Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 TEXT IL ARBETAR EN
Arbetarna och inflationsfaran.
I sitt stora tal inför den nyligen samlade
riksdagen om de aktuella pris- och
lönepolitiska spörsmålen sade finansministern bl. a.
«tt par ord om möjligheten att
löntagargrupperna i vårt samhälle nu finner sig böra och
kunna kräva en annan lönepolitik än den
hittills tillämpade. Det var tänkbart, menade hr
Wigforss, att de stora lönearbetande
grupperna numera skulle säga sig, ’ ’att nu ha de full
sysselsättning, nu behöver näringslivet dem,
att det råder brist på arbetskraft, och att de
äro i samma starka läge, som jordbrukarna
ha varit och alltid under avspärrningar äro".
Resonemanget ligger säkert nära till hands.
Det finns inte längre några
arbetskraftsreserver kvar att mobilisera, och behovet av armar
för den allra oundgängligaste produktionen
synes för varje dag bli allt svårare att fylla. I
det läget borde, kunde man tycka, arbetarna
och löntagarna över huvud taget äntligen ha
kommit i samma gynnsamma
förhandlingsposition gentemot samhället och gentemot övriga
folkgrupper, som jordbrukarna redan tidigare
intagit, och som hittills skyddat dem — som
grupp betraktade, bortsett från avvikelserna
i de enskilda fallen — från den
levnadsstandardsänkning, som gått ut över majoriteten av
övriga medborgare. Tiden borde vara inne för
Jen "hundraprocentiga kompensation" för
krigstidens påfrestningar, som man vid de
föregående uppgörelserna om fördelningen av
krisens bördor aldrig lyckats uppnå.
Det är visst inte osannolikt att
målmedvetna ansträngningar i den vägen nu skulle
kunna leda till avsevärda stegringar av
penninglönerna, kanske t. o. m. till så avsevärda
sådana, att för ett ögonblick någonting som
åtminstone liknade "full kompensation"
uppnåddes. Det han hända, att en kraftig
offensiv från arbetarnas sida för ett ögonblick
skulle kunna vältra över en del av den krisbörda,
som de hittills burit, på andra grupper —
märk väl just vältra över, eftersom en
"kompensation" som inte ginge ut över andra är
otänkbar; totalt sett kan vårt
försörjningsläge ju inte förbättras av några som helst
lönepolitiska arrangemang. Men skulle
övervält-ringen bli bestående? Skiüle positionen
kunna hållas genom ytterligare nya
lönestegringar i takt. med den prisstegring, som ofelbart
bleve följden av en sådan tänkt
lönestegringsaktion nu? Är verkligen arbetarnas läge
numera lika starkt som böndernas?
I inflationens kapplöpning mellan löner
och varupriser kommer lönerna alltid på
efterkälken, heter det. Det är också till en början
klart, att rent utbetalningsmässigt
lönestegringarna kommer att släpa efter
prisstegringarna. Men den omständigheten spelar kanske
en mindre roll. Det finns andra
omständigheter att ta hänsyn till, när det gäller att
bedöma de speciella inflationsriskerna för olika
folkgrupper.
En lönestegring, som gjorde det möjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
