Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde. De två timmarna på Vita hästen och i
Tjyvkällaren hade emellertid tagit musten ur
de uppstudsiga. De läto medlidandet med de
tre först häktade kamraterna fara, lovade bot
och bättring och släpptes efter en antydan
om, att samtliga fabriker påföljande dag
skulle inspekteras, och den som då inte fanns
på sin plats i vävstolen hade sig själv att
skylla. Vid inspektionen fanns också nästan
alla tillstädes, några voro "opassliga", ett
par kvinnor hade svårt att tiga men
nedtystades. Samtidigt fingo också arbetarna löfte
om, att deras löner med det snaraste skulle
undersökas.
Någon tid efteråt anmälde en
manufaktu-rist, att gesällerna hade olovlig sammankomst
på Gröna Linden. Vid en razzia på stället
infångades 19 stycken, som släpades inför rätta.
De hade, erkände de, samlats hos sin
"krogfader ’druckit öl och rökt tobak samt
rådslagit om sin sjuklåda. Eätten tycks emellertid
ha fruktat, att även andra frågor varit uppe
till behandling och dömde gesällerna, trots att
flera mästare togo deras parti, till vardera 10
dal. böter, vilket belopp skulle avdragas deras
löner. Två mästare, som haft vetskap om
sammankomsten utan att ha gjort anmälan
därom, fingo böta 2 daler. På gesällernas
anmälda missnöje medgav rätten dem att hålla
sina möten någon söndagsafton utan öl och
pipor eller annan "fåfänga" och under
presidium av en av rätten utsedd person.
Men vad fabriksarbetarna inte offentligt
kunde överlägga om, skedde i fortsättningen
i hemlighet. Och vad de utlovade
löneförhöjningarna beträffa, så stannade de vid bara
löftet. I stället blev det brist på arbete med
följd att en stor del av personalen vid
väverierna och spinnerierna ställdes på bar backe.
De gamla rättegångsprotokollen berätta bl. a.,
hurusom några spinnerskor 1747 uppsökte
rätten och klagade över, att de ej fingo
något arbete, att de fingo svälta och lida nöd
och att de det oaktat fingo vidkännas hård
medfart av mästaren. Enligt reglementet
kunde de ej utan vidare gå sin väg för att söka
arbete på annat håll. De voro fästade vid
principalen och en rymning hade varit liktydig
meå det så fruktade spinnhuset. Hallrätten
var den enda instans, de hade att vända sig
till med sina klagomål. Sin faderliga
uppgift trogen föranstaltade rätten
undersökning på ort och ställe, vilket också ledde till,
att de klagande spinnerskorna fingo arbete.
Men endast några månader efteråt inställde
sig i sin tur ett flertal av Stockholms
textilfabrikanter för hallrätten och klagade över det
allmänna "tubbande och lockande ", som ägde
rum vid alla fabriker — detta trots man höjt
lönerna med hela 3 öre per vecka. Rättens
beslut blev, att det då rådande
lönereglemen,-tet till punkt och prickar skulle följas och att
alla tredskande arbetare i fortsättningen
skulle straffas.
Det hände inte så sällan, att det var
kvinnor, som stodo bakom oroligheterna på
fabrikerna. Så berättas det, att en sidenmästare
Upstedt en gång intagit några "qwinfolk" i
sin verkstad. Gesällerna och kvinnfolket
kommo nog väl överens, kanske rent av
alltför väl, men det intima samarbetet "vållande
skadelige påföljder". Upstedts tanke att lära
unga flickor väva siden under uppsyn av
unga och glada gesäller stämplades i stället
som oordning, varför han förbjöds vid 5 dal.
vite att hålla andra än manliga arbetare.
Förbudet gälde emellertid endast nämnda fabrik.
Ett annat exempel på vad kvinnan kunde
ställa till ha vi från samma tid. En
sidenvävare hade så förälskat sig i teatern, och
särskilt i en av aktriserna, att han uppträdde
"med dansande* och agerande på
Comme-dien", något som ansågs i hög grad
olämpligt och oanständigt för en hederlig gesäll.
Han fick en ordentlig skrapa samt en hotelse
om 10 dal. böter, om han fortsatte på den
inslagna banan.
Det kan ha sitt intresse att se under vilka
betingelser arbetarna vid mitten av 1700-talet
anställdes vid fabrikerna. En fabriksarbetare,
man som kvinna, hade ingen egen vilja, han
hade fästats med kontrakt på viss tid och
kunde bokstavligen endast köpas fri i händelse
annan arbetsgivare ville övertaga honom.
Denna måste då erlägga det skuldbelopp
arbetaren möjligen satt i hos sin förra
arbetsgivare.
Vid minsta förseelse straffades arbetarna
på det strängaste. Ett förlupet ord kunde vara
tillräckligt för en längre tids vistelse på
spinnhuset. Samma var förhållandet, om en
arbetare tog en redan dömd kamrats parti.
Det räknades som uppstudsighet och
straffades med böter eller fängelse. En gång
räddade dock en kunglig kröning elva arbetare
från någon tid på Långholmen. En gesäll
Ekeroth, som allt som oftast stått åtaladi för
uppstudsighet och "spatsergång", dömdes till
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>