Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längtade freden, att kampens tid nalkas. Det
låter som en paradox men är det inte. Efter
freden kan vår kamp börja. Det är därför
nödvändigare nu än någonsin att behålla vår
organisations inre styrka och
sammanhållning.
Efter förra världskriget hade förbundet
ett medlemsantal av omkring 6,000
medlemmar. D^t var en liten skara, och den ingav
förmodligen ingen fruktan hos arbetsgivarna.
Nu äro förhållandena annorlunda. Vårt
förbund räknar i dag omkring 40,000
medlemmar. Vår organisation har vuxit i styrka, och
den organisatoriska fastheten finns. Vi stå
sålunda färdiga att möta alla eventualiteter.
Motståndet kommer att bli hårt ifrån
arbetsgivarnas sida. Några argument om
nödvändigheten av en förbättring för vår
yrkesgrupp få sällan något gensvar. Vädjand.cn
till arbetsgivarna gå spårlöst förbi. Man
konstaterar endast på sin höjd, att man
förstår svårigheterna, men man vill ingenting
göra som verkligt skulle kunna underlätta
trycket. Det är därför naturligt, att
misstänksamhet och olust sprider sig bland
arbetarna, i varje fall hos den kategori som
räknar sig till de ^eftersatta grupperna, och inom
vårt förbund ha vi erfarit, att stämningarna
inför årets avtalsrörelse äro sådana, att man
resonerar som så, att vi inte ha någon
anledning att till och med i det nuvarande
utgångsläget uraktlåta sätta makt bakom våra krav
om förbättringar i avtalet.
Ett konstaterande av att sådana
stämningar förefinns, pekar mot att vår industris
arbetare skulle haft det svårt und,er kriget,
och det är klart att krisens långvarighet
påverkat förhållandena i hög grad, och många
av våra medlemmar förmena, att med hänsyn
till vår industris ställning och bristen på
arbetskraft, utgångsläget nu är gynnsamt för
en lönerörelse, som skulle sikta till att ta igen
den eftersläpning i våra löner, som krisen
medfört, och att tidpunkten för att bryta
lönestoppet skulle vara inne. Den förnuftige
fackföreningsmannen erkänner säkerligen, att
den politik som förts för att bevara
köpkraften varit riktig. Statsmakternas beslut om
ett allmänt prisstopp har på ett överraskande
sätt motsvarat förväntningarna. Under året
ha prisrörelserna varit små och
levnadskostnadsindex har stått orubbat. Ur
fackföreningsrörelsens synpunkt är denna utgång av
särskilt värde, ty medlemmarnas reallön har
under den gångna avtalsperioden i stort sett
förblivit oförändrad. Men ett erkännande
härav behöver ju inte innebära, att alla
löntagarna utan undantag skola tvingas att
acceptera lönestoppets princip. Det borde inte
vara uteslutet att redan nu kunna framföra
förslag om förbättringar för de sämst ställda
arbetaregrupperna, vilka grupper även fått
den sämsta kompensationen för dyrtiden. Med
avseende på vårt förbunds medlemmar skulle
säkerligen textilarbetsgivarna gagna sin sak
genom att tillmötesgå de rimliga krav som
komma att ställas. Därigenom äventyras inte
prisstoppet, ty vi äro förvissade om, att det
finnes en marginal inom vilken man skall
kunna möjliggöra förbättringar om blott den
goda viljan finns.
Efter kriget kommer den tid dä de fria
kraftmätningarna stunda. Det finns många
på grund av krisen undanträngda önskemål,
som då måste förverkligas. De stort
upplagda avtalsrörelsernas tid nalkas, det gäller då
att ha samlat i ladorna och att ha krutet
torrt.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
