Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skadar inte att någon
gång blicka tillbaka på tider,
som varit, och anställa några
jämförelser mellan förr och nu.
Inte minst intressant är att
göra dylika jämförelser i fråga
om arbetsförhållandena.
Utvecklingen på detta område har
nämligen under de senare
decennierna gått med en så
rasande fart, att det knappast finnes
något kvar av det gamla från
den tid, som så mången än i
dag med förkärlek vill kalla
"den gamla goda tiden".
Gå vi t. ex. tillba,ka till mitten av
1700-ta-let och se under vilka förhållanden dåtida
textilarbetare levde, komma vi att känna
tacksamhet för, att utvecklingen gått så raskt
framåt, som den gjort. Redan då sjöng man
så vackert om Sverige som ’ ’frihetens stamort
på jorden". Med den personliga friheten var
det emellertid si och så, åtminstone inom de
flesta samhällsklasser. Visserligen voro ännu
i början av 1700-talet många arbetare ännu
inte fullt mogna för friheten, något som man
också inte kunde begära med; tanke på de
arbetsförhållanden, som då stodo dem till buds.
Belysande för tiden äro följande episoder
från livet vid Stockholms klädes- och
sidenfabriker på 1740-talet. En dag hade fyra
klä-desmakaregesäller stegat upp till mäster
Simon Franck för att begära löneförhöjning,
överöst denne med skymford, slagit sönder
möblerna etc. Gesällerna ställdes omedelbart
inför rätta, och här sökte de göra gällande, att
de i fredligt uppsåt uppsökt mäster för att
diskutera lönefrågan. Visserligen hade några
Gammal handvävstol med jacquardmaskin.
ord såsom kanaljer och skälmar kommit till
användning under samtalet, men som de
tidigare på dagen hämtat mod i några ordentliga
styrketårar, så ansågo de, att rätten i det här
fallet borde se mellan fingrarna. Lagen
hade emellertid sin gång. Tre av gesällerna
dömdes till vardera 4 dal. böter eller lika
många dagar på vatten och bröd, medan den
fjärde, som uppträtt mera sansat, gick fri.
Därmed var dock inte affären slut. Några
av de dömdas kamrater beslöto göra
gemensam sak med dem, lämnade sina vävstolar och
spatserade ut i staden, där de togo sig
ordentligt till bästa för att efter ett par dagar
stå inför hallrättens skrank- Rätten sökte
förgäves få tag i upphovsmannen till hela
bråket, men arbetarna stodo fast vid sitt vid
krogdisken avgivna löfte: "Låt oss alla vara
eniga". Inte ens då halva antalet av de
anhållna fingo två timmars besinningstid i
"tjyvkällaren vid Stora torget" och andra
hälften i "Hvita hästen", hade de annat att
bekänna än att de ville ha sina löner regle-
Något om arbets
förhållandena
vid 1700-talets
textilfabriker.
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
