Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBETAREN
113
Knyt banden fastare!
Den svenska fackföreningsrörelsen står i dag
som en av världens starkaste och bäst
organiserade. Den har nått sin styrka genom ett
målmedvetet och strängt fasthållande vid rörelsens
ledstjärnor. Dess utvecklingskurva är med undantag för
storstrejksårens kastningar jämn och uppåtlöpande.
Dess väg löper parallellt med den demokratiska
utvecklingen i vårt land.
Men utan strid ha inte framgångarna vunnits.
Under genombrottsårens hårda strider sattes
sammanhållningen på prov. Seklets första decennium
kännetecknas av fortlöpande attacker mot de
fackliga organisationssträvandena, attacker som till slut
mynnade ut i den stora storstrejksuppgörelsen.
Alltifrån fackföreningsrörelsens första
framträdande har den politiska arbetarrörelsen arbetat
hand i hand med denna. Det är bara vägarna och
arbetsuppgifterna, som varit uppdelade.
Strävandena ha varit desamma liksom målen för dessa:
att lyfta det arbetande folket ekonomiskt, socialt
och kulturellt. Uppslutningen kring de fackliga
strävandena har dock — särskilt under senare
decennier — varit starkare och skett i snabbare
tempo än ifråga om den politiska arbetarrörelsen.
Landsorganisationen räknar i detta nu över
miljonen medlemmar. Det socialdemokratiska partiet
uppvisar ett medlemsantal som är endast hälften
så stort som LO:s. Det innebär, att endast hälften
av de 1 LO organiserade arbetarna äro politiskt
organiserade. Det fåtal, som höra hemma i andra
politiska partier än det socialdemokratiska torde i
detta sammanhang inte ha någon betydelse.
Denna skillnad i styrkeförhållandet mellan den
fackliga och politiska arbetarrörelsen vittnar om,
tröst i eländet. Fredrik Sterky förstod det och
fortsatte sitt uppoffrande arbete i varm hängivenhet
för den stora tanken att arbetarna genom inbördes
solidaritet, organisation och disciplin skulle bli i
stånd att höja sig ur sin förnedring och sitt slaveri.
Han aktualiserade tanken på en facklig
centralorganisation och han blev landsorganisationens första
ordförande.
Sjöberg har givit oss en levande föreställning
om mannen, om hans ursprung, hans karaktär och
livsgärning. Måtte boken få den spridning den
förtjänar! Då får också Fredrik Sterky omsider en
honnör för sin insats i arbetarrörelsens hårda
pionjärarbete.
Ragnar Casparsson.
att stora delar av fackföreningsfolket inte
tillräckligt observerat den politiska arbetarrörelsens
betydelse i samhället. Facklig och politisk
arbetarrörelse är inte två från varandra skilda väsen. Det
är i stället två sidor av samma sak. Erfarenheter
från andra länder ha nogsamt visat, att där den
politiska arbetarrörelsen inte haft tillräcklig
styrka och fasthet att stå emot de numera icke
ovanliga, våldsamma kastningarna på det politiska
området, där har också den fackliga rörelsen snart
befunnit sig i trångmål. I Österrike och Tyskland
var den fackliga arbetarrörelsen dömd efter den
politiska arbetarrörelsens sammanbrott. Den fria
fackföreningsrörelsen blev klavbunden genom
statsingripanden av olika slag. Fackföreningsrörelsen
inlemmades i den totalitära apparaten och blev
därmed ett instrument i diktatorns hand, kontrollerat
och utnyttjat av denne.
Men statsingripandena behöva inte vara av
detta ödesdigra slag för att vara till förfång för
fackföreningsrörelsen.
Vi sakna i vårt land inte exempel på
särlagstift-ning mot fackföreningsrörelsen. Åkarpslagen var
en sådan. Och den genomfördes under en tid, då
en svag arbetarrepresentation hade en kompakt och
fackföreningsfientlig borgerlig majoritet mot sig.
Efter hand som socialdemokratin vann i inflytande
mildrades denna lagstiftning. Men denna för
arbetarna förhatliga åkarpslag upphävdes dock först
sedan socialdemokratin hunnit fram till
majoritetsställning. En stark politisk maktställning för
socialdemokratin innebär sålunda en tryggad
vakthållning omkring den svenska
fackföreningsrörelsen.
Den oerhörda reform, som den lagstadgade
åtta-timmarsdagen innebar, tillkom under trycket av
det förra krigets efterdyningar och upprörda
stämning. Men den var inte desto mindre en frukt av
den kamp, som den fackliga och politiska
arbetai-rörelsen fört sida vid sida alltsedan de första
orgä-nisationssträvandena inom arbetarrörelsen. Det
finns också ett par andra arbetstidslagar, som
tillkommit tack vare socialdemokratins ingripande, de
som gäller lantarbetarna och detaljhandeln. Dessa
arbetargrupper skulle icke kunnat vinna dessa
reformer så snart, om de icke haft stöd i sina krav
av den politiska arbetarrörelsen.
Så arbetar den fackliga och politiska
arbetarrörelsen hand i hand för samma strävanden och
mål. Det faller på den politiska arbetarrörelsen
att se till, att de framsteg och förmåner, som den
fackliga rörelsen vinner, inte bli illusoriska utan
motsvaras av en reell förbättring i levnadsstan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
