Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Sept. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T E X T ILA li B ET ARE N
95
Rötning av lin enligt gammal metod i floden Lys, som rinner genom Frankrike och Belgien
(Väst- ocli Östflandern).
många år varit synnerligen förbisedd, och det
kan kanske därför vara av intresse att erinra sig
linets historia. En artikel därom i "Manchester
Guardian" ger en hel del intressanta detaljer.
Tidningen skriver:
Vävnader av linne omnämnas först i egyptiska
gravinskrifter för ungefär 7,000 år sedan. Av
innehållet i gravplatsen i Pahern i El Rab kan
man sluta sig till, att 4,000 år senare, alltså
omkring år 1,050 f. K., hade framställningen av
linne redan nått en viss fullkomning. Under många
århundraden var linne i detta gamla kulturland
Egypten så högt uppskattat, att endast
faraonerna och de högre prästerna fingo tillåta sig att
bära linnetyger; för andra dödliga var den
behagliga kylan hos linne och dess renhet vid
dödsstraff förbjudet. Senare upptog Cesar i Rom
bruket att använda dräkter av linne. De
romerska patricierna färgade linnevävnaderna med
purpurtinktur från Tyrus och hängde dem
därefter över murarna. Purpur och fint linne voro
symbolerna för den romerska aristokratien.
Så småningom spred sig bruket och
framställningen av linnetyger icke endast över hela det
dåvarande romerska Italien, utan även över
Spanien, Germanien och de brittiska öarna. Ty
romarna, som då behärskade stora delar av dessa
områden, föredrogo att låta linneindustrin bliva
en s. k. kolonialindustri framför en egentlig
hemmaindustri. Det första engelska linnetyget fram-
ställdes sannolikt i den romerska linnefabriken
i Winchester. Men först under 17 :e århundradet
kunde grunden till den irländska linneindustrin
läggas, och dess utveckling går hand i hand med
den irländska ylleindustrins tillbakagång. Denna
hade länge konkurrerat med den engelska
ylleindustrin och besegrades slutligen av den senare.
Som kompensation för den förlorade ylleindustrin
fordrade Irland därefter det obestridda monopolet
på linneindustrin, som också utvecklades i så
stor omfattning, att den blev den ledande i
världen. Till detta uppsving bidrog också väsentligt
befolkningens i Nordirland naturliga
arbetsskicklighet jämte de gröna fält och den rikliga
tillgång på rent vatten, som voro för handen, båda
förutsättningar för det naturliga
blekningsförfarandet.
Nordirland är dock icke det enda centrum för
linnefabrikationen. Skotska fabriker inom ett
område begränsat av Aberdeen i norr till
Edinburgh i söder och Glasgow i väster framställa en
mångfald linnegarner, linnetråd och
linnevävnader. Dundee, medelpunkten för den skotska
linneindustrin och Storbritanniens rålinhandel,
framställer till övervägande delen segelduk och
tälttyg, medan i grevskapet Fife och i den
sydligare delen av området huvudsakligen framställes
medeltungt linnegods.
Förutom Irland och Skottland finnas centra
för linnefabrikationen även i Frankrike, Sovjet-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
