hästskoformiga, med apparater
överlastade kontrollbordet.
— Det var ganska invecklat och
svårt, sade han.
— Men det är det inte alls, avbröt
honom Nivo. Om ni kommer hit och
sätter er skall jag visa er.
Wayne bytte plats med honom och
grep styret.
— Det är väl meningslöst att styra,
sade han.
— Ja, i varje fall de närmaste
fjorton dagarna, ända tills vi uppnått en
tre gånger större hastighet än ljuset.
Men vi använder ändå ratten. Den
står i förbindelse med de sexton
aktermotorerna, som ligger längst akterut,
fyra på varje sida samt fyra uppe och
fyra nere. Som ni ser är väggarna och
taket här inne uppdelade i fyra fält
genom ett horisontalt och ett vertikalt
streck. Rakt framför er, i översta
vänstra fältet, just i hörnet vid
skärningspunkten mellan de två strecken, ser ni
den klarast stjärnan i Centaurens
stjärnbild. Så länge stjärnan inte
ändrar plats har ”Tagan” rätt kurs.
Skulle den däremot förskjutas åt höger, över
strecket, vrider ni ratten en fjärdedels
omkrets i samma riktning. Därigenom
startas en av de fyra
styrbordsmotorerna och flygskeppets akter förskjuts åt
vänster. Så snart stjärnan åter
intagit sin vanliga plats eller något längre
fram vrider ni tillbaka ratten och en av
de övre motorerna träder i verksamhet
och trycker ner aktern. Skulle stjärnan
flytta sig mot vänster, så måste både
en av sidomotorerna och en av de undre
motorerna sättas i gång, vilket tillgår
så att ni vrider ratten en fjärdedel åt
vänster och sedan skjuter fram den en
smula. Det är allt. För övrigt sköter
motorerna och maskineriet allt det andra
på egen hand.
Men hur kommer det sig att ”Tagan”
inte behåller kursen utan någon
avvikelse?
— Det är framförallt de många
motorernas fel. En småsak, den allra
minsta oregelbundenhet i deras
verksamhet kan inverka på detta. Dessutom
inverkar, fastän i mindre grad, även
rymdkropparnas dragningskraft på vår
kurs. Jupiter till exempel framkallar en
lätt avvikelse, och för en stund sedan
gjorde sig dragningskraften från
Saturnus märkbar. Men nu är vi utanför
dess bana, och då Uranus och Neptuns
ligga på alltför stort avstånd och
dessutom är alltför små kommer vi inte att
märka någonting av dem.
— Utanför solsystemet kommer vi väl
på sin höjd att stöta på en eller annan
oskadlig komet?
— Nej, tyvärr. Vi löper fara att
hamna mitt i ett system av döda
himlakroppar och därför måste ni, när ni har
vakten, ge akt på denna visare.
Nivo lade handen på en glaskupa,
under vilken en visare hängde på en tunn
silkestråd. Den darrade som en kompass
nål.
— Om vi råkar komma in i
gravitationsfältet för någon himlakropp ger
denna visare utslag. Som ni ser visar
den nu i riktning mot solen och den
kommer väl fortfarande att göra det tills vi
kommit ett par ljusdagar ut i
världsrymden — om vi inte under tiden skulle
stöta på en irrande himlakropp. I så fall
vrider den sig och visar i vilken riktning
den befinner sig. Är det en himlakropp
av solens eller Jupiters storlek, så ger
nålen utslag redan på ett avstånd av tre
hundra miljoner till fyra miljarder
kilometer, och även om vi uppnått en tre
gånger större hastighet än ljuset är det
ännu tids nog att ändra kursen. Är det
emellertid en helt liten planet, till
exempel av jordens storlek, och stötte vi
samman med den, skulle vi vara
förintade inom loppet av en sekund. Men
som sagt det finns utrymme nog i
världsrymden och faran för en
sammanstötning är utomordentligt liten.
— Men meteorer finns det ju massor
av och en sådan på en eller två ton skulle
säkert krossa oss i tusen stycken innan
visaren ens haft tid att varna oss
genom att ge utslag.
— Jo, det stämmer, men vår kurs
genom eteroceanens väldiga rymder är så
smal och svår att träffa, att vi säkert
lyckligen kommer att uppnå vårt mål.
Först på Ken börjar farorna!
<tab>
(Forts. i nästa nummer.)
En planets
omloppstid
Lösning av problemet: Om jorden
behöver 365 dygn för ett varv kring solen,
så gör den på 584 dygn 584/365 varv.
Förkortat med 73, blir detta bråk 8/5
eller 1 3/5. Tills Venus åter befinner
sig rakt mellan jorden och solen, måste
hon ha gjort precis ett varv mer än
jorden, således 2 3/5 eller 13/5 varv.
Anmärkning: Genom misstag hade
figurerna i ett föregående nummer bli-
vit upp- och nedvända; de böra se ut
så här:
</img>
<tab>Ernst Bepperling.
100.000 kronor
kan Ni vinna på de försvarsobligationer,
som Jules Verne-Magasinet utdelar till
pristagarna i den pågående tävlingen
FÖRSVARSLÅNETIPSET
Jules Verne-magasinet</img>
Tippa
varje
vecka!
Närmare detaljer och tävlingsregler i veckans n:r
