Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Etsning — en orneringsteknik för metall, av Heribert Seitz - Högetsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Detalj av sadelbom av järnplåt från Gustav Vasas tid. Mot den mörkt blå-
anlupna bottnen är det rika rank- och groteskmotivet svagt nedetsat och
brännförgyllt. — Livrustkammaren.
komma om man vill behandla metall
i form av plåt e. d., alltför tjocka el-
ler kraftiga dimensioner försvåra el-
ler kanske helt omöjliggöra denna
teknik. I modern tid med dess stör-
re maskinella möjligheter, får emel-
lertid många gånger drivningen, som
ju måste göras för hand, ge vika för
pressningen. Graveringen är obero-
ende av godsets tjocklek, men försvå-
ras understundom av hårdheten hos
vissa metaller ; den omöjliggöres dock
ingalunda, vilket framför allt gångna
tiders utomordentligt praktfulla gra-
verade stålföremål, t. ex. vapen, bära
tydligt vittne om. Den kanske än i
dag mest använda tekniken i fråga om
metallytans ornering torde emellertid
vara etsningen, varför vi här nedan
komma att lämna en beskrivning på
hur denna teknik utfördes, när den
stod i sitt flor.
Hur många gånger ha vi ej stannat
4 TEKNIK för ALLA
vid järnaffärernas skyltfönster och
låtit blicken glida över de många sir-
ligt mönstrade föremål — oftast här-
stammande från Eskilstuna, vår sven-
ska motsvarighet till det-berömda
Sheffield — pappers- och pennknivar,
saxar, brevpressar, fotografiramar
och mycket mera, alla ornerade just
med etsning och f. ö. vanligen dess-
utom förgyllda. Även om denna form
för användandet av orneringstekniken
i fråga kanske mest är avsedd som
ett dragplåster för turister, utvisar
dock dess förekomst fortsättandet av
en lång tradition. Ty konsten att et-
sa är gammal i vårt land. Den inför-
des med visshet hit under Gustav II
Adolfs tid av Caspar Kohl, som in-
flyttade år 1623; troligen har dock
etsning redan tidigare utövats här. På
kontinenten stod etsningskonsten se-
dan länge i sitt flor, redan under
1400-talet använde man sig nämligen
av etsning för att smycka sina vapen,
t. ex. i Italien, Tyskland och Frank-
rike.
Man skiljer beträffande etsning på
två typer. Den ena är högetsning,
vilken utföres så att metallens ur-
sprungliga yta bildar det mönster man
önskar framställa. Detta mönster
framstår alltså mot en nedetsad bot- I
ten. Den andra kallas på fackspråket I
radering. Här är själva mönstret ned-
etsat, varvid den ursprungliga ytan
kommer att utgöra en botten eller
bakgrund häremot. Med djupetsning
avses i allmänhet endast, att själva
etsningen = gjorts anmärkningsvärt
djup, oavsett om det gäller högetsning
eller radering. Emellertid står ets-
ningen många gånger ej ensam som
orneringsteknik, den åtföljes sålunda
ofta av förgyllning eller färganlöp-
ning eller ofta av bådadera. På grund
härav komma vi att här även redo-
göra för hur dessa orneringar utfö-
ras.
härstamma från en ståletsare av gam-
la stammen i Eskilstuna, Karl G. An-
dersson, som kom i yrket redan un-
der 1870-talets slut och alltså har vi-
da mer än ett halvt sekels erfarenhet
att ösa ur. Och så låter vi mäster
De uppgifter som följa nedan i
Tala: |
HOGETSNING
(det ornamentala mönstret bildat av
den ursprungliga ytan mot en ned-
etsad botten).
Det önskade mönstret utritas, ”må-
las”, med en etsningsgrund (av yr-
kesmännen kallad ”färg”) bestående
av blålera, fint riven i linolja. Sedan
denna utritning fått torka, i regel
ungefär ett dygn (blivit ”skinntorr”),
företages själva etsningen. Salpeter-
syra, så mycket utspädd med vatten,
att den vid prov ej fräter på etsnings-
grunden, påstrykes med en bomulls-
sudd, fastsatt på en träpinne. Denna
påstrykning upprepas några gånger |
tills de nedetsade partierna synas fär-
digbehandlade. Det hela avsköljes
därefter i vatten samt avputsas med
pulveriserad trippel, utrörd i vatten
(pulveriserad krita kan även använ-
das, ehuru ej med samma goda re-
sultat). Torkning med linnetrasa.
Etsning utförd enligt denna metod
blir tämligen grund och kallas slätets-
mng.
Önskas djupare nedetsnming förfa-
res till en början enligt ovanstående
metod. När etsningsgrunden ar
”skinntorr”, värmes emellertid före-
(om FK) (ter fen (sr at lor
KA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
