Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Resan till KEN, av Christian Haugen
- XIV
- XV. En ny värld
- Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoppade Nivo alla reaktionsmotorerna,
så att det blev alldeles stilla ombord,
lika stilla som i rymden där ute.
*
— Vi är nu vid vårt solsystems
yttersta gränser, tio milliarder kilometer
från Ken, sade Nivo, och vår hastighet
är mer än tjugo gånger så stor som
ljusets, så att om mina beräkningar
stämmer kan vi landa på Ken inom
mindre än en timme.
FEMTONDE KAPITLET.
En ny värld.
Wayne darrade av spänning vid dessa
ord. Det stora ögonblicket var snart
inne, då han, en människa från jorden,
en vanlig medelmåttig journalist, skulle
stiga i land på en ny, fullkomligt
främmande planet.
Kens okända värld, som hittills hade
förekommit honom så avlägsen och
abstrakt, kom honom plötsligt helt in på
livet och blev levande verklighet.
Han såg på Faversham och märkte,
att denne eljest så kallblodige man
visade tydliga tecken till den största
sinnesrörelse. Rodnande av upphetsning
och med strålande ögon stirrade
Faversham ihärdigt rakt fram mot det
ännu osynliga målet för deras resa.
Men Nivo, vars lugn var som den
eviga isen, fortsatte att tala:
— Om några minuter, sade han —
skall Ken visa sig i hörnet rakt fram,
ett litet stycke till vänster om
mittersta linjen, och gör den det, är det som
det skall vara. Men visar den sig så
mycket som en halv tum till vänster
eller till höger, över eller under denna
punkt, flyga vi förbi vårt mål långt ut
på andra sidan av vårt solsystem. I
lyckligaste fall kommer det då att ta
oss fyra veckor att stanna och fara
tillbaka. ”Tagans” nuvarande hastighet
kräver svindlande stor plats och är svår
att manövrera.
De hade förut talat om lagarna för
rörelser i rymden, och Wayne förstod
därför mycket väl, att det verkligen
kunde hänga på ett hår och bero på en
sekund, om de skulle landa på Ken nu
eller först om en månad. Och han
förstod också, varför Nivo hela den sista
halvtimmen hade låtit ”Tagans” olika
styrmotorer arbeta och hade sysslat med
stjärnkarta och tabeller, papper och
penna.
Det var för alt placera ”Tagan” så
att dess och Kens banor skulle korsa
varandra just i det rätta ögonblicket.
Planeten Ken visade sig precis där
den skulle vara, och medan Nivo log ett
belåtet leende, drogo Wayne och
Faversham en lättnadens suck.
— Ja, nu gäller det bara att bromsa,
sade Nivo.
— Samma ögonblick som vi stoppade
rekylmotorerna, gick över hälften av
deras styrka åt till att övervinna
friktionen, det vill säga ljusatomernas
motstånd. Från och med det ögonblicket
började alltså ”Tagans” hastighet
avtaga med 600 meter i sekunden. Men
då ljusatomernas antal ökas ju
närmare man kommer ljuskällan, ökas
naturligtvis också motståndet. Redan nu
går farten ned med en kilometer.
Nivo skruvade på en kontakt och drog
tillbaka ett par hävstänger och
fortsatte:
— Jag har nu slagit ut ”Tagans”
vingar och ställt dem vertikalt mot
fartriktningen och därvid ökat friktionen
till mer än den 60-dubbla.
— Men, sade Faversham, för att säga
något — när vår hastighet avtar, så
avtar väl också friktionen, eller
uppväges detta av solatomernas stigande
antal?
— Ja, dessa två faktorer hålla
varandra i tömmarna, ända tills vi
komma ned i en miljon sekundmeter. Då
kommer friktionen att avtaga mer och
mer för att bli ungefär lika med noll,
när vi komma ned i ljusets hastighet.
Emellertid har detta bara rent teoretiskt
intresse. I förhållande till avståndet,
som nu skiljer oss från Ken, och den
fart vi ha, spelar ljusatomernas
motstånd ingen roll. Den försenar bara
vår ankomst med bråkdelen av en
sekund.
Wayne, som på den senare tiden inte
hade tänkt närmare på den kolossala
hastighet ”Tagan” hade kommit upp i,
formligen — stelnade vid Nivos
meddelande.
— Men hur i all världen vill ni då
få ”Tagan” till att stanna? frågade
han. — Inte med ett stort brak, hoppas
jag?
Nivo vände sig mot honom och log.
— Nej, jag använder en stor, obebodd
planets luftlager och attraktion.
Planeten heter Bandur och är tjugusju
gånger större än Ken och har alltså mycket
större luftlager och attraktion. Vi
komma till den om tre minuter och passera
den naturligtvis så nära som möjligt,
och där får ”Tagan” känna friktionen.
Jag måste förbereda er på en våldsam
stöt, som, trots det, att jag för att
dämpa dess verkan här inne i tornet har
använt alla möjliga fjädrande,
skyddande och motverkande medel, ändå
kommer att kännas ganska obehaglig. Sätt
benen upp mot bordskanten, luta er
bakåt och håll er fast. Det varar bara
en sekund.
Nivos händer sysslade åter med
apparaterna. Han satte propellrarna på full
fart bakåt och (som de senare fingo
veta) stagade vingarna med tre rader
med stålstänger av olika längd. Varje
rad var förenad med de andra och
anbragt så, att den kunde spärras ut
mellan vingarna och skrovets sidor. Nivos
sista åtgärd blev att inställa höjdrodret.
Så satte han sig.
— Se så, pass på nu!
Wayne kände sig plötsligt lösriven
från stolen och slungades över bordet
fram mot väggens spegelblanka, hårda
båge. I samma sekund som hans
fingrar förlorade taget i stolskarmen
tänkte han, att han skulle bli krossad mot
väggen, men redan i farten kände han,
att ”Tagan” hade kommit utanför
Bandurs attraktion, och det var därför
bara en svag stöt han fick.
Då han hade rest sig och åter stod på
benen, fann han, att Faversham hade
delat hans öde, medan Nivo satt på sin
plats så lugn, som om intet skulle ha
hänt.
Han log och nickade åt dem.
— Ja, nu äro vi över det värsta.
— Hjälpte det? frågade Faversham.
Nivo såg på hastighetsmätaren.
(Forts. i nästa n:r.)
Ta’ chansen
att förtjäna
pengar!
Bliv ombud för
Teknik för Alla,
veckotidningen
för praktiskt folk.
Till Teknik för Alla.
Box 3023, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig
tillsänt ombudsvillkor och material:
Namn: .....
Bostad: .....
Adress: .....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:45 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-13/0021.html
