Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4 - Internationella glimtar - Schweiz - England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förslag om lagstadgad semester.
I Schweiz finns icke lagstadgad semester
annat än för statsanställda (sedan 20 àr tillbaka),
ehuru en stor del industriföretag genom
fackorganisationernas aktion bevilja betald semester
— inom textilindustrin i regel frän 3 dagars
betald semester efter ett àrs anställning hos samma
arbetsgivare upp till 12 dagar efter 15 års
anställning — men man har nu förelagt förslag till lag
om betald, årlig semester för arbetare och anställda
inom industri, handel och hantverk. Det är den
nyvalda ordföranden i det schweiziska
textilarbetareförbundet, Ernst Moser, som i
förbundsförsamlingen motionerat därom.
Trots att Schweiz ju är särskilt lyckligt lottat
i fråga om storslagen natur ocli möjligheter till
sport av olika slag har dess arbetande befolkning
icke möjlighet att utnyttja dessa fördelar på sätt
som borde vara dess självklara rätt. I varje fall
äro de flesta ju mer eller mindre hänvisade till
arbetsgivarens godtycke. Låt oss hoppas, att
förslaget om betald semester skall antagas, så att alla
kunna få lära känna sitt lands underbart vackra
natur och utnyttja de rika möjligheterna till
välbehövlig rekreation. Hittills ha de mera
väl-situerade och turisterna varit de mest gynnade.
ENGLAND.
Sociallagstiftning.
Den s. k. Beveridge-planen har ju varit föremål
för ingående diskussioner i såväl Storbritannien
som utanför dess gränser, och ännu är den ju
icke alls antagen, ehuru den i princip givits den
engelska regeringens välsignelse. På många
viktiga punkter är regeringen nämligen av olika
mening och särskilt med hänsyn till understödens
storlek, men intill dess event. ändringar
utformats och antagits i form av lag ligger det helt
naturligt nära till hands att taga
Beveridge-planen som jämförelse med det system, som i
socialt hänseende varit och alltjämt är rådande i
Storbritannien. Detta framhåller också Sir
Ronald Davison i en broschyr rörande det sociala
framåtskridandet i Storbritannien.
Sir Ronald framhåller, att man först i
samband med sekelskiftet började inse, att fattigdom
och nöd i ett industriellt samhälle icke var den
naturliga ordningen, utan dessa missförhållanden
kunde avhjälpas genom sociala åtgärder. Denna
insikt ledde till, att man under fyrtio år
väsentligt kunnat förbättra levnadsstandarden i
England, dock icke tillräckligt för att ej ytterligare
förbättringar skulle kunna åstadkommas.
Alltsedan år 1906 har en lång rad av sociallagar
förändrat den stora massans levnadsförhållanden i
Storbritannien: den har i dag bättre
skolutbildning, den har bättre bostäder och den är friskare:
den disponerar mera fritid och kan räkna med
längre livslängd än någonsin tidigare. Det finns
visserligen alltjämt en undertryckt klass i
städernas slumkvarter, men den är betydligt mindre än
förut, framhåller Sir Ronald.
Det är visserligen sant, att de moderna sociala
åtgärder, som genomförts i England sedan år 1900,
bl. a. den 1912 genomförda socialförsäkringen, mest
bidragit till att minska fattigdomen, sjukligheten
och okunnigheten — tre av giganterna på det
sociala framåtskridandets väg. Men det skulle icke
ha gått att uppnå så mycket utan att samtidigt
nationalinkomsten och reallönerna ökats under
åren 1900—1939. Åtgärderna vid sjukdom och
arbetsoförmåga på grund av olycksfall ha varit en
svag punkt, medger sir Ronald, men i alla andra
avseenden ha de engelska sociala åtgärderna varit
mera omfattande och innebära större
kontantbi-drag än i något annat land i världen med
undantag av Nya Zeeland.
Under år 1939 uppgick hela budgeten med
avseende på socialvården till sammanlagt 236
miljoner pund, vari dock icke inkluderats social hjälp
in natura (såsom vård å ålderdomshem),
skolväsendet (som före det nu pågående kriget kostade gott
och väl 100 miljoner pund) eller bostadsbidrag
(mer än 20 miljoner pund om året). Mellan åren
1920 och 1939 byggde Storbritannien omkring 4%
miljoner nya arbetarbostäder. Att en gigantisk
förbättring inträtt visar siffran för
kontantunder-stöd i Storbritannien år 1901, då endast cirka 5
milj. pund utbetalades i fattigvårdsunderstöd, som
var det enda bidrag som utgick vid denna
tidpunkt.
Socialförsäkringen omfattar försäkring mot
arbetslöshet och sjukdom och även ålderspension
samt är baserad på avgiftsbetalning. Avgifterna
betalas dels av arbetstagaren själv, dels av
arbetsgivaren, varjämte staten tillskjuter resten.
Arbetslöshetsförsäkringen är just den del av
socialförsäkringen, som givit det bästa
understödet. Arbetslöshetsunderstöd utgår alltjämt under
26 veckor, och en arbetslös man med hustru och
två barn erhåller t. ex. 38 s. per vecka.
Åldersförsäkringen medgiver en grundpension
av 10 s. per vecka för ensamstående man eller
kvinna och 20 s. för man och hustru gemensamt.
Därutöver kunna tilläggspensioner beviljas efter
behovsprincipen, som dock icke anses vara så
fordrande, och nästan dubbla pensionen kan på
så sätt erhållas. Tidigare var pensionsåldern lika
för män och kvinnor, försäkrade i
socialförsäkringen, 65 år, men under kriget har pensionsåldern
för kvinnor sänkts till 60 år, vilket medfört, att
ytterligare cirka 400,000 kvinnor kommit på
pension, och därigenom har statens utgiftspost för
pensioner ökats avsevärt. Pensionen utgår vid
uppnådd pensionsålder oavsett om pensionstagaren
har förvärvsarbete eller ej. Dessutom utgår
änkepension mel lOs. per vecka för livstid.
Sjukförsäkringen är den försäkring, som anses
h i varit sämst. Då den statliga sjukförsäkringen
trädde i kraft i juli 1912, kunde en sjuk man
endast erhålla 10 s. par vecka och en sjuk kvinna
7 s. 6 d. från den statliga sjukkassan. T. o. m.
nu år 1943 kan en sjuk man endast erhålla 18s.
per vecka och en ensamstående kvinna endast 15s.
per vecka; efter 26 veckors sjukdom reduceras
dessutom sjukpenningen; familjebidrag utgår ej.
Beveridge-planen föreslår följande understöd
och bidrag i stället för de nuvarande, och de äro
baserade på de ungefärliga levnadskostnaderna år
1942, men skulle bli föremål för omvärdering, om
priserna efter kriget komme att förändras mycket:
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
