Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Dec. 1942 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXT IL ARBETAREN
121
kroppsvridningar upp till tiotusentals gånger, för
att sedan efter arbetets slut på aftonen fullständigt
utmattad och apatisk även utföra i hemmet
förekommande sysslor. Kvinnan har i dessa fall själv
blivit en maskin och likväl kommer inte
mekaniseringen och rationaliseringen att någonsin bli ett
avslutat kapitel. Så länge det finnes
uppfinningsrika ingenjöre^ tekniker och arbetare, lika länge
komma också nya konstruktioner att skapas, en
stor del därav till nytta men till följd av ett falskt
utnyttjande även en betydande del till
mänsklighetens skada. Den arbetsprestation, som i dag
anses tillfredsställande under en av stoppur och
tidmätare kontrollerad tidrymd, är i morgon icke
längre acceptabel i företagsledningens ögon
framför allt då på platser, där arbetarorganisationer
saknas. Självklart kan ej heller den arbetande
kvinnan i eget och konsumtionsintresse ställa sig
avvisande till sunda framsteg, men hon måste och
kan fordra, att jämsides med mekaniseringen och
rationaliseringen skall följa lönenivån,
arbetarskyddet och de sociala förmånerna vid företaget.
Utelämnas de sistnämnda faktorerna eller lämnas
de delvis obeaktade uppstå snart svårigheter och
tvister, i vilka kvinnan blir lika mycket indragen
som mannen. Framsteg på det ena och ett
stillastående på det andra området äro faktorer, som
även efter fysikaliska grundsatser alltid komma att
störa varandra. I samma utsträckning mötas
gammalt och nytt inom företagen, då man icke söker
ett utjämnande. Såsom socialister måste vi
obetingat sträva efter den högsta graden av
utvecklingens fullkomning under beaktande av ordnade
förhållanden för staten, för den arbetande kvinnan
isynnerhet som över huvud taget för hela
arbetarklassen. Kvinnans inställning till nya problem är
icke resignation utan i stället positiv medverkan, då
även hon vet, att blott på denna väg möjliggöres
en högre levnadsstandard och ett kulturellt
framåtskridande. Det är under beaktande av dessa
förhållanden som arbetarklassen och därmed också
kvinnorna överallt i världen fordrar en berättigad
medverkan vid genomförandet av sunda och
förnuftiga produktionsvillkor och en på rättvisa och
samhörighet uppbyggd social nygestaltning. Att
därvid arbetarklassens ekonomiska och sociala
säkerhet måste garanteras, äro fordringar som varje
sund rationalisering i eget intresse kräver.
Det i allt större utsträckning genomförda
kvinnoarbetet betecknar icke något övergående
tillstånd, ej ens i vårt eget land. I de krigförande
länderna offras den manliga ungdomen på
slagfälten och kvinnorna få överallt ersätta frontmännen
på deras arbetsplatser. Även efter en blivande
fredsuppgörelse komma kvinnorna i stor
utsträckning att kvarstå på sina nuvarande arbetsplatser,
då många av männen icke återvända från
slagfälten. Tyvärr måste också övriga länder i stor
utsträckning fortsätta att tillämpa kvinnoarbete inom
vissa industrier, delvis för att ha möjlighet att
existera i den hårda konkurrensstriden.
Alla dessa omständigheter måste tvinga den
arbetande kvinnan att uppträda klassmedvetnare och
beslutsammare inom organisationerna. Hon måste
erinra sig vad en bekant politiker en gång yttrade
på en kvinnokongress: "Politikens inflytande på
kvinnan sträcker sig ända till hennes kokkärl."
Avsikten med detta uttalande var att fastslå, att
den arbetande kvinnan eller arbetarens och
tjänstemannens hustru drabbas av ekonomiska
fluktuationer, krig o. s. v. på samma sätt som mannen, ja,
delvis ännu hårdare. Politikernas uttalande var
vidare ämnat att utgöra en maning till kvinnan, att
alltid möta upp i det arbetande folkets
gemensamma fackliga och politiska kamp. I nuvarande
krigstid vinner maningsropet till kvinnorna samma
fundamentala karaktär. Framför allt måste
kvinnan akta sig för att bliva offer för lättfärdiga
agitatorer och fraseologer, vilket till stor del skedde i
de fascistiska staterna. Man vill med denna sin
försåtliga agitation endast avskilja kvinnan från
dagens fackliga och politiska kamp. Vad önska då
sådana individer med sina falska appeller? Jo, de
eftersträva återinförandet av kvinnans rättslösa
ställning, för att därigenom bättre kunna utnyttja
henne som utsugningsobjekt. Den fackliga
rörelsens svar på dessa strävanden är en uppmaning till
den arbetande kvinnan att i likhet med sina
manliga klasskamrater uppbjuda allt motstånd i
kampen för ekonomiskt och socialt likaberättigande.
Kvinnan har därvid att bära den tunga börda som
naturen själv och traditionen lagt på hennes axlar.
Den arbetande kvinnan skall vid agitationen för sin
organisation påminna alla och framför allt de
indifferenta, att det var de fackliga organisationerna,
som redan från sin begynnelse satte in sina krafter
för förbättring av det arbetande folkets
levnadsvillkor.
En allt starkare sammanslutning av alla
arbetande kvinnor inom de fackliga organisationerna är
alltid det bästa skyddet. Endast på detta sätt
uppnås och säkras en varaktig värdesättning av
kvinnans personlighet och över huvud taget bättre
levnadsvillkor för henne och hennes familj.
M. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
