Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEX T ILARBE T AREN
för löntagarna att med mera köpkraft än
förut konkurrera om de existerande knappa
varu-tillgångarna — vilka ju icke ökat — skulle
redan i och för sig, alltså redan innan den via
stegrade produktionskostnader föranlett
prisjusteringar uppåt, verka prisstegrande i ett
läge som vårt nuvarande. Priskontroll och
ransoneringsbestämmelser skulle kanske hindra
den ökade köpkraftsmängden att framkalla
prisstegringar ifråga om de på detta sätt
kontrollerade och reglerade varorna, men
innebörden därav skulle bara vara att
köpkraftsstegringen så mycket starkare skulle göra sig
gällande på de oreglerade varornas priser eller
på den svarta börsen. En del av lönestegringen
skulle, bildlikt talat, försvinna innan den
hunnit bytas ut mot varor.
Eftersom en köpkraftsstegring för
löntagargrupperna ju inte skulle öka den totala
varutillgången i landet, är det tydligt att om
det lyckades löntagarna att med sin ökade
köpkraft lägga beslag på en större del av
varorna än förut, så skulle övriga grupper i
motsvarande mån få nöja sig med en mindre del
än förut. Skulle de finna sig i det? M. a. o.
skulle det med ett så relativt enkelt
arrangemang som enbart en lönejustering för
löntagarna vara möjligt att tvinga icke-löntagarna
att avstå en bit av sin kaka ? Det är inte
troligt. Man får komma ihåg att de senare också
ha vissa möjligheter att mobilisera en ökad
köpkraftsmängd, varmed de kunna uppträda
på marknaden, konkurrera om de knappa
va-rutillgångarna och neutralisera
löntagargruppernas genom lönestegringen erhållna
köpkraftstillskott.
Detta kan ske på många olika sätt. Den
gom äger kapital kan skaffa sig ytterligare
101
köpkraft genom att realisera eller belåna
detta. Den som normalt sparat en del av sin
inkomst kan minska sitt sparande eller helt
upphöra med det för att i stället använda
pengarna för sin konsumtion. Företagarna
inom jordbruk, handel och industri, som alla
automatiskt får en mängd pengar frigjorda
genom att deras varulager smälter samman
utan att kunna förnyas och genom att de på
grund av materialbrist m. m. måste uppskjuta
en del av underhållet av sitt fasta kapital, kan
likaledes använda dessa pengar för
konsumtionsändamål i stället för att låta staten få
låna dem. Och så vidare. Ju svårare vårt
försörjningsläge blir, ju hårdare
konkurrensen om de knappa varutillgångarna blir, desto
troligare är det att icke-löntagarna i vårt
samhälle skulle tillgripa dessa utvägar för att få
behålla sin del av de eftertraktade varorna, om
löntagargrupperna genom en lönestegring
hotade den. Genom en ytterligare utbyggnad av
ransoneringar och priskontroll kunde
samhället försöka förhindra, att denna stegrade
konkurrens om varorna ledde till nya
knapphetsprisstegringar och till en orättvis fördelning
av varutillgångarna. Men svårigheterna att
sätta spärr för en sådan utveckling skulle öka i
samma mån som penningtrycket underifrån
ökade. Lojaliteten mot samhällets pris-,
produktions* och distributionsreglerande
ingripanden skulle sättas på svåra prov och säkert
förr eller senare försvagas och brista.
Frestelserna att kringgå regleringarna skulle stiga.
Svarta börsen skulle få både nya köpare och
nya säljare. Och att löntagarna och bland
dem i synnerhet arbetarna inte skulle stå sig
bäst i en uppgörelse om varorna, som flyttats
över dit, behöver inte sägas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
