länt under min frånvaro; det förkropps- ligades av miss Lowise Igoe och hennes tant. Miss Igoe är liksom miss Daisy från Indianapolis, som producerar sköna skyltdockor. Miss Igoe är en frappant blondin med blåa ögon, en hy lika klar som en baby- ängels samvete och hår som <Andro- make. Miss Igoes tant är en intelligent, äldre dam, som besegrade mig så grundligt i damspel att mitt lager av ”strategiska kombinationer” sjönk med nästan två tum. Då jag var rädd för att mrs G. kun- de tro att jag hade ett outtömligt för- råd av smutsiga skjortor, tog jag på mig en av dessa gräsliga stärkskjortor, som Tomlinson skaffat mig. Satte mitt svampiga huvud att arbe- ta med Goethe's liv. Tuggade litet Tulu- gummi, som jag fått av mrs G. Kom på den tanken att tuggandet på denna oändligt elastiska bit — en tändernas trampkvarn så att säga — kunde inver- ka på spottkörtlarna, så att de utsönd- rade ett överflöd av denna nödvändiga beståndsdel i magsaften och därigenom verkade som ett automatiskt hemlagat botemedel för magsyra. Jag tror att det ligger någonting i detta, ty mina mat- smältningsbesvär hålla på att försvinna. På kvällen gick jag ned till havs- stranden och lade märke till ett egen- domligt fosforescerande ljus i väster, vilket troligen kom från en miniatyrmå- ne, som just gick ned i riktning mot Kina. Tänkte först att norrskenet hade flyttat västerut. Gick tidigt till sängs och drömde om en demon med ögon, som voro fyrahundra fot från varandra. Woodside Villa, den 15 juli 18835. Sov bra. Slukade en bastant frukost. For till Boston med följande förteckning på saker, som jag skulle skaffa. Lavatar (!) om människans ansik- te, en bok åt miss Cleveland, Heloise av Rousseau, slipsar, Wilhelm Meister, en korg med frukt, Werthers lidanden, Madame Recamiers verk, dagböcker, blyertspennor, telefondokument, Mark Twain's ”Litteraturens möjligheter”, 1 cents kladd. Även en bok som heter ”Hur man vinner framgång”, som in- nehåller dr. Vincent's liv och någon- ting om Minas far och er ödmjuke tjänare. Ett sällsynt foto av Edison, som här upptagningarna, som voro gjorda på Mina, född Miller, ”Flickan från synes avlyssna de första grammofon- vaxrullar. Infällt: Edisons andra hustru, Chatauqua”, som han kallar henne. Upptäckte att det enda exemplaret av Lavatar (!), som jag såg för någon dag sedan hade sålts till någon, som var ute efter det, liksom jag.") Köpte i stället Disraeli's ”Curriosities (sic!) of Litera- ture”. Fick miss C's bok, Twain's bok, kladd, dagböcker, ”Hur man vinner framgång”; även frukt, däribland några persikor, som försäljaren sade kommo från Kalifornien — tänk på en lögn som är 3.000 mil lång. (I dag är det ingen lögn. — Utg. anm.) Det var något i deras smak, som på- mindre om South Carolina. Återvände till kontoret med frukten, av allt att döma samma väg jag kommit. Kom in på en okänd gata, men kände igen mig och kom åter på rätt kurs. Boston borde utprickas och främlingar förses med kartor. Damon föreslår Ame- rican District Messenger ”boj's” (oöver- sättlig ordlek: buoy — boy). Såg en dam, som liknade Mina. Bör- jade tänka på Mina och var nära att bli överkörd av en spårvagn. Om Mina fortsätter att störa mig så här, får jag lov att livförsäkra mig. Gick och åt middag på ett slags ”inget- bröd-med-en-fiskbulle”-restaurang. Be- gav mig sedan till Damon's kontor, träf- fade Damon Madden och ex-guvernör Howard från Rhode Island. Guvernö- ren, som jag känner och som är mycket ") Johann Lavater, schweizisk psyko- log och filosof. TEKNIK för ALLA 9