TfA:s följetong:

</img>

Resan till KEN
AV CHRISTIAN HAUGEN

Sammandrag av det föregående:

Dick Wayne, Daily Mails berömda
korrespondent, på återväg från en misslyckad
reportageresa, träffar av en händelse i Aden sin
gode vän, äventyraren sir Reginald Faversham.
Denne berättar för honom om ett sällsamt
äventyr, som han upplevat på en ö i Indiska
Oceanen. Av berättelsen framgår att det
gäller ingenting mindre än ett rymdfartyg från
en fjärran planet, som landat på ön. Wayne
går ombord på Favershams lustjakt, som
lättar ankar och sätter kurs på den obebodda
ön. Under resan berättar Faversham att
mannen från Ken, den okända planeten, kommit
till jorden för att söka hjälp mot en
fruktansvärd fara, som hotar hans värld. Wayne
är först misstrogen, men fängslas allt mer
och mer av äventyret medan lustjakten
”Stjärnan” närmar sig ön.

(Forts. från föreg. n:r.)

”Stjärnan” darrade från för till
akter och ur maskinrummet hördes
ett djupt, entonigt brummande; det
var de två stora motorerna, som
arbetade för fullt. De hade varit i full gång
oavbrutet de senaste tjugufyra
timmarna. Havet låg fullkomligt stilla, inte
en krusning syntes på de oljeblanka
dyningarna. Dick Wayne stod lutad
mot relingen och tittade bort mot ön,
som fartyget nu närmade sig med 20
knops fart. Sedan över en timme,
sedan soluppgången, stod han här utan
att röra sig och betraktade det
efterlängtade målet för färden. Där skulle
ju äventyret börja, det oerhörda
äventyret, som han ännu inte vågade tro
på, hur gärna han än ville det.

Hans sunda förnuft kunde inte låta
bli att ständigt på nytt tvivla och göra
invändningar, fastän alla invändningar
och motbevis, som han framfört,
avvisats och slagits tillbaka.

Under hela färden hade deras
samtal endast rört sig om ”Tagan” och
dess kapten, om planeten Ken och
vampyrödlorna. Och Wayne hade fått
höra nästan allt, som Faversham visste
därom.

Han hade fått höra att flygkroppen
på ”Tagan” hade formen av en
vattendroppe, var tjugo meter hög och
hundra meter lång. Då det inre emellertid
innehöll ett otal märkvärdiga maskiner
hade flygskeppet inte på långt när så
stor bärkraft, som dess storlek lät
förmoda. De fyrtio ton vapen och
ammunition, som ”Stjärnan” hade tagit ombord
för kampen mot den italienska
guvernören, tillsammans med de fyrtio ton den nu
hade med sig, var hela den last, som
flygskeppet förmådde bära, utom den
utrustning som behövdes för den långa
färden.

Vad Iffi Nevo, mannen från Ken,
beträffar hade han enligt Favershams
relation absolut ingenting särskilt att
uppvisa. Hans panna var en aning
högre, bredare och kullrigare än hos
de flesta jordmänniskor och hans
bakhuvud större. Invånarna på Ken hade
säkert i genomsnitt en större skalle och
alltså en större hjärna än deras jordiska
bröder.

Man levde emellertid på Ken under
nästan samma förhållanden som på
jorden, eller hade åtminstone gjort det
ända tills man fick en andra sol till
skänks. Man använde skedar, knivar
och gafflar och livnärde sig
huvudsakligen av grönsaker och fisk, utan att
helt utesluta kött och fett. Då de hade