Vad är klockan? Tidmätare genom M. Ilin: Vad är klockan? Tidmätare genom tiderna. K. F:s förlag. Det är. onekligen svårt för vår tids människor att föreställa sig, hur värl- den skulle se ut, om det varken fanns några klockor eller några lampor. Vil- ken villervalla skulle det inte bli, om al- la klockor på en gång skulle stanna, och om alla lampor och ljus på en gång skul- le upphöra att fungera! Och dock är det, mänskligt att räkna, inte så syn- nerligen länge sedan människorna var tvungna att reda sig dessa till synes så oumbärliga nyttigheter förutan. Det är ett par av de mest intressanta kapitlen i människans kulturhistoria, som Ilin på ett högst spirituellt och medryckande sätt skildrar i sina båda böcker om tid- mätningens och belysningens historia genom tiderna. Dessa böcker äro i för- sta hand skrivna för en ungdomlig lä- sekrets, men det är svårt att tänka sig en läsare så gammal, att han inte skulle bli fascinerad av dessa spännande skild- ningar, som fångar intresset i minst li- ka hög grad som den mest välkompone- rade äventyrsroman. Och vad mera är — inte ens en ganska allmänbildad lä- sare kan undgå att efter denna nöjes- läsning känna sig minst dubbel så bildad som tidigare. De äldsta tidmätarna voro av solurstyp, och med dessa kunde man hjälpligt kla- ra sig om dagen, under förutsättning att vädret var vackert. Men en mulen dag kunde det hända, att den unga grekin- nan, vars man hade lovat att komma hem till kvällsvarden, när skuggan blev tio steg lång, fick vänta en bra stund med maten. Vattenuren var ganska besvärliga att sköta, men de hade den förtjänsten att de utvisade tiden även i dåligt väder och på natten, varför de också kallades nattur till skillnad från daguren och soluren. Skickliga mekani- ker lyckades åstadkomma verkliga un- derverk av denna urtyp, såsom t. ex. det ”nattur” som frankernas konung Pippin den Lille fick som gåva av påven i Rom eller det ur, som den genom sagorna i ”Tusen och «en natt” så berömde kalifen i Bagdad, Harun al Raschid, skickade som present till kejsar Karl den Store. ”Sändebudet överlämnade till kejsaren”, skriver en samtida krönikör, ”flera gå- tiderna. vor, däribland ett förgyllt ur, mycket konstfullt förfärdigat. En särskild me- kanism, som drevs av vatten, utvisade tiden. Uret slog timmarna. Ett erfor- derligt antal kopparkulor föll varje tim- me ned i ett kopparbäcken vid urets fot. Det förbättrade vattenurcet. En gång i timmen öppnades en av de tolv dörrar, som ledde in till det inre av uret, och en riddare framträdde. Klockan tolv på dagen red från alla tolv dörrarna ut tolv små riddare, som stäng- de dörrarna efter sig. Uret hade mån- ga andra häpnadsväckande egenskaper, som aldrig tidigare skådats.” De första verkliga uren kunde se da- gen först sedan man kommit underfund med att använda vikter eller ”lod” och fjädrar som dragkraft och sedan man studerat pendlarnas regelbundna rörel- ser. Det första fickuret konstruerades omkring år 1500 av en urmakare i Niärnberg, Peter Henlein. Dessa ur voro gjorda i form av ägg och kallades också ”närnbergerägg”. Snart började man göra små ur i alla former. Det var stjärnor och fjärilar och hjärtan och liljor och kors och dödskallar — allt vad man någonsin kunde önska sig. Dessa ur var ofta prydda med miniatyrmålnin- gar, emaljinläggningar och ädla stenar. Det hade varit synd att gömma sådana förtjusande små föremål i fickan, och därför hängde man dem om halsen el- ler satte fast dem på bröstet. Urma- karna blev snart sådana experter, att de gjorde de allra finaste små klockor, som kunde bäras som örhängen eller in- fattas i en ring i stället för en ädelsten. Det är rent häpnadsväckande, vilka un- derbara tingestar som kläcktes ut ur dessa nirnbergerägg. Vilken skicklig- het fordrades inte för att göra en sådan ring på den tiden, då allt arbete måste utföras för hand! 100.000 varför. Rundtur i ett rum. M. Ilin: 100.000 varför. Rundtur i ett rum. K. F:s förlag. Ett barn anses ju kunna fråga mer än sju visa kunna besvara. Om detta tale- sätt skall innebära en sanning, får det väl i viss mån anses bero på att ett för- nuftigt svar på en djupsinnig fråga mången gång skulle överstiga barnets andliga horisont. De frågor som TIlin besvarar i ”100.000 varför” är emeller- tid inte av denna djupsinnigt filosofiska beskaffenhet. Bokens titel får heller in- te tas alltför bokstavligt beträffande an- talet framställda frågor och svar. Men den pappa och mamma, som tittat ige- nom dessa roliga ”allmänbildningsfrå- gor”, har säkerligen många gånger lät- tare än förut att besvara de tusen si- nom tusen frågor, som vi hoppas bli dem förelagda. Vi säger med avsikt hoppas, ty att ett barn frågar om mycket be- visar endast, att det är vaket och intel- ligent. För oss gamla verkar mångt och mycket så naturligt, som i själva verket inte alls är naturligt, men för barnen är LASTEN FÖRDELAD LITET AVSTÅND CN aac = STORT A AVSTÅND kx A = Kx AQ & BÅDA UTRÄTTAR LIKA MYCKET ARBETE