Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4
- Elis Flodh: Vad gäller ungdomsdebatten?
- Lite gladare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en droppe i en plaskdam. Till kurser och
föreläsningar i nykterhetsfrågor har staten — för
att ta ett exempel — under senare är lämnat vad
staten fått in på rusdryckshanteringen under 27
minuter. Alla måste inse att en sådan njugghet är
farlig och den har redan straffat sig. Man
startade den andliga och intellektuella upprustningen
med att skära ned stödet till
folkbildningsorganisationerna. Det har — tyvärr — inte slagit så väl
ut som man tänkt sig: svårigheterna har växt på
många områden. De fria och frivilliga
folkbildningsorganisationerna måste ges ett stöd, som gör
det möjligt för dem att rationalisera
folkbildningsarbetet i kommun efter kommun.
Vad är det som tarvas?
För det första måste anslaget till föreläsningar
och kurser vara så rikt tilltaget att allt kan
genomföras effektivt. Föreläsningsanordningarna måste
få råd att hyra de bästa lokalerna, att ge
föreläsningarna en festlig inramning, att utföra en
effektiv reklam samt att betala de medverkande i
förhållande till deras arbete.
För det andra måste medel anslås för
utbildandet av lek- och studieledare. Särskilda
folkhögskolor borde upprättas för detta ändamål och det
borde i varje kommun finnas en lek- och
studieledare, som utbildade ledare och organiserade
ungdomsarbetet inom varje kommun.
För det tredje behöver vi medel till lokaler. I
varje by av betydenhet bör det finnas en
samlingslokal, en gymnastiklokal, ett läsrum med
bibliotek, rum för handslöjd, studie- och
klubblokaler. De lokaler, som tjänar som
samlingshem för den ambitiösa ungdomen, bör i en
demokrati inte ligga i lä för krogar och
nöjestempel. Den tiden bör med det snaraste vara förbi.
Ja, detta var alltså en liten antydan om vart
ungdomsdebatten syftar. Med litet illvillig
fantasi kan det kanske fattas som ett tal om
ungdomens förvildning. Men reellt är det ett tal om
ungdomens och demokratins framtid.
Lite gladare!
Jag stötte häromdagen samman med min
gamle bekante fullblodspessimisten. Han var
sig lik och verkade som en grå och blöt
senhöstdag, sur och bedrövlig. Det enda som
tycktes bereda honom någon glädje, det var
att få dela med sig åt andra av sitt eget sura
humör.
Vårt samtal ska jag inte referera. Det
var inte vidare uppbyggligt. Han började
som vanligt med att stämma opp sina
klagovisor. Den här gången hade jag varken tid
eller lust att lugnt och sakligt analysera och
bemöta hans osakliga och ovederhäftiga gnäll.
Efter ett fåfängt försök till sansat och
sakligt resonemang måste jag dra till med ett
ärligt men oartigt: ”Vet skäms! Att du kan
stå ut med att vara så grinig! Om du ändå
ville försöka vara en aning nykter och
omdömesgill i dina omdömen. Då kunde ju din
skapare och dina arma medmänniskor ha
någon liten glädje av dig.”
Det är inte lämpligt och tillrådligt att
alltid vara så där fränt uppriktig. Men ibland
är det svårt att låta bli. Den tillbörliga
vreden får man inte hålla inne med. Den bör
komma till uttryck, på ett eller annat sätt.
Det är välgörande att få säga ifrån och sjunga
ut. Men det medges gärna, att man i regel
kan göra detta på ett något mjukare och
förbindligare sätt.
Vad som i detta fall alltid verkar så
utmanande, det är den griniga negativismen,
den sjukliga benägenheten att sabla ner, att
vädra dåliga avsikter och att tyda allt till
det allra värsta.
En erinran i förbigående: Alla klagomål
är inte oberättigade. All kritik är inte
kverulans. Den goda, sakliga och uppbyggande
kritiken har sin mycket stora uppgift. Den
måste vi ta i vår tjänst under
världsförbättrarbestyren.
Den sura och olustiga kritiken har
naturligtvis också sina orsaker. Den kan bottna i
ett sjukt och surt sinne. ”Det är synd om
människorna.” Men den sjukliga och
negativa kritiken måste dock hållas efter. Annars
förgiftar den inte endast kverulanten själv,
utan även hans omgivning. Och så sprides
de olustiga inflytelserna från denna
omgivning till allt vidare kretsar.
Det hjälper inte mycket att moralisera, att
beskärma sig över klagan och gnäll. Det är
långt bättre att klart och bestämt säga sin
mening samt vädja till förnuft och omdöme.
Ibland lyckas det oss säkerligen att vinna
resonans för sans och eftertanke, om vi bara
bjuder till.
Vi har nog lite svårt för att förkunna en
”lev-livet-leende”-filosofi, så allvarligt och
ruggigt som livet i många avseenden är. Men
vi kan och bör bemöda oss om en mera
välvillig, generös och ljus livssyn. De goda och
ljusa livsmakterna har inte så värst mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:08:44 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/textarb/1943/0121.html
