Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
TEXTIL ARBE T ÄREN
gjordes av den vagn, som den förut
omnämnde Hargreaves konstruerat.
Så småningom införde man någon av
dessa uppfinningar även på svenskt område,
vid de spinnerier och textilfabriker som här
under adertonde seklet kommo igång. Utom
den bekante Jonas Alströmer fanns det även
åtskilliga andra för manufakturierna
intresserade personer, som startade spinnerier och
väverier.
Att det redan 1735 funnits ett visst antal
spinnerskor i Stockholm framgår av den
instruktion, som lämnades
mantalskommissarierna i Stockholm nämnda år. Enligt
denna skulle varje husbonde, och därmed menade
man alla, som hade folk i sitt arbete, lämna
uppgift på dem som hos honom vore
anställda. Därvid även "spinnerskor, som
arbeta hos siden-vävare, tröje- eller
strumpevävare, sidenredare och klädmakare". På
förteckningen skulle stå kvinnans namn och
ålder. Vid 20 dalers böter var arbetsgivaren
skyldig att lämna dylik uppgift. Angående
mantalskommissarierna heter det, att de
skulle icke blott vara noggranna med att efterse,
så att alla kommo med och att ingen blev
fördold, utan de skulle också, som det heter i
instruktionen, arbeta "med hövlighet och
beskedlighet".
I den hallordning, som den 17 april 1722
utfärdades, heter det, att "mästarna åligga,
att använda all flit och allvar till ullens
fullkomliga utredande, så att intet fel genom
oaktsamhet hända må, varuppå de edsvurna
mästarna hade att taga sig till vara.
Mästaren har sålunda att tillse, att
spinnerskorna spinna jämt garn, och tvinna inslaget icke
hårt utan löst. Äro dessa försumliga eller
vårdslösa, angiver mästaren genast sådant
hos deputerade, som den brottslige därför
bestraffa skola."
Vidare heter det i femtonde par. av samma
hallordning, att "spinnare eller spinnerska,
som fördärva vad dem under händer givit är,
miste arbetslönen och betale skadan, om
garnet är så fördärvat, att det till intet kan
brukas". Spinnerskan hade ock att haspla
allt garn. Den vävare, som tog emot
ohasplat garn hade att själv svara för arbetet och
vad som därpå kunde följa. Dessutom att
böta 1 daler s:t.
Spinnerska hade rätt att tillhöra skrå,
om hon så åstundade, men ingen hade rätt att
tvinga henne därtill. Hon sorterade under
hallrätten och de tvistigheter, som under
arbetet kunde uppstå, voro hänvisade till
denna. "Ingen får emot 1720 års skråordning,
tvingas att stå under några skråer eller
gillen, utan åligger en sådan manufakturist,
konstnär, mästare och arbetare, utom slutet
skrå, att fortsätta dess hantering och vid
hallrätten njuta försvar emot allt intrång",
heter det i den nya ordning för hallrätten,
som 1739 såg dagen. Däremot voro alla de,
som arbetade vid hantverket skyldiga att
tillhöra det speciella gille, till vilket de kunde
anses höra.
I de manufakturprivilegier, som samma år
sågo dagen, framhålles att nödiga anstalter
skola vidtagas för befordran av
garnspinneriet i riket, ’ ’detta ej allenast i städerna, utan
ock på landsbygden bland allmogen, efter
landskapernas villkor och belägenhet, må
kunna utspridas; varande även om
spinn-och rasphus upprättande i åtskilliga städer
fastställt’Vidare heter det, att ’ ’även skola
de vid barnhusen, som nu äro, eller framdeles
kunna varda inrättade, de där intagna
barnen av bägge könen, så snart åren medgiva,
jämte underrättelsen i kristendomen, samt
läsande, skriv- och räknande, också till
spinn-och stickeri anföras, så att de sedermera må
kunna sättas till manufakturierna".
Samma år utfärdades en förordning om
en allmän och lika härvels eller haspels
brukande över hela riket. Enligt denna skulle
denna inrättas "så väl vid och under
fabrikerna, som eljest vid alla därtill hörande
garnspinnerier, större orh mindre, så allt sådant
inrikes spunnet garn, över hela riket,
hädanefter må hasplas, köpas och säljas, skolandes
samma haspel, efter de därtill förfärdigade
modeller, hålla i omkretsen 2y2 aln och 100
trådar i varje knäpp eller passma, som gör
250 alnar. Börandes varje härva eller hel
sträng av linnegarn, bestå av 16 knäpp eller
4,000 alnar, och en halv sträng av 8 knäpp
eller 2,000 alnar. Men en hel sträng klädes-,
filt-, bomulls- och redgarn, skall bestå av 12
knäpp eller 3,000 alnar, och en halv sträng
av 6 knäpp eller 1,500 o. s. v. i fjärde- och
åttondedelar." Vidare framhålles, att "som
denna haspel bör tjäna för en regel såväl vid
spinningens betalande, under och vid
fabrikerna, som den inrikes garnhandeln, så skall
och den, som i berörda mål brakar annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
