Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBETAREN
105
James Hargreaves spinnmaskin.
haspel, plikta 2 daler s:t och den, som dylik
haspel förfalskar, eller uppsåtligen härvar
mindre trådar i passma, eller knäpp, än
för-bemält är, böta 10 daler s:t".
Med "knäpp", vilket ord ofta användes,
menade man den mekanik, som satt inne i
haspeln, vilken knäppte till när denna hade
gjort ett visst antal slag. Sedermera
använde man sig av en klocka, vilken ringde till ett
slag, när det antal trådar lagts om härveln,
som avsågs.
Angående spinnarelönen stadgades, att
hallrätterna skulle efter varje orts
omständighet, samt garnets finare eller grövre
beskaffenhet, så regleras och lämpas, att både
fabrikerna och arbetarna därmed skäligen
utkomma kunna. Med andra ord så, att såväl
den ene som den andre därav kunde ha sin
utkomst.
Vid samma tid hade man
från vederbörandes sida stort
intresse för inrättandet av
spinnskolor.
Manufakturkontoret beslöt sålunda hösten 1739
hyra trenne rum i Stockholm
för inrättandet av en
spinnskola. Äldre och yngre, som hade
lust att lära sig spånad, kunde
där erhålla undervisning, och
detta så, "att flickor och
gossar, utan betalning och avgift,
kunna bli så lärde, att de från
10 à 12 års ålder kunna med
spinnande rikligen förtjäna sig
födan, kunnandes alla dessa,
under den tiden de vilja låta
undervisa sig, nyttja de i
spinnskolan varande verktyg,
jämte ljus och värme, som ock
att njuta betalning för vad de
försvarligen spinna".
De personer, som där lärde
sig spånad, hade sedan
antingen hos dem eller hos
fabrikörerna vid textilverken att emot
vederbörlig pant, undfå ull till
spinning, var och en hemma
hos sig själv eller vid
fabriken. Den som icke själv
kunde skaffa sig spinnrock
hade att erhålla sådan, liksom
också haspel, på
manufakturkontorets bekostnad. Dock
skulle de vid erhållandet lova att framdeles
sig med dylikt arbete försörja. Däremot om
de sysslade med annat skulle de åt dem givna
verktygerna tagas ifrån dem och givas åt
andra, som därför hade användning. Alla
sådana verktyger voro stämplade och noterade,
så att man visste var man hade det ena som
andra.
I den anförda spinnskolan, vilken under
hela frihetstiden torde ha varit i gång, hade
ungdomarne även att lära sig karda och
skrubba. Slutligen sattes även vävstolar dit,
så att de som önskade jämväl kunde lära sig
väva. Det ena som andra gratis.
Manufakturkontoret betalade undervisningen. Att
dessa spinnskolor, varmed försök gjordes även
i andra städer, voro till stort gagn för den
uppväxande kvinnliga ungdomen, kan man
taga för givet. En del av de, som där lärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
