allting nytt, och de måste fråga sig fram. Kanske ni själv tycker det vara helt naturligt, att ett äpple, som lossnar från trädet, faller rakt till marken i stället för att flyga upp i luften eller bära sig åt på något annat sätt, men er son vill kanske ha en förklaring på sa- ken. För Newton var detta fenomen in- te självklart, och just genom detta för- hållande leddes han till att uppställa den teori, som kanske mera än någon annan visat sig fruktbärande för naturveten- skaperna, den allmänna gravitations- teorien. Att en nyare teori förklarar tyngdkraften som en egenskap hos det krökta rummet, förringar på intet sätt nyttan och storheten i detta genialiska tankeexperiment. FÖRLORAD ENERGI — ket ohyfsat att äta med fingrarna, eme- dan folk enligt vad man säger inte all- tid är rena om händerna.” Innan Coryate reste hem, beställde han en del sådana ”grepar” för eget bruk, och när han kom hem beslöt han att visa sitt förvärv för sina vänner och bekanta. Han bjöd på middag, och när köttet serverades, tog han fram sin gaf- fel och började äta på italienskt vis. Allas ögon vändes mot honom. När han förklarade, vad det var han använ- de, ville alla titta närmare på det ita- lienska ätverktyget. Gaffeln gick runt hela bordet. Damerna beundrade de prydliga ornamenten, och herrarna fun- no italienarnas <uppfinningsrikedom högst anmärkningsvärd, men alla var HELA AXELN ROTERAR fe = TILL KRAFT- s i & - UJ MASKINEN SAR Kan ni förklara, varför man kan åka skridsko på is? En pojke svarade, att det beror på att isen är hård och glatt, men den förklaringen duger tydligen ej, ty det finns många hårda och glatta ytor, som man inte kan åka skridsko på. Vet ni, att föremål av tenn kan bli för- kylda, och att denna förkylningssjuk- dom är ytterst smittosam, precis som spanska sjukan? Vet ni, varför kanten på undersidan av en fajanstallrik är glaserad, men att glasyren är borttagen från kanten av en tallrik av äkta pors- lin? Kan ni skilja på en gjuten och en pressad kristallvas? Dessa och många andra frågor finner ni svaren till i denna lilla bok. Ni får också reda på hur ni skall prova kvali- teten av bladen i er pennkniv. Håll den mot en slipsten, och se efter hurudana gnistor det kommer från eggen. Om gnistorna grenar ut sig som kvistarna på ett träd, innehåller det stora mäng- der stål. Ju mera gnistorna förgrenar sig, desto större är kolhalten. Men om gnistorna går ut i raka strålar av eld utan att förgrena sig, visar detta att bladet är gjort av smidesjärn och inte av stål. Genom sådana enkla prov kan man många gånger ta reda på vad saker och ting är gjorda av. Vi tillåta oss citera en av de små kul- turhistoriska bilder författaren rullar upp: Är 1608 gjorde en engelsman vid namn Thomas Coryate en resa till Italien. Un- der resan förde han dagbok, där han skrev ner allting som särskilt tilldrog sig hans uppmärksamhet. Han har un- derbara skildringar av palatsen i Vene- dig, av de gammalromerska marmor- templens skönhet och av Vesuvius” skrämmande storhet. Men det var en sak som förvånade Coryate mera än Vesuvius och palatsen i Venedig. På en sida i hans dagbok finner vi- följande anteckningar: ”När italienarna äter kött, använder de små grepar, gjorda av järn eller stål eller ibland av silver. Det anses myc- ENDAST EN MASKIN ARBETAR ense om att italienarna i alla fall var bra enfaldiga, eftersom gaffeln var myc- ket opraktisk att äta med. Thomas Coryate diskuterade proble- met med sina gäster och förklarade, att det inte ansågs fint att äta kött med fingrarna, eftersom folk inte alltid var rena om händerna. Alla blevo häröver övermåttan upprörda. Trodde Mr Cor- yate, att folk i England inte brukade tvätta händerna före måltiderna? Och de tio fingrarna vi fått av naturen, var de inte tillräckliga för oss? Måste vi dessutom ha två konstgjorda fingrar? Coryate måste försöka visa sig på sty- va linan och visa hur lätt det i själva verket var att hantera detta nya verk- tyg. Men den första köttbit han tog upp från tallriken gled av gaffeln och ned på duken. Gästerna ville aldrig sluta att skratta och skämta med honom, och den stackars resenären fick sluta upp att använda gaffel vid sina mid- dagsbjudningar. Det tog femtio år, innan gafflarna kom på modet i England. Det finns en historia om varför folk började an- vända gafflar. Det sägs, att de kom i bruk, när det blev modernt att bära vi- da spetskragar. Dessa kragar satt i vä- gen, när man skulle äta. De tvingade upp hakan i luften och hindrade folk att böja ned: huvudet. Det var som om hu- vudet låg på en stor rund tallrik. Om man har en sådan krage, är det givetvis mera praktiskt att använda en gaffel än att äta med fingrarna. MODERN VERKSTAD VAR MASKIN FÖR SIG KOPPLAS AV ELLER PÅ FRÅN KRAFT- VERKET AA ELEKTRISKA LEDNINGAR Maskinerna, män- niskan och djuren INS IRS SR Maskinerna, K. E':s förlag: Smith: djuren. Rowland och L. G. människan och Våra dagars civilisation har vuxit upp med den moderna naturvetenskapen, och ingen människa kan numera göra an- språk på att vara bildad, om hon inte också känner till något om naturveten- skapen, framhålla författarna T. J. S. Rowland och L. G. Smith i en på K. F:s förlag utkommen bok. I sin bok om ”Maskinerna, människan och djuren” vill författarna inrikta bar- nets intresse på fysikens och kemiens områden. Behandlingen av ämnet gör inte anspråk på att vara akademisk. Författarna ha försökt att dela barnens syn på livet, vilket för dem framstår som en stor lek. Att lära borde vara en trevlig sysselsättning, och en gemyt- lig stämning har alltigenom bibehållits. Innehållet är emellertid alltigenom ve- derhäftigt. Boken är synnerligen lätt- läst och på samma gång högst innehålls- rik, och för den som inte är specialist på allt vad till maskiner hör beredes här tillfälle att i mycket stor utsträckning och under gemytliga former få sina kun- skaper kompletterade. — Översättningen är i allo förtjänstfullt utförd, men ”ibland slumrar ju även den gode Ho- merus”. Så t. ex. har översättaren, som kanske inte är kemist till professionen, i stället för mangansuperoxid råkat skriva magnesiumdioxid. Lämpligast hade ju varit att använda termen brun- sten, liksom ammoniumklorid i detta sammanhang med fördel kunde ha be- nämnts salmiak. + Böcker som dessa ha en utomordent- ligt stor uppgift att fylla, särskilt i vå- ra dagar. För att över huvud taget den jäktade nutidsmänniskan skall kunna få tid och intresse över för att berika sitt vetande på sådana områden, som ej di- rekt tillhör hennes dagliga arbete och närmaste ”intressesfär”, måste det fin- nas böcker, som inom en begränsad ram ger en vederhäftig och sammanfattande framställning av större eller mindre om- råden för vetenskaplig forskning, med hänsyn tagen till den historiska utveck- lingen. Men först och sist måste de va- ra skrivna på ett intressant och med- ryckande sätt, så att man läser dem mer eller mindre som romaner. De här nämnda böckerna få anses som goda fö- reträdare för detta slag av litteratur. INGEN REMTRANSMISSION ELEKTRISKA KABLAR I GOLVET