Många gånger händer det, att man t. ex. vill kapa av botten på en glas- flaska eller burk. I nittionio fall av hundra låter man emellertid arbetet vara, ty det är — enligt vad man lärt | av föregående misslyckade försök — svårt, och resultatet blir ofta dåligt. Det är just med tanke på dylika till- fällen, som denna enkla anordning sett dagens ljus, och använd tillsammans med en svarv uträttar apparaten rena underverk när det gäller kapning av glasrör, flaskor, burkar och mycket annat. Apparatens allmänna konstruktion framgår av fig. 1: ”Sågklingan” är en stålskiva, 1,5 mm tjock och 250 mm i diameter. Glasföremålet tryckes mot den roterande skivan — som undan för undan förses med slipmedel — och stålskivan äter sig allt längre och längre in i glaset. Fig. 2 visar således en delvis avsågad glasflaska. Arbetsstyckets hållare göres av trä och i supportform — se fig. 4. Först tillverkas en grundplatta, som måste utformas individuellt för att passa på den svarv, som skall användas. Som synes av fig. 1 kan denna detalj ut- formas så, att densamma kan fast- spännas vid svarvens prisma eller sup- port med en skruvtving. ”SÅGNING” AV GLAS — elt intressant uppslag Nästföljande arbete består i till- verkning av den egentliga hållaren enligt fig. 4, som måste göres ställbar för att passa olika stora arbetsstycken. Vidare måste den övre delen av hålla- ren vara skjutbar i förhållande till det nedre fundamentet, för att möjliggöra matningen mot stålskivan. En tyngd, som är variabel, kan man lätt göra av en plåtburk, som fylles med sand. Monterad på det sätt, som visas i fig. 1 och 2 drar således tyngden arbets- stycket mot stålskivan med konstant styrka. Hållaren kan göras av vanliga fu- rubräder, men det är mera fördel- aktigt att använda björk, bok eller ek — särskilt om anordningen bygges med tanke på framtida användning. Fastspänningsanordningen består av en läderrem samt två ställbara trä- klotsar — se figurerna 3 och 4! Ar- betsstycket kan således hållas fast ab- solut stadigt, vilket är en nödvändig förutsättning för gott arbetsresultat. Stålskivan (250 X 1,5 mm) fästes vid en kraftig bult och spännes fast i svarvchucken. Om så visar sig nödvän- digt, svarvar man av kanterna och rik- tar skivan, så att den ej kastar utan går absolut jämnt. Arbetsstycket, som skall bearbetas, spännes fast på sin PÅR FöRrR STÄL SKIVAN Ba BHAL BORRADE PÅ CA 505 z :S AVSTÅND FRÅN CA VARANDRA I TOx300x260 74 I 1 ,20x40x 3004, LEDSPÅRSKLOT: s FÖR GTÅLSKIVAN TAGNINGAR M x9 YA LET SLIP D 25 (2 NSELA TILLFÖR RR sSTÅLSKIVAN MEDY- EN PE MAX. HASTIG" HET Ma FALL ATT ARBETSSTYCKET TRYCKES MOT STÄLSKIVAN rn aÄRT PLÅTBURK FYLLD MED SAND plats, varefter »sågningen» kan börja. Härvid bör skivan inte ha högre has- tighet än högst 200 varv per minut. Den rätta farten kan man lätt experi- mentera ut själv. Slipmedlet, som tillföres stålskivan medelst en pensel, utgöres av smärgel- eller karborundumpulver blandat med vanlig maskinolja. Oljan kan gärna ' vara en mindre god kvalitet eller ock- « så använd, t. ex. tagen från vevhuset på en bilmotor. Bästa resultatet upp- nås i allmänhet genom användning av medelgrovt slippulver. Som regel gäl- ler emellertid, att finare pulver använ- des för mindre arbeten och grövre pulver för större. Under tiden, som arbetet pågår, kan man överlåta åt tyngden att mata fram arbetsstycket. Vid arbetets slut, när stålskivan så gott som ätit sig igenom glaset, är det dock klokast att sköta frammatningen för hand, så att trycket ej blir för starkt och före- målet skadas. Å MR HOBBY. TEKNIK för ALLA 29