sh. [3 na RSA Si nn FA Nn i Romerskt slagg — medeltida tyskt byggnadsmaterial Under de senaste årtiondena har man, enligt en uppsats i ”Forschungen und Fort- schritte” av dr.-ingeniör Ernst Samesreu- ther, påträffat talrika lämningar efter ro- merska vattenledningar, vilka vittna om romarnas ingeniörskonst. I motsats till i medelhavsområdet brukliga akvedukter, som ofta gåvo landskapet sin prägel, vo- ro dessa på grund av klimatiska förhål- landen mestadels förlagda under jor- den. Detta förhållande tillsammans med en viss yttre oansenlighet gjorde, att de icke förrän nu blivit närmare undersökta. Bland de c:a tvåhundra ledningar, som man känner till, finnas byggnadssätt från enkla trärör till komplicerade stollgångar representerade. På samma nivå stå in- stallationerna, och man har t. o. m. på- träffat ledningskranar, som efter behag kunde släppa på varmt eller kallt vat- ten. Särskilt intressanta äro de stora fjärr- ledningarna, som t. o. m. skulle uppfylla nutida fordringar. Av dessa är den 80 km långa Eifelkanalen den mest kända. Den kunde leverera 2 kubikmeter vatten i sekunden och försåg det romerska Köln med friskt källvatten Den är så väl gjord, att den utan vidare skulle kunna begag- nas, om man inte under medeltiden ha- da brutit bort stora sträckor. Under den- na tid förstod man även att på ett skick- ligt sätt använda de avlagringar, som un- der tidernas lopp avsatt sig på kanalens botten och väggar. Det egendomliga med dessa av mycket kalkhaltigt vatten uppkomna avlagringar är, at de strängt taget varken bestå av naturlig sten eller konststen, sådan som användes i våra dagar. Det är snarare ett material, som bildats genom oavsiktligt samarbete mel- lan naturen och människan och som se- nare kommit till användning för vissa än- damål. Flera av de romerska kanalanläggnin- garna i Rhenländerna fingo sitt vatten från trakter med kalkhaltig berggrund. När : nu tillräckliga filtrerings- och re- ningsanläggningar saknades, blev följ- den, att i bottnen och på sidorna av mur- verket avsatt sig ett lager ”kanalslagg”, som tilltog i tiocklek. I breda ledningar blev detta lager i bottnen ända till 30 cm tiockt, medan det på väggarna blev tunnare uppåt. 3 cd Redan under den tidigaste "medeltiden var denna slagg på grund av sitt mar- morlika utseende högt uppskattad som byggnadsmaterial, vilket hade till följd, att under tidernas lopp långa sträckor av akvedukterna revos ned. ; : Genom slipning och polering får så- dant kanalslagg samma utseende som ljus resp. jordfärgad marmor. Det skiljer sig från riktig marmor därigenom att det är genomdraget ay ljusare eller mörkare, .nöstan parallella, vågformiga linjer lik- "nande ärsringarna i ett träd. Dessa lin- jer ha uppstått genom de periodiska av- agringarna, som, beroende på årstiden, hade olika sammansättningar. Genom kemiska undersökningar har materialet konstaterats till största delen bestå av kol- syrad kalk. Dessutom innehåller det spår av magnesium, aluminium och kiselsyra. Beroende på skiktets tjocklek, använ- des stenen under medeltiden till altar- och gravstenar, arkitektonisk utsmyck- ning av rum och fasader, ja, t. o. m. till 3 meter höga pelare. För att kunna få materialet i oskadat skick, måste det omgivande, mestadels betonghårda mur- verket försiktigt avlägsnas. 30 2 2 DTE 2254 ; INST TIN Slaggbildning i Tanka Eifelkana- Att man redan tidigt använde slaggen för dekorativa ändamål omtalas av Al- brecht Dörer i hans holländska dagbok, ehuru man länge icke förstod vad han menade. Dörer talar i denna dagbok bl. a. om pelare av ”Gossenstein”, som kej- sar Karl lårnt sätta upp i Mönstern i Aachen och vilka han själv sett. Nu äro dessa pelare för länge sedan borta och h3 ersatis med andra. När man i mitten på 18-hundratalet re- staurerade gamla kyrkor i Eifelområdet, upptäckte man likheten mellan materialet i dem och slaggbildningarna i Eifelkana- len, vilka en gång använts som bygg- nadsmaterial, och vilket användningssätt bildat skola, ja, kanske rent av bildat en liten industri. Sensationell avbländ- ningsapparat Från Amerika meddelas, att en fabrik i Madison, staten Newvyork, framställt en apparat, med vilken det är möjligt att själv blända av ljuset på en mötan- de bil på ett avstånd av ända upp till 150 m. Apparaten består av en kombi- nerad radiosändare och radiomottagare, vilken lär fungera så finurligt, att sam- tidigt som man bländar av sitt eget ljus avbländas också den mötande bilens. Än- nu så länge har apparaten endast det felet, att den väger hela 9 kg., men när fabrikationen kommer i gång, så att det kan bli serietillverkning, beräknar man att kunna göra apparaten betydligt lät- tare. Cykelpumplås Det är inte bara här i Sverige, som cy- kelpumparna ha visat en förvånande förmåga att försvinna." Det är ocksä rätt vanligt i Danmark, och därför har en dansk ingenjör uppfunnit ett cykel- pumplås. Låset består av ett särskilt beslag, som anbringas kring pumpen, vilken låses samtidigt som man låser cykeln. : NY PRAKTIS ning för kranar som synes ha många företräden. Den är gjord av en gum- mikomposition och har en sådan form, att den varken vrider sig eller slites ut mot ventilsätet. En annan fördel med densamma är, att den kan fastsättas med bara fingrarna. Till packningen hör en särskild skruv, som är försedd med en ränna i huvudet. För att fastsätta den nya packningen, måste först den gamla skruven avlägs- nas och ersättas med den nya, som skru- I USA har uppfunnits en ny pack- K PACKNING Den nya skruven skruvas fast. Lägg mäs- singspack- ningen över skruven. Kläm gum- miringen in i rännan på skruv- huvudet. . vas fast ordentligt. Över densamma lägges mässingspackningen varpå en gummiring pressas in i rännan på skruv- huvudet. Gummiringen är dimensione- rad så, att den kan vrida sig fritt i rännan. När kranen öppnas, vrider sig packningen med, men så snart gummi- ringen vidrör ventilsätet, stannar den medan det fortfarande finnes ett visst spelrum mellan den tunna metallpack- ningen och den roterande ventilspindeln. Uppfinningen är patenterad. ; M TEKNIK för ALLA I