Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBETAREN
87
Regleringen av arbete och arbetskraft.
De förskjutningar på arbetsmarknaden,
vilka ägt rum i samband med krigskrisen, och
de svårigheter inom näringslivet, som
därigenom uppkommit, ha skapat ett
bekymmersamt läge på skilda håll. Genom
avspärrningen av våra gamla handelsvägar till
utlandet ha avsevärda
produktionsinskränkningar blivit ofrånkomliga ej blott inom våra
exportindustrier utan även på sådana
arbetsområden, där tillverkningen varit baserad på
importerad råvara. Samtidigt har emellertid
vår militära beredskap och dess försörjning
med vapen, ammunition m. m. absorberat
stora massor av den lösgjorda arbetskraften,
liksom även de industrier, vilka i större eller
mindre omfattning omlagt sin produktion i
syfte att framskapa ersättningsmedel för de
varor och förnödenheter, som vi icke kunnat
erhålla utifrån.
För dagen är situationen den, att det å
ena sidan råder en avsevärd brist på
arbetskraft inom vissa näringsgrenar och å andra
sidan en mer eller mindre anmärkningsvärd
arbetslöshet inom andra verksamhetsområden.
Bristen på arbetskraft gör sig mest kännbart
gällande vid skogsbruket, inom jordbruket och
på en del håll inom verkstadsindustrin,
medan en relativt låg arbetslöshet —
arbetslösheten har i högsta grad motverkats av de
militära inkallelserna ■—■ råder inom
byggnadsindustrin och denna närstående verksamheter.
Den kontinuerliga byggnadsverksamheten har
nämligen i stor utsträckning hämmats av
materialbrist och försvårade lånemöjligheter.
Givetvis förekomma också stora
driftsinskränkningar inom sågverksrörelsen och
möbeltillverkningen samt vid massa- och
pappersfabrikerna.
Att statsmakterna med vaken blick följt
framträdandet av denna nya ansiktsbild av
arbetsmarknaden och näringslivet, ligger ju i
sakens natur. Vår neutralitet samt vår
frihet och självständighet äro i lika hög grad
beroende av vår ekonomiska som militära
beredskap. Här råder en naturlig växelverkan.
Det ena utan det andra vore rena
maktlösheten. Det bör också framhållas, att
ingenting försummats i detta avseende. Kedan
under första halvåret efter krigsutbrottet
vidtogos förberedelser för en anpassning till
det uppkomna läget. Man blev därvid genast
på det klara med att det kunde bli
nödvändigt med en överflyttning av arbetskraft till
områden, där brist rådde, från områden, som
hade överflöd. Den aktuella krisen har
sålunda karaktären av en anpassnings- och
utjämningskris, där det i främsta rummet
gäller en planmässig disponering av
produktivkrafterna.
Av de åtgärder, som vidtagits eller
planeras för underlättande av den ifrågasatta
utjämningen i tillgången på arbetskraft samt
lösandet av en del andra centrala
arbetsmarknadsproblem, må i första hand nämnas
omorganiseringen och förstatligandet av
arbetsmarknadskommissionen, vilket ägde rum i
september 1939. Den förutvarande
arbetsmarknadskommissionen, som ersatt den ännu
tidigare arbetslöshetskommissionen -— det s. k.
A. K.-systemet — var endast av rådgivande
karaktär och sorterade under socialstyre1 sen.
Enligt gällande författning (§ 1 i
kommissionens instruktion) är den nya
arbetsmarknadskommissionens huvuduppgift att
"handhava ledningen av den under rådande
utomordentliga förhållanden erforderliga
regleringen av arbetskraftens användning samt viss
hjälpverksamhet, som äger samband
därmed". Härjämte skall emellertid
kommissionen bl. a. handhava den centrala ledningen av
den offentliga arbetsförmedlingen, förut
sorterande under socialstyrelsen,
handläggningen av beredskapsärendena, vilket förut
ombesörjts av socialdepartementet, övervaka
försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå
samt vara riksarbetsstyrelse enligt
tjänstepliktslagen och tillsynsmyndighet enligt
krigsfamiljebidragsförordningen.
Den offentliga arbetsförmedlingen, som
omhänderhar urvalet och hänvisningen av
lämpliga arbetslösa till de erbjudna
arbetstillfällena, reorganiserades och erhöll en
avsevärd utbyggnad redan 1934 genom den då
antagna arbetsförmedlingslagen. I början av
1940 hade vi sålunda ej mindre än 29
huvudkontor 145 avdelningskontor och 484 fasta
ombud på olika orter i landet. Under maj
1940 förstatligades även den offentliga
arbetsförmedlingen via lagen om tjänsteplikt
och lades under arbetsmarknadskommissionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
