Teknisk och kommersiell framåtanda inom träförädlingen

En industrigren som bland många andra är ett exempel på anpassningsförmågan och dess betydelse, är träförädlingen. Det kan vara av värde att lämna en summarisk bild härav. Ursprungligen var det sågverken, som skötte om förädlingen av träet i våra skogar, framför allt sedan ångdriften införts på 1850-talet. Under nästa decennium tillkommo träsliperierna för tillverkning av mekanisk massa. På 1870-talet började den kemiska förädlingen av träet till cellulosa, varav sulfatmetoden var en utländsk och sulfitmetoden en svensk uppfinning. Vid sekelskiftet blev också papperstillverkningen en viktig exportindustri. En del av det avverkade träet hade av ålder kolats för järnbrukens behov, först i milor, sedan i ugnar, som möjliggjorde tillvaratagandet av biprodukter. Betecknande för denna samverkan mellan träet och järnet är, att många pappersbruk leda sitt upphov från gamla järnbruk. Ännu i dag syssla stora företag med förädling både av skog och malm. Då sågverksindustrien omkring 1900 började stagnera, gällde det för hithörande företag att söka nya former för träets förädling. Anpassningen medförde tillverkning av kryssfanér och wallboard samt färdiga trähus. Wallboardindustrien är blott något över 10 år gammal och har delvis varit beroende av export. Då de viktigaste marknaderna nu spärrats, har det gällt att ta nya tag. Resultatet har bl. a. blivit en högporös fiberprodukt med isoleringsförmågan likvärdig med korkens. I samband med tillverkningen av träfiberplattor har man även experimenterat med utvinning av terpentinolja. Sulfatindustrien har också haft sina problem. Genom blekning har man lärt sig framställa vit kraftmassa, varom närmare på tal om pappersindustrien. Sulfatmassan lämnar även material till konstsilke och konstull. Det flytande hartset i avfallslutarna förädlas till tallolja, som f. n. levererar hälften av råmaterialet för vår tillverkning av såpa. Ur lutarna kunna vidare fås produkter, som behövas inom färgämnesindustrien, samt råterpentin, som är användbar för bildrift. Ur det flytande hartset kan framställas lim för kraftpappersbrukens behov. I bakgrunden skymta möjligheter att utvinna material för konsthartstillverkning m. m. Sulfitindustriens högsta förädlingsprodukt är silkesmassa, på vilket område Sverige intar en kvalitetsställning. Cellophan är en annan av dess produkter. Cellullen har blivit aktuell genom bristen på andra textilvaror. Motorsprit erhålles genom förjäsning av sockret i avfallslutarna. Den har efter att länge ha strypts genom en oklok lagstiftning på sistone kommit till heders på grund av bensinbristen. Utvinningen av sprit kan ökas genom hårdare kokning av sulfitmassan, som därigenom blir så lättsmält, att den kan användas som kreatursfoder, vilket blivit av betydelse genom bristen på kraftfoder. Fodercellulosan är lämplig för hästar, s. k. trähavre. För nötkreatur kompletteras den med foderjäst och för svin med glykosfoder, vilka båda produkter utvinnas ur avfallslutarna. Dessa utgöra även utgångspunkt för en mängd kemiska produkter av betydelse för olika industrier. Sedan så mycket motorsprit som möjligt uttagits ut träet, kan återstoden användas för tillverkning av bränslebriketter. Ur sulfitspriten kan bl. a. framställas aceton och kemikalier, som behövas inom läkemedelsindustrien. Cellulosan kan även bli utgångspunkt för tillverkning av konstmassor efter utländskt mönster. Vår pappersexport har främst omfattat omslagspapper, därnäst tidningspapper och slutligen finpapper. Exportspärren har framtvungit försök att genom nya produkter mildra dess verkningar. Den förut nämnda vita sulfatmassan är sålunda användbar för tillverkning av livsmedelsemballage. Den minskade efterfrågan på kraftpapper har medfört en ny tillverkning av kraftemballage i form av papplådor och papperssäckar, som kunna ersätta trälådor och jutesäckar. Träkolningen har som bekant fått ett oerhört uppsving genom bilarnas övergång till gengasdrift. Enligt gjorda beräkningar måste träkolsproduktionen för ändamålet ungefär fördubblas, varvid dock enklare röjnings- och gallringsvirke kan komma till användning. Stora anläggningar för ugnskolning äro under utförande och möjliggöra utvinning av värdefulla biprodukter. Bland dem kunna nämnas ättika, terpentin, beck, träsprit och trätjära, vilken sistnämnda är användbar som drivmedel för fiskebåtmotorer. Om vi till sist nämna, att ur tallstubbar (s. k. töre) kan erhållas exempelvis terpentin, tjära och harts, ha vi i korthet skisserat den senaste utvecklingen på träförädlingens område. Den vittnar förvisso om en teknisk och kommersiell framåtanda, som på många områden möjliggjort inhemsk fabrikation av förut importerade produkter eller ersättning för dessa. Vad framtiden ytterligare kan bära i sköte kan f. n. ej överblickas. Att nya initiativ ej komma att fattas från den fria företagsamhetens sida är emellertid säkert. Kanske kan en omfattande kemisk industri uppbyggas med hjälp av ligninet — träfibrernas bindeämne i veden — vilket utgör en betydande del av cellulosafabrikernas avfallslutar. Hittills har blott en ringa del utnyttjats av de till cirka 1 million ton per år beräknade organiska ämnena i dessa lutar. Till sist må påminnas om de möjligheter till förädling av i våra barrträd och ökning av skogarnas avkastning, vilka den moderna växtforskningen ställt i utsikt och som på lång sikt öppnar viktiga perspektiv för vår träförädling. <tab>T—s.