Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TEXTIL ARBE T ÄREN
Fredrik Sterky — miljonären, som blev LO-ordförande.
Sten Sjöberg har skrivit en utomordentligt
intressant bok om Fredrik Sterky, patriciersonen och
miljonärarvingen, som blev landsorganisationens
första ordförande. Det skall utan omsvep
erkännas, att författaren pà ett hedrande sätt skilt sig
från den utan tvivel mycket svåra uppgiften.
Bakom arbetet anar man ett mycket omfattande
forskningsarbete. Varje uppgift har dokumenterats och
källorna ha noggrant uppgivits. Boken ingår som
n:r 2 i den av Arbetarnas Kulturhistoriska
Sällskap utgivna serien "Märkesmän i svensk
arbetarrörelse". Det är ett banalt uttryck, men det måste
ändå sägas att boken fyller ett behov. Det har
nämligen hittills icke funnits en sammanhängande
framställning av Fredrik Sterkys liv och gärning.
Ändå var han en av de mest betydande i den
begränsade krets av bildade personer, som utan
hänsyn till vänner och egen ursprungsmiljö helt och
fullt vigde sina krafter åt den spirande
arbetarrörelsen.
För den nu levande generationen är Sterky ett
rätt okänt namn. I fackföreningsrörelsens
imponerande miljonarmé torde endast ett mycket ringa
antal veta namnet på den förste generalen i sitt eget
frihetskrig. Hjalmar Brantings namn är bekant
för varje svensk. Branting tillhör icke blott ar-
Efter gjutningen har sålunda kuggkransen
stelnat före navet. Då navet stelnat, har
krympningen i detsamma hejdats av den
redan stelnade kuggkransen samt armarna och
därvid ha de inre spänningarna uppkommit.
Vid gjutningen hade ej vidtagits några
anordningar för att åstadkomma jämnare
avsvalning.
Leverantören av bomställen har för de
bomställ, som voro försedda med kedjehjul
av här ifrågavarande konstruktion, levererat
nya hjul, utförda av plåt och av svetsad
konstruktion.
Av dessa tillbud framgår, säger
yrkesinspektör G. Kuylenstjerna till sist, att stor
uppmärksamhet måste ägnas de inre
spänningarna vid konstruktion och tillverkning
av sådana gjutna maskinelement, som skola
utsättas för belastningar eller eljest användas
på sådant sätt, att de äro av betydelse för
säkerheten.
—n.
betarrörelsens historia. Som statsman och en god
europé intar han en hedrande plats även i de
europeiska folkens efterkrigshistoria. Axel Danielsson
är känd som rabulisten och frifräsen i
arbetarrörelsens barndom. Hans gamla tidning hedrar hans
minne genom att varje dag erinra om honom såsom
tidningens grundare. Men Fredrik Sterky dväljes
sedan länge i skuggornas värld, glömd och endast
sällan nämnd. Han är värd sin Ehrenrettung, ty
han har gjort en bestående insats.
Sjöberg har gjort sig besväret att efterforska
Fredrik Sterkys ursprung. Det visar sig att
släkten invandrat från Schweiz och att den här i
landet förstått att vinna uppmärksamhet och
uppskattning för sina obestridliga förtjänster. Fredrik
Sterkys fader var en mycket rik man. Sonen
fick en vårdad uppfostran och gifte sig med dottern
till en av Stockholms mest framgångsrika
affärsmän. Fredrik Sterky blev 22-årig sin svärfars
direktörsassistent. Han levde storborgarens
bekväma liv i 1880-talets klassmässigt upplinjerade
svenska samhälle. Men den förmögne mannen, som
umgicks i salongerna och var en i de "fina"
kretsarna gärna sedd middagsgäst, förvillade sig en
dag till ett arbetarmöte. Han blev "väckt" av
tidens stora rörelse, som icke hade varken makt
eller politiskt inflytande, som ännu endast var
embryot till den väldiga, samhällsomskapande makt,
som pionjärerna drömde om. Storborgaren gick
därifrån med huvudet fullt av nya, omogna, kanske
litet diffusa idéer. Men han kom tillbaka. Han
blev arbetarrörelsens man fullt och helt. Han
offrade sin bekväma ställning, sin familj, sina vänner
och sin förmögenhet för saken — för tron på en
bättre framtid även åt samhällets sämst ställda.
Han levde med och för arbetarna. Han agiterade
och organiserade, han ställde sina kunskaper och
sin utbildning till arbetarrörelsens förfogande,
utan tanke på pekuniär gottgörelse.
Han sanerade Social-Demokratens affärer, både
genom egna insatser och genom sin merkantila
begåvning. Han startade Ny Tid, vars första
redaktör han blev. Han skrev och översatte artiklar ocb
uppsatser om socialismen och om arbetarrörelsen i
andra länder. Oegennyttigt kämpade han för sin
tro på arbetarklassen till och med när arbetarna
själva uppträdde som busar och slagskämpar vid
möten och sammankomster. De saknade vid denna
tid förutsättningar att förstå sitt eget bästa.
Brännvinet var ofta deras religion. Det skänkte dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
