GCengas för alla: KÖOLGAS oc VEDG ANN Av civilingenjör TORE PORSANDER Skillnaden mellan kolgas och vedgas är principiellt ingen alls, eftersom de framkommit genom samma slag av ke- miska processer. De kunna båda ersät- tas med ordet generatorgas, alltså just den gas, som erfordras för motorns drift och som vi stiftat bekantskap med i tidigare artiklar. Med kolgas menas därvid en generatorgas, som alstras i en kolgasgenerator och med vedgas en generatorgas, som alstrats i en vedgas- generator. Betrakta vi dock de båda gaserna i det ögonblick, som de träda ut ur sina respektive generatorer, kan i allmänhet en viss skillnad erhållas. Ved- gasaggregatet är betydligt känsligare beträffande anpassningen mellan aggre- gatets storlek och motorstorleken. Är denna anpassning utförd rätt, så att lämplig temperatur verkligen erhålles inuti fyren i vedgasgeneratorn, blir den erhållna vedgasen av mycket god kva- litet och skiljer sig praktiskt taget ej från sammansättningen av kolgasen, frånsett en viss halt av vattenånga, som dock borttages vid gasens vidare passage genom renarsystemet. Är där- emot anpassningen mindre god, kan man icke undvika, att en del fria syror, tjär- ämnen, hartsämnen m. m. följa med generatorgasen ut i renaresystemet och kanske till och med delvis ända fram tis motorn, som därvid på ganska kort tid kan försämras. Man kan ju säga, att kolgasgenera- torn arbetar med en förädlad form av vedgasgeneratorns bränsle. Tjärämnen och syror ha redan försvunnit i och med kolningen, och återstoden, kolbränslet, består av rent kol. I vedgasgeneratorn har kolningen flyttats in i själva gene- ratorn, vilket förklarar, varför en ved- gasgenerator till sin konstruktion är be- tydligt mer komplicerad än en kolgas- generator. Likaså måste själva renare- systemet i ett vedgasaggregat bli mer omfattande än renaresystemet i ett kol- gasaggregat. Härigenom blir å andra sidan kolgasaggregatet mera känsligt för orent bränsle, d. v. s. ofullständigt kolade kolstycken, där fortfarande en del tjärämnen finnas kvar. Det van- liga renaresystemet för kolgasen har ingen möjlighet att befria gasen från dessa föroreningar, då det ju icke heller är konstruerat med tanke på, att dylika föroreningar skola kunna komma med. En annan principiell skillnad mellan kolgasgeneratorn och vedgasgeneratorn 8 TEKNIK för ALLA fe Detta är sista Grtölreln L denna serie. Tidigare artösdar voro in Aredla IL n:ris 8, 9, Il och 12 i; år. NN &/ ligger i den olika förbränningstempera- turen i själva fyren. I kolgasgeneratorn räcker det, om temperaturen inuti fy- ren tillåter en ordentlig förbränning med efterföljande reduktion av den bil- dade koldioxiden till koloxid. I vedgas- generatorn är fordringarna betydligt större. Här måste temperaturen vara så hög, att alla tjärämnen fullständigt förbrännas liksom alla hartser och sy- ror, som ju alltid finnas med i själva veden. Härigenom ombildas dessa olika ämnen till brännbara gaser, som bilda ett verksamt tillägg till gengasen. Är däremot denna förbränningstemperatur ) = ME lif SIN ST CA ; 4 PR - NSL LÅ / / NW Fe VAN S BG UN = J///h: AS SÅ N N (FANS / og Zz AN H[- Z M | 2 (AN Oo iu Fig. 1. icke tillräckligt hög, uteblir denna för- gasning, och tjäran stannar kvar i ge- neratorn eller ger sig delvis med ut i renaresystemet. I båda fallen kommer den att vålla mycket ohägn och ställer till en hel del extra besvär för föraren. Det är således tydligt, att ett val av lämplig vedgasgenerator kräver en hel del omtanke. Det är en ganska vanlig föreställning hos många gengasförare, att tar man bara till aggregatet så stort, att det med säkerhet räcker till under alla förhållanden, så är problemet löst. Det visar sig dock ganska snart, att man ej kan resonera på det sättet. En för stor vedgasgenerator till en viss motor är lika olämplig som en för liten generator. Med begreppet för stor ge- nerator menas därvid icke de rent yttre dimensionsförhållandena, utan begrep- pen för stor eller för liten måste hän- föras till förbränningsrummets och luft- intagets dimensioner. Äro dessa dimen- sioner för stora, blir följden den, att lufthastigheten genom fyren blir för låg, varvid temperaturen sjunker, tjäran stannar oförbränd kvar inuti generatorn och hela aggregatet furigerar ganska dåligt för att icke tala om, att motorn utsättes för onormala slitageförhållan- den. Är aggregatet å andra sidan för litet, kommer visserligen förbrännings- temperaturen inuti generatorn att bli fullt tillräcklig, men den alstrade gen- gasmängden blir i stället för liten för motorns behov, varvid kraften och acce- lerationsförmågan minskar hos bilen. Om det alltså gäller, att till en viss bil inköpa ett lämpligt vedgasaggregat, och om man därvid icke själv har möj- lighet att avgöra det viktiga anpass- ningsproblemet, gör man nog klokast i att välja just det aggregat, som är till- verkat för just den vagnen. Därmed skall naturligtvis icke menas, att andra aggregat kunna vara olämpliga. Men det torde vara ganska självklart, att ett aggregat, konstruerat för en viss bil, också har blivit betydligt mer ingå- ende utprovat i samband med just den- na biltyp, varför man har all anledning att förutsätta, att anpassningen skall vara den bästa möjliga. Kolgasaggregatet. I en föregående artikel i denna se- rie ha vi redan stiftat bekantskap med kolgasgeneratorn enligt fig. 1, som vwi-