Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böcker som du bör läsa - Vad är klockan? Tidmätare genom tiderna - 100.000 varför. Rundtur i ett rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad är klockan?
Tidmätare genom
M. Ilin: Vad är klockan? Tidmätare
genom tiderna. K. F:s förlag.
Det är. onekligen svårt för vår tids
människor att föreställa sig, hur värl-
den skulle se ut, om det varken fanns
några klockor eller några lampor. Vil-
ken villervalla skulle det inte bli, om al-
la klockor på en gång skulle stanna, och
om alla lampor och ljus på en gång skul-
le upphöra att fungera! Och dock är
det, mänskligt att räkna, inte så syn-
nerligen länge sedan människorna var
tvungna att reda sig dessa till synes så
oumbärliga nyttigheter förutan. Det är
ett par av de mest intressanta kapitlen
i människans kulturhistoria, som Ilin på
ett högst spirituellt och medryckande
sätt skildrar i sina båda böcker om tid-
mätningens och belysningens historia
genom tiderna. Dessa böcker äro i för-
sta hand skrivna för en ungdomlig lä-
sekrets, men det är svårt att tänka sig
en läsare så gammal, att han inte skulle
bli fascinerad av dessa spännande skild-
ningar, som fångar intresset i minst li-
ka hög grad som den mest välkompone-
rade äventyrsroman. Och vad mera är
— inte ens en ganska allmänbildad lä-
sare kan undgå att efter denna nöjes-
läsning känna sig minst dubbel så bildad
som tidigare.
De äldsta tidmätarna voro av solurstyp,
och med dessa kunde man hjälpligt kla-
ra sig om dagen, under förutsättning att
vädret var vackert. Men en mulen dag
kunde det hända, att den unga grekin-
nan, vars man hade lovat att komma
hem till kvällsvarden, när skuggan blev
tio steg lång, fick vänta en bra stund
med maten. Vattenuren var ganska
besvärliga att sköta, men de hade den
förtjänsten att de utvisade tiden även
i dåligt väder och på natten, varför de
också kallades nattur till skillnad från
daguren och soluren. Skickliga mekani-
ker lyckades åstadkomma verkliga un-
derverk av denna urtyp, såsom t. ex. det
”nattur” som frankernas konung Pippin
den Lille fick som gåva av påven i Rom
eller det ur, som den genom sagorna i
”Tusen och «en natt” så berömde kalifen
i Bagdad, Harun al Raschid, skickade
som present till kejsar Karl den Store.
”Sändebudet överlämnade till kejsaren”,
skriver en samtida krönikör, ”flera gå-
tiderna.
vor, däribland ett förgyllt ur, mycket
konstfullt förfärdigat. En särskild me-
kanism, som drevs av vatten, utvisade
tiden. Uret slog timmarna. Ett erfor-
derligt antal kopparkulor föll varje tim-
me ned i ett kopparbäcken vid urets fot.
Det förbättrade vattenurcet.
En gång i timmen öppnades en av de
tolv dörrar, som ledde in till det inre
av uret, och en riddare framträdde.
Klockan tolv på dagen red från alla tolv
dörrarna ut tolv små riddare, som stäng-
de dörrarna efter sig. Uret hade mån-
ga andra häpnadsväckande egenskaper,
som aldrig tidigare skådats.”
De första verkliga uren kunde se da-
gen först sedan man kommit underfund
med att använda vikter eller ”lod” och
fjädrar som dragkraft och sedan man
studerat pendlarnas regelbundna rörel-
ser. Det första fickuret konstruerades
omkring år 1500 av en urmakare i
Niärnberg, Peter Henlein. Dessa ur voro
gjorda i form av ägg och kallades också
”närnbergerägg”. Snart började man
göra små ur i alla former. Det var
stjärnor och fjärilar och hjärtan och
liljor och kors och dödskallar — allt vad
man någonsin kunde önska sig. Dessa
ur var ofta prydda med miniatyrmålnin-
gar, emaljinläggningar och ädla stenar.
Det hade varit synd att gömma sådana
förtjusande små föremål i fickan, och
därför hängde man dem om halsen el-
ler satte fast dem på bröstet. Urma-
karna blev snart sådana experter, att
de gjorde de allra finaste små klockor,
som kunde bäras som örhängen eller in-
fattas i en ring i stället för en ädelsten.
Det är rent häpnadsväckande, vilka un-
derbara tingestar som kläcktes ut ur
dessa nirnbergerägg. Vilken skicklig-
het fordrades inte för att göra en sådan
ring på den tiden, då allt arbete måste
utföras för hand!
100.000 varför.
Rundtur i ett rum.
M. Ilin: 100.000 varför. Rundtur i ett
rum. K. F:s förlag.
Ett barn anses ju kunna fråga mer än
sju visa kunna besvara. Om detta tale-
sätt skall innebära en sanning, får det
väl i viss mån anses bero på att ett för-
nuftigt svar på en djupsinnig fråga
mången gång skulle överstiga barnets
andliga horisont. De frågor som TIlin
besvarar i ”100.000 varför” är emeller-
tid inte av denna djupsinnigt filosofiska
beskaffenhet. Bokens titel får heller in-
te tas alltför bokstavligt beträffande an-
talet framställda frågor och svar. Men
den pappa och mamma, som tittat ige-
nom dessa roliga ”allmänbildningsfrå-
gor”, har säkerligen många gånger lät-
tare än förut att besvara de tusen si-
nom tusen frågor, som vi hoppas bli dem
förelagda. Vi säger med avsikt hoppas,
ty att ett barn frågar om mycket be-
visar endast, att det är vaket och intel-
ligent. För oss gamla verkar mångt och
mycket så naturligt, som i själva verket
inte alls är naturligt, men för barnen är
LASTEN
FÖRDELAD
LITET
AVSTÅND
CN
aac
= STORT
A AVSTÅND
kx A = Kx AQ
&
BÅDA UTRÄTTAR
LIKA MYCKET ARBETE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>