsgivarna. Övriga
ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef,
utnämnas av k. m: t, och av dem skola 2 vara
lagkunniga män.
Men det var inte denna fråga, som
föranledde debatterna i riksdagen, utan i stället
frågan om rätten att föreslå ledamöter och
suppleanter. I par. 2 av lagen föreslogs:
"Förslag till ledamöter och suppleanter, som
skola representera arbetsgivarna, må avgivas
av förening av arbetsgivare med minst 100
medlemmar och förslag till ledamöter och
suppleanter, som skola representera arbetarna,
av förening av arbetare med minst 10,000
medlemmar." Därjämte innebär förslaget
bl. a. att även landsting skulle ha rätt att
föreslå representanter för arbetsgivarna eller
syddes om till damkjolar, jackor och hela
klänningar.
Huruvida några kurser komma att ordnas i år
är ännu för tidigt att bestämma. Delvis arbetas
även nu på korttid, men åtminstone ännu ej så
konstant, att det går att planera kurser.
Hemgården är dock, säges det till slut i
distrikts-inspektrisens meddelande, beredd att hjälpa till,
om förhållandena även i år skulle ge anledning
till kursverksamhet för korttidsarbetande
arbe-terskor.
arbetarna. Kassör E. J. Söderberg föreslog i
motion bl. a. en höjning av det för
förslagsrätt erforderliga medlemsantalet i
arbetareförening från 10,000 till 50,000. I stats- och
lagutskottet hade socialdemokraterna
redaktör Aug. Nilsson i Kabbarp och redaktör S.
Persson i Norrköping m. fi. reserverat sig till
förmån för motionen. Utskottet ansåg, att k.
m:ts förslag innebar alltför vidsträckt
förslagsrätt, varigenom man skulle komma upp i
1,400 föreslagna namn. Utskottet inskränkte
därför förslagsrätten så att man skulle
komma ned i 700 till 800 namn, genom att
hushållningssällskap och handelskammare icke
avgåve förslag. Vid debatten i andra
kammaren påpekades av reservanterna, att
förslaget ej var tillräckligt särskilt för arbetsgivare
på lantbrukets område och för lantarbetare,
men de förra, sades det, hade en döende
förening och lantarbetarna ingen alls. Det torde
dock vara tillräckligt om förefintliga
organisationer gåvo förslag. Kammaren biföll
utskottets hemställan med den ändring i
lagförslagets par. 2, som föreslagits i reservationen.
I första kammaren betonade
fackförbundens representanter, att frågan om hur
försäkringsrådet bleve sammansatt var av allra
största intresse för arbetarna. Bl. a. yttrades,
att en av de nödvändiga förutsättningarna för
att arbetarna skulle få tilltro till denna lags
förmåga att reglera olycksfallsfrågorna för
dem var att de finge veta, att det i detta
försäkringsråd komme att sitta personer, vilka
representerade deras intressen och som
föreslagits av deras egna organ. Angående
förslaget om att medlemsantalet skulle vara 50,000
i arbetareförening för rätt att avge förslag
till ledamöter i rådet fotades detta på att det
från riksdagens sida vore riktigt, att man
någon gång erkände den huvudorganisation, som
fanns för fackföreningsrörelsen här i landet,
nämligen L. O., som representant för
arbetarnas intressen. Så hade skett i Danmark och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
