Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T E X T I L A R B E T A B E N
69
dan har mera avanserade företag arbetat på
övertid i stor utsträckning, så att den
genomsnittliga arbetstiden kommit upp till en siffra,
som närmar sig den, som förelåg vid tiden före
kriget. Att så kunnat ske, beror naturligtvis
på de omfattande statsbeställningarna för
militära ändamål, och vi kunna konstatera, att
vår industri i stor utsträckning blivit en viktig
försvarsindustri.
Det är till detta vårt försvar och dess
effektivisering som svenska folket gör sina offer.
Om dat då visar sig, att en industri, som på
grund av dessa det svenska folkets insatser
fålen god sysselsättning och samtidigt kan
redovisa ökade vinster på sin näring, är det ganska
naturligt, att arbetarna inom samma industri
kräva löneförbättringar. På samma sätt som
jordens och skogens folk har rätt att,
beroende på dessa näringars avkastning kräva del i
det förbättrade läget, har naturligtvis även
andra grupper av arbetare samma rätt under
samma förutsättningar.
Ingenting kan med bestämdhet i det
avseendet sägas om vår idustri. Först sedan
resultaten av föregående års bokslut blir
tillgängliga, kan några bestämda påståenden
göras. Men redan av det material, som
föreligger från 1940, vilket år inräknas i krisåren,
framgår att textilindustrien ingalunda är
någon bankrutterad industri. Industrien har
trots allt väl kunnat hävda sig, och det är
därför som sagt ganska naturligt, om vårt
förbund ur dessa utgångspunkter vid de
kommande förhandlingarna trots krig och kris vill
hävda medlemmarnas intressen genom att
kräva förbättrade löner. Att dessa försök komma
att mötas av motstånd från arbetsgivarehåll
är uppenbart. De komma under åberopande
av tidsläget, industriens svårigheter, den
allmänna tendensen o. s. v. hårdnackat vägra
varje förbättring. Så har det alltid varit, och
så kommer det alltid att förbli. När det
gäller fördelningen, är det slut med den eljest så
många gånger omskrivna samhörighetskäns-
lan. Tyvärr. Och dock torde det stå ganska
klart och uppfattas som ganska rimligt, att
arbetarna även önska en större del av den
kaka, som finns att dela. Framförallt om man
har anledning befara, att våra arbetsgivare,
trots krisen ändock få sin andel orubbad,
ja kanske rent av ökad, under det att
arbetarna får se sin andel undan för undan
krypa ihop. Det är sådant som utlöser
olustkänslor.
Å andra sidan ha vi från arbetarehåll att
med tillfredsställelse konstatera, att den
svenska textilindustrien, tack vare många
framsynta industrimän och tekniker, har kunnat
hävda sin ställning, och vi skola gärna villigt
erkänna, att mycket av företagens vinster
använts för att utbygga företagen, för att göra
dem konkurrenskraftiga och således ge fortsatt
möjlighet till arbete. Det är naturligt, att en
sådan utveckling enbart är till fromma för vår
industri, kanske framförallt när
handelsvägarna åter komma att öppnas, och det återigen
gäller för den svenska textilindustrien att
konkurrera med utlandet, som då har skriande
behov av avsättning för sina produkter. Vi
bortse inte från den trygghet, det kan ligga i en
stark och en motståndskraftig industri. Den
tid är förbi, då ett annat resonemang fördes.
Men att ur detta dra den slutsatsen, att
industriens arbetsgivare med anledning härav
skulle fyllt alla anspråk är förhastat.
Orättvisorna mellan kapital och arbete äro allt för
stora. Fackföreningsrörelsens strävan måste
därför vara att utjämna det alltför stora
avstånd, som ligger mellan dem båda. Att
fackföreningsrörelsen dessutom har särskild
anledning intressera sig för de eftersatta grupperna
är självklart. Ingenting kan nämligen ur
rörelsens egen synpunkt vara farligare än att
dessa grupper finge en känsla av att de på
något sätt stode utanför det stora
sammanhanget. Om så sker, ligger häri ett frö till
missnöje, som i längden kan bli farligt för
rörelsen själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
