ursprungliga form och ingår en sorts kemisk förening med de yttre molekylerna av grundämnet. Då det emellertid gäller två helt olika ämnen resulterar denna tendens däri att ett tredje ämne uppstår, som kanske i sin tur förenar sig med grundämnet eller med en annan molekyl och så vidare i all oändlighet. Alldeles som förbindelser mellan vita och negrer ge upphov till mulatter och förbindelser mellan mulatter och vita eller mulatter och negrer skapa nya avarter av människorasen. — Jag förstår något så när, sade Wayne. Om ni nu ville förklara för mig hur det kommer sig att sagda grundämne samlas i ett solsystem och bildar en sol och bebodda eller obebodda planeter, så tror jag att jag är på det klara med era teorier. Nivo smålog. — Jag skall försöka. Tyngdkraften, friktionen och de kemiska förbindelserna, om vi nu skall använda detta uttryck, som uppstå i detta område och inverka därpå skapar en ständigt stigande temperatur och rörelse. Därmed uppstår ljusmolnen, som vi kallar nebulosor. Efter millioner år förtätades nebulosan till en jättesol, vars innersta kärna är en tät, fast massa, hundra gånger så tung som bly. Detta sker trots den oerhörda temperaturen och enbart genom tyngdkraftens inverkan. Allt strävar ju mot medelpunkten. Under tiden fortgå förvandlingarna och temperaturen stiger. Och då en dag kärnans centrum har uppnått den högsta grad av täthet, som den kan få och hettan har nått kulmen, sker en sista, explosionsartad förvandling, den sista förvandling, som tryck och värme kunna frambringa. Resultatet blir, att kärnans yttersta del slungas ut i rymden. Var och en av dessa delar tar med sig större eller mindre delar av de lättare ämmena och bildar nya solar, som dock allesammans hållas tillbaka av gravitationen och tvingas att kretsa omkring modersolen, som är så mycket större. Det händer ibland att vi kan se en ny stjärna flamma upp på himmeln, där det förut bara var mörker. Vi bevittnar då just en sådan explosion som för länge, länge sedan försiggick någonstans långt, långt borta, så långt att vi inte ha kunnat se nebulosan, kanske inte ens jättesolen, eller också har vi bara sett den som ett svagt ljus. Emellertid ser vi, att den klara stjärnan så småningom förlorar sin glans och till sist försvinner helt och hållet eller blir ännu svagare än före explosionen. Detta beror på att modersolen och de många småsolarna i tidernas lopp dra det soldamm, som vid explosionen spreds över hela den väldiga rymden, till sig igen, och att småsolarnas avkylning börjar. Naturligtvis först med de minsta. Om några millioner år har vi solsystemet i sin nuvarande form. — Men hur uppstår det organiska livet? — Det uppstår ur det oorganiska, när detta har genomgått en tillräckligt lång utveckling och då de riktiga och nödvändiga förutsättningarna äro för handen. Vi tror att ett högt utvecklat, komplicerat ämne under sådana omständigheter kan övergå till den enklaste formen av organiskt liv och att denna första form genom olika påverkningar ger upphov åt nya former, vilka ständigt utvecklas. Efter millioner år har det första, primitiva organiska livet blivit mångfaldigt och komplicerat. Det har förvandlats till växter, djur och människor, uppdelade i en mångfald raser eller släkten. Men detta vet man ju också på jorden, i varje fall den senare delen, om det organiska livets utveckling. Jag har läst en bok om det. — Ja, Darwin. Jag tvivlar inte på att hans teori är riktig, men ändå... från ett livlöst ämne till en aldrig så enkel organism är det ju ett oerhört steg. — Å nej, så stort är det ändå inte, om ni tänker på att det till exempel finns kristaller som växer; några av dem, de så kallade flytande kristallerna, kan till och med fortplanta sig. Också jordens vetenskapsmän känner till detta. — Biblioteket ombord på ”Stjärnan” var mycket rikhaltigt. Jag läste en bok där, som handlade just om detta ämne. * Dick Wayne, Daily Mails flygande korrespondent, hade fått mycket att tänka på. Teorien föreföll honom ganska fantastisk, men då han hade svårt att finna någonting som kunde motbevisa den, resulterade detta i att han efter några nya, mera ingående samtal med Nivo accepterade denna åsikt. Emellertid gick tiden, sekunderna blevo minuter, minuterna till timmar och timmarna till dygn... Ledstjärnan, Alfa i Centauren, visade sig vara en dubbelstjärna, som från jorden sett hade verkat att vara enkel, emedan den nya solen, som var den mindre av de två, befann sig rakt bakom den andra och båda hade precis samma rörelseriktning och hastighet. — Det är därför man inte kunnat se vår nya sol från jorden, sade Nivo, utom möjligen i just det ögonblick då den kom till, alltså då den stötte ihop med Vendur och de glödande småpartiklarna slungades ut i rymden. Senare, då den under loppet av ett par dagar åter hade dragit till sig dessa småpartiklar blev den för liten för att kunna iakttas på så långt avstånd, och sammanstötningen med Kadur skymdes av vår stolta sol, som ni kalla Alfa Centauri. Äntligen, ungefär tjugo veckor efter att den äventyrliga resan hade börjat, 100.000 kronor kan Ni vinna på de försvarsobligationer, som Jules Verne-Magasinet utdelar till pristagarna i den pågående tävlingen FÖRSVARSLÅNETIPSET

Jules Verne-magasinet</img>

Tippa
varje
vecka!

Närmare detaljer och tävlingsregler i veckans n:r