Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Elis Flodh: Vad gäller ungdomsdebatten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre en äldre generation orkar bära den. Den
som har ögon att se med, han ser.
Det är två förhållanden, som enligt min
erfarenhet, är det centrala i ungdomsdebatten. Vi
nödgas för det första konstatera, att en farligt
stor del av ungdomen helt står utanför de
demokratiska organisationernas direkta inflytande,
ledning och fostran. För det andra nödgas vi
konstatera, att vi inte lyckats bilda och utbilda ett
tillräckligt antal människor för det demokratiska
förvaltningsarbetet i kommun och organisation. Den
arbetande eliten bedriver ett offerväsen, som är
värt en stor diktares penna. Men det oaktat blir
mycket arbete av olika slag alldeles eftersatt.
Organisationer tynar och vår i mycket utmärkta
sociallagstiftning är i många kommuner en
pappershistoria blott. Demokratin har hejdats i sin växt
och detta har lett till en kris, som i längden icke
kan neutraliseras genom diverse insprutningar.
Vad är då att göra? Innan svaret antydes skall ett
försök till värdering av de unga göras. Vid en grov
schematisering får man fram fyra grupper.
För det första möter vi en elitgrupp, som
villigt bär demokratins bördor på sina unga axlar.
Vi möter dessa pojkar och flickor i
ungdomsföreningarnas kommittéer och styrelser, i
studiecirklar och folkhögskolor. Vi möter dem med
tidningar och böcker i händerna. De kämpar och lär för
tider som stunda. De är tidens fackelbärare!
För det andra möter vi en grupp välvårdade
unga människor. De har intressen och de fyller
sina lediga stunder med kulturarvets bättre
frukter. De är bildade och söker sig till idyllerna,
där det råder harmoni och trivsel. De går villigt
med i tåget mot Jordan, men de går inte gärna i
teten. De är intresserade för stora ting, men de
är inte gripna. De vill se yxan gå; men de håller
inte i skaftet.
För det tredje möter vi en grupp, som saknar
stadgade intressen. Den är lättledd och vikande
och faller lätt för ytliga frestelser. Den ryckes
lätt med i än det ena och än det andra. Den
hyser den största beundran för dagens idol —
både den ytliga idyllens och det reaktionära
barbariets. I dag en tusenkronorscharmör — i
morgon en der Führer. Lämnad åt sig själv och en
ytlig nöjesindustri kan den bli farlig. Får den en
chans, klär den sig i stövlar och tränger in i
hemmen.
För det fjärde möter vi en avgjort socialt och
biologiskt undermålig grupp. Den är
omdömessvag och lättlurad och den får ofta tjänstgöra
som den moderna bondfångarens offerlam. I det
nuvarande konkurrenssamhället med dess
skickligt anlagda frestelser har den svårt att klara sig.
Den tarvar mycken ledning och hjälp och det är
härför vi har socialvård och våra organisationer.
Mot denna indelning kan invändningar göras.
Men den illustrerar att det finnes olika slags
ungdom. Det är nu frågan om att ge elitgrupperna
växtkraft. Kampen för denna växtkraft måste ske
på två linjer — negativt och positivt.
Man måste först följa bondens exempel och
söka komma tillrätta med ogräset i de kulturella
åkrarna. Det gäller med andra ord att begränsa
nöjesindustrins ytliga inflytande. I en engelsk
parlamentsdebatt sade en representant för de rika,
att det inte spelade någon avgörande roll vem som
satt i parlament och regering — så länge vi —
de rika — fick skriva folkets visor. Varje erfaren
folkbildningsman kan verifiera att detta i hög grad
kan tillämpas på dagens bildningskamp. Denna
är dömd att ligga under i konkurrensen, så länge
folkbildaren och framstegsmänniskan inte har
avgörande inflytande på filmen, veckotidningen,
revyn, schlagern och allt det där. Det är en
verklighetsfrämmande tro, att vi med våra fattiga
föreläsningar, kurser och studiecirklar eller andra
positiva åtgärder skall kunna neutralisera eller
konkurrera med nöjesindustrin. De vackraste
"positiva" åtgärder är dömda att ligga under i
konkurrensen med den ytliga nöjesindustrin, så länge
den är ohämmad.
Tack vare en målmedveten kamp för åtta
timmars arbete, åtta timmars fritid och åtta timmars
vila uppstod det ett tomrum mellan arbete och
sömn. Detta tomrum, som kom till för kroppens
hälsa och själens odling, fylles ut med
nöjesindustrins produkter på gott och ont. Det pågår helt
enkelt rovdrift på detta område och den måste
begränsas genom kamp och lagstiftning. Vissa
grenar av nöjesindustrin har fått en makt, som, om
den utövades av "murare", skulle väcka det allra
högsta uppseende. Biografägarnas förbund
föreskriver för närvarande, att en
folkbildningsorganisation inte får visa en film, förrän den är flera år
gammal, att en folkbildningsorganisation inte
själv får bestämma inträdesavgiften och slutligen
avgör biografägareförbundet vilka filmer en
folkbildningsorganisation får visa i eget hus. Om den
bryter biografägareförbundets diktatur, så
avstänges "huset" från tilldelning av — film!
Denna makt måste brytas genom kamp och
lagstiftning.
Elitens växt måste befrämjas med ett radikalt
och allvarligt folkbildningsarbete. Härvidlag
måste vi på ett helt annat sätt än hittills begära
samhällets stöd. Det nuvarande samhällsstödet är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
